Aftonbladet – 22 augusti 1834, sida 1

Expositionen af er TT Svenska Sl5jd-produkter, uti BH. EK. H. Hertig Carls palats vid Gustaf Adolfs torg ingången från torget, I trappa upp. är från och med denna dag öppen för allmänheten alla Söknedags förmiddagar från klockan 10 till 2, och eftermiddagarne från klock. 4 till 7. Inträdes afgiften är 12 sk. biko; katalog säljes vid ingången. För de besökande hvilka önska sig äga några bland de artiklar, som af Insändarre upplåtits till försäljning, eller deraf göra reqvisitioner, är anteckningsbok att tillgå i expositionslekalen. Stockholm den 9 Juni 1834. Svenska Industri-Föreningens Komite för Slöjdexpositionen. TTT PERSERNAS 2 ES TND SE DE fr a EA PR RN TR EAS tt A RET FFF RI fr Leon tentan TRERIGI DA CEFIYSD RT A FURY GLER RIRSDAGSUNDERBATTELSER. Plenum hos Ridd. och Adeln den 15 Augusti. Föredragringen börjades med 18:de punkten af betänkandet N:o 81, rörande armeens materiel. Regeringen hade, utom de 70,000 Rdr, som vid förra Riksdagen anslogos för detta ändamål, ytterligare begärt 92,000 Rdr, hvilken försträckning Utskottet afstyrkt. Hr Möllerhjelm talade för anslagets nödvändighet, i synnerhet med afseende på beväringens beklädnad, hvars tillstånd uppgafs såsom högst bedröfligt, men tillät en nedprutning af summan till, som han påstod, alldeles oumgänglige 54,000 Rdr. Häruti instämde Friherre F. sSparre, Friherre Raab, H. E. Grefve Erahe, Hr Adlercreutz och Hr af Dahlström. Hr: Dahlman IV. J. motsatte sig detta. Han v ore öfvertygad, att detta behof, hvars vigt och angeligenhet icke kunde bestridas, borde och kunde fyllas af de utaf Stats-Utskottet tillstyrkta 735,000 Rdr. Det låge krigsadminvistrationen på det högsta till last, att då tillgångar funnits till så många öfverflödiga och flärdfulla utgifter, till löntörhöjuingar, tvertemot Rikets Ständers beslut, uniformsförändringar, lustläger ., då man här i hufvudstaden såg ett Lifgarde till häst i så prålande färger, våra beväringsyoglingar likväl uppgifvas sakna både beklädnad och öfning. Denna bekännelse af styrelsens anhängare vore verkligen naiv, och karakteriserade i sanning hushållssystemet. Talaren borde egentligen icke ens medgifva de 70,000 Rdr, enär StatsUtskottet icke framlagt den af talaren begärda utredning öfver användandet. Talaren hänviste iöfrigt, afseende å medel, till beväringens förseende med beklädnad, uppå de 600,000 Rdr, som lära innestå i Riksgäldskoutoret af förra Riksdagens extra anslag uppå mötespassevolans-fondens behållningar. Det vore endast genom att neka anslag äfven för angelägna behof, som styrelsen kunde tvingas att göra besparingarne på de öfverflödige. Vi hade pest i landet, många af våra landskaper hotades af missväxt; — det vore då ej tid att pålägga nya statsutgifter, när man tydligen såg för sig, att styrelsen kunde genom en ändamålsenlig hushållning finna tillgångar derför innom de redan befintliga anslagen. Grefve Horn,(C. J. utgick från synpunkten, att beväringssystemets utbildande vore ett bland de angelägnaste föremål för vårt försvar. Grefven ansåg intet böra underlåtas derför. Grefven hade med smärta sett, att man i allmänhet icke uppfattade vigten deraf, att den frie beväringsynglingen , genom att vara sämre klädd och bevärad än den legda soldaten, underordnades den sednare. Grefven kunde vitsorda, att Beväringen vore i starkt behof af beklädnad. Med tillfredsställelse vitsordade Gr. äfven utredningsförrådens ordentliga skick, och då RB. St. afslagit alla de af såväl Gr. som andra ledamöter gjorda förslag till en förändrad organisation af armeen, till indragningar, och då man således på denna väg icke kunde hoppas att erhålla tillgångar för det ifrågavarande i främsta rummet oundgängliga behofvet, så ansåg Gr. det vara sin pligt att icke vägra den begärda förhöjningen. Hr Lefren tillstyrkte bifall till det begärda utan afprutning. Vi hafva ej, yttrade han, rättighet att vägra beväringsynglingarne hvad som är vilzcoret för deras tjenst. Häruti instämde Hr Rosenblad, B.