Aftonbladet – 22 augusti 1834, sida 1

MV OM DA) eo SKATT D AVUA MA YVVIEURMIvVS SET LIUJA vv l öfverskuret kläde, samt att brungöra gevären. Deraf skulle uppkomma en besparing å kläde af 25 procent och å gevär af 50 procent. Grefve Cronhjelm O, 4., yttrade sig utur enahanda åsigt som Grefve Horn, sedan Grefven Iikväl medgifvit, att han, oaktadt alla efterforskningar, icke kunnat fått reda uppå, hvartill de vid sista riksdag, i följd af en enskilt ledamots (Hr Crusenstolpes) ifver, provisoriskt beviljade ifrågav. 70,000 Rär blifvit använde, emedan de varit sammanblandade i den stora allmänna räkenskapen. Talaren klandrade i öfrigt Reg.s taktik, att endast plockvis framlägga förslagen till anslag till vårt försvar, hvarigenom styrelsen sjelf föranledt, att den ej fått beviljadt allt hvad hon behöfde. Detta syntes bevisa, att Styrelsen icke uppgjort för sig någon egentlig försvarsplan. Talaren hade sig specielt bekant, att Styrelsen vid sista Riksdag begärt mindre och försäkrat sig hafva nog af mindre, än som verkligen behöfdes för att ordna vårt försvarsverk. Grefven befästades i denna förmodan af K. M:s proposition i detta ämne vid innevarande Riksdag. : Det inhämtades af de protokoll, som voro profositionen bilagde, att Styrelsen icke begärt så mycket som General-Adjutanten för armeen och Stats-Sekreteraren för krigsärenderna ansett erforderligt. Talaren fann i öfrigt, att hushållningen inom krigs. administrationen hade en alltför påtaglig syftning till ändamål, hvaruppå vårt försvar alldeles icke berodde, då man t. ex. såg, hvilken hufvudsak de granna och dyrbara: uniformerna utgjorde. Vi hade likväl fordom gått till seger med de enkla blå rockarne, och Grefven vore öfvertygad att det ej var geaom klädernas prakt, som sjelfständigheten försvarades. Hvad nu angick det begärda anslaget till beväringens beklädnad, så kunde visserligen Hr Dalman hafva rätt deruti, att styrelsen kunde taga dessa medel från de anvista 70,000 Rdr; men då styrelsen visat en besiämd prevention deremot och det föreslagna behofvet vore högst oumgängligt, så ville Talaren likväl för denna gång medggifva det. Hr Grefven instämde derjemte uti Hr Cederschjölds förslag om oöfverskuret kläde och gevärens brungöring. H. E. Grefve af MWetterstedt fästade sig vid det af Grefve Cronhjelm begagnade ordet taktik, hvilket H. E. icke ansåg vara lämpligt. Styrelsen hade deremot alltid handlat öppet; men den hade nödgats att uti siza anslagspropositioner afse folkets förmåga att tilifredsställa fordringarne, och derföre hade man måst tillvägagå på sätt som skett. Det vore en besynnerlig logik Hr Grefve Cronhjelm begagnat, då hau förmenat, att, om styrelsen framlagt en fullständig plaa och begärt allt på en gång, så hade den fått mera än den nu fått. Det visade sig emellertid nu, attstyrelsen fått mindre än den begärt. Nå väl, om man får mindre, än man fordrat, då man forårat litet, är det då någon anledning, att man skulle få mer, för det att man fordrat mycket? FH. E. betviflade detta. Hvad planen för vårt försvar angick, så vore den uppgjord af en Hjelte, till hvilken såväl Hr Grefve Cronhjelm som Svenska folket kunde tryggt förlita sig. Det var en tid, då de blå rockarne segrade; men denna tid efterträddes afen annan, då de blå vockarne besegrades; det var ordens och partiernas tidehvarf. — Grefve Cronhjelmåtertog: H. E. Grefve Wetterstedt, som genom sina tal så ofta påminte oss att vi lefde i ordens tidehvarf, hade funnit benämningen af taktik vid styrelsens hanrdlingssätt icke vara lämpligt. Grefven beklagade, att han ej kunnat finna ett bättre ord, så framt han ville förutsätta att styrelsen handlade efter något system; ty då vore det väl afsigtsenligt, det vill säga taktiskt, att gå den väg, på hvilken man hoppades lättast komma till målet. Grefven upprepade, att i följd häraf vårt försvar icke syntes folket ordnadt efter en sådan plan, som tillfredsställde detsamma. Under det att man uppförde en dyrbar fästning midt i hjertat af riket, dit en fiende aldrig kunde hinna, utan att landet vore förstördt och vårEsjelfständighet förspilld, lemnade man vår hufvudstad alldeles obefästad. Man hade väl börjat ett slags befästning på landsidan bakom Karlberg, men på ett sätt, som lemnade föga förhoppningar angående arbetets ändamålsenlighet. Vi vore i saknad af telegrafer, och inloppet i Stockholms skärgärd vore fritt, så att en fiendtlig flotta ganska väl skulle kunna med ångfartyg bogseras upp på Stockholms ström, utan att man hade en nys derom. Det vore hkväl ingen obekant sak, att Åland, denna förstad till Stockholm, likrnade ett I rustadt läger. Grefven hade på enskilt väg skaffat