Aftonbladet – 5 september 1834, sida 1

MM Te MERA FR VE SER RIV) NRP PMA M ES MJ TP BP ;RArATTf slag. Han kunde ej förstå, huru man först kunde bifalla Utskottets betänkande, och sedan gå till väga med sjelfva saken. För sin del förklarade Grefven, att intet grundlagsbud kunde förmå honom till en så orimlig behandling. Utskottets betänkande borde förkastas, emedan det vore förkastligt. Han trodde ej, att adressen behöfde afgå till ExPeditions-Utskottet, hvilket, enligt Grundlagen, vore en Rikets Ständers rättighet, cj skyldighet att tillsätta. Hr Grefven ansåg det mindre lämpligt, att i en fråga, sådan som denna, vara till den grad formskärare. Hr Hjärne anförde åtskilliga spärrningsexempel, ibland andra om en possessionat, boende ej långt från Stockholm, som blifvit inspär:ad emot sin vilja På ena sidan om egendomen v:r posterad en frivillig bondvakt, och på andra sidan blef han hindrad genom auktoriteternas föranstaltande. Landshöfdingen i Örebro Län hade anbefallt karan:än på hvarje gästgifvaregård i läset. Linköping vore spärradt, men j det nära intill belägna Skenninge och Vadstena. Skulle man konseqvent drifva spärrnivugssystemet, så borde hvarje by spärras, Man komme således gnom konseqven en till en orimlighet. Friherre Ehrenborg tr:dde, att om Ridderskapet och Adeln önskade att få denna adress; i form af Rikets Ständer:; adress, så vare Expedition:-Utskottet en nödvändig föreningspunkt för alla Ståndea. Landtmarskalken framställde nu propesition till bifall å betänkandet, hvilken besvarades med allmänt Nej, sedermera proposition till af.lag, som besvarades med lika allmänt Ja, sanat slutligen propos tion å Grefve v. Fersens förslag, hreilket af Adetn elledes; i följd hvaraf Hr Land!marska ker anmodade Friterre Ehrenborg att anföra den dejfutation, som skulle genast afgå för att inbjuda de öfriga Slånden att i detta beslut d ltaga. Friherre Cederström re erveirude sig emot Laudtmarskalkens, i hans tanka grundlagsvidriga, p:opsition på afslag af betänkandet. D-putationen afgick. Kort derefter ankom en Deputa!ion från det högvördiga Ständ:t, anförd af Bickop Hedrev, med underrättelse att Prestesiåndet förkastat Ekon mi Utek:ttets betänkaade och beslutat en underdänig adress till Kongl. Maj:t om spärrsivgsanstalternas upphäfvand2, och inbjudning till Ridderskapet cch Adelo alt sig deruti förena. Presteståndets Plenum den 29 Aug. f. m. Piöfningen af extra Stat-anslaget fortsattes. (Försvaret till sjös). Biskop af Wingäård anmärkte såsom en beförsveret til lards, det nu i en klump afslår allt som blifvit begärdt för försvaret till sjös. Utckettet hade bort afväga det så, att äfven bär kunnat tillstyrkas någat af hvad Kongl. Maj:t äskat Dr Hvasser kurde icke heller gilla Utskottets förfarande i denna de!, helst Utskottet visat sig vilja gynna Skärgårdsilottan. Nyttan af ångfartyg såväl till andra fartygs bogsering som tl truppars och proviant: transportcrarde, an:åg falaren vara så lätt insedd, att derom iutet tvifvel kande uppstå. Man borde åtminst ne göra början med de två nu före:lagna. I samma mening in-tämde Bi-kop Faxc och Dr Grevilliue. Prosten Astranrd bade i denna punkt icke vågat lita på sig sjelf: bade derföre rådfört sig med män af känucd sm i ämn.t och vunrit den uppiysnisg i hvad angår ånzfartygen, att Regeringen, vid påkommande behof, kan taga enskiltas ängfarlyg i beslag. Diet coundgängligaste vore skjul för kavonslupar och jillar. Piostea Sten hbamm ar, sem ogillade Utskottets procedur i denna purkt, åberopide sin resersvatisn och i densamma förerade sig Prostarne P. G. Sredelius och Nordin. j (Båk.c3 Fyringsmedlen) Biskop af Wingård msadgaf väl riktigleten af Utskuttets åsigt om Danska fyringsmedler; mean tviflade om de a: tillräcklighet. Pro ten Stenhammar 20såg möjligt att erhålla de nödvändigaste tillgårgarne på det sätt Utskottet angifrit. (Vattenkommunikatiogerne). Biskop af Wingård ogillade bär både sak cch sätt. I våt glest bebodda land äro alla möjliga lättade kommuni! ationer sf stor vigt. Detta föremål har cckså städse t llyunnit sig Stindernas uppmärksamh.t. Vid förra Riksdagen ryckte väl ullproduk tionen åt sig det som varit egnadt åt strönrensningen; men det är icke skäl att äfven vid denpa h It och bållet afskära detta anslag. Ej helle; kunde tzlaren gilla, att man för! larade allt, som i denna väg är gjordt, vara gagnlöst. Att bevilja medel till sådana företag v re en nedlagd penning, som ger afkastning. Biskop Hedren: I 20 år bar Fädesneslandet nedlagt stora summor på Göta kanal, och under denna tid kunde Nationen ändock afsätta medel till nya farleder: öppnarde och andra; vidmakthållande. Då Göta kanal ej mer påkallar Ständernes uppmärksamtet, så vore nu mindre skäl än förut att säga: vi hafva inga medel mor för öfr.ga kommunikationer. Talaren förenade sig med dem; som önska dessa anslags fortfarande, håde af anförda skäl och på den grund. att ett arslag härå vore en orättvisa emot många enskilta, som under löfte om biträde från Statens sida, bildat bolag, och nedlagt enskilt förmögenhet till befordrandet af sådara kommunikationer. Prosten Nordin: hvad som måste beviljas är det som icke kan uppskjutas. Dessa kommunikaticn:r skulle möjligen kunna vänta någon tid: men försvarsverket tål icke gerna når t dröjsmål, och fordrar anslag af både Lvad som finnes och icke tianes. Eljest skulle talaren bellre vilja till tyrka dessa anslag, emedan de bära rärta Prosten Stenhammar erivrade, att Härvararde Ständer icke hafya tilloång till samma medel som de föregående. Vi sakna t. ex. Bankoviusten, cch hafya deremot Rik gäld; Kontoret mycket :buld att. Det är ci unde:l gt atl man tiller hvarifrån medea skola tagas För de redan påbörjade skulle talaren likväl önska att medel bevilj:des. Prosten Åstrand hade irom Utskottet till en början an ett, alt en del borde beviljis Men då Bru!sintressct ej var för dessa anslag, utan till och med : o sa . ansåg fördelakt gare för de en kilta bh lag n, om Staten N N fb, 2 2? . skildes ifrån dom, cå halo laliren antsgit deras åsigt . ? s nntkA da :j : som yrkada anicgets upptörande, men ville likväl Jägega