Aftonbladet – 19 augusti 1834, sida 1

Upsala: län, L. Jönsson från Östergötland mm. fl. — Strindlund yttrade den farhåga, att en sådan minskning af gardesregementerna skulle förorsaka inkallande af beväringsmanskap eller landtregementerna, turvis till vaktgöring i hufvudstaden; sökte framställa olägenheterna häraf och bekände öppet, att han hellre ville skicka sin son mot fienden, än i garnison till Stockholm, ty bättre vore att på en gång sluta lifvet för ett upphöjdt och ädelt ändamål, än att så småningom, genom sedeförderf gråfva sin egen graf. — Talaren mente, att, då Bondeståndet nu afslagit förökad aflöning åt gardesregemerterna, borde det ej vidare befatta sig med att projektera förändring i deras organisation, utan hänskjuta sådana arrangementer till K. M:s egen nådiga omtanka, som bättre än någon annan kan inse nyttan eller skadan af slike förändringar. — Häri 1nstämde P. Persson, D. Danielsson och L. Olsson från Örebro, J. P. Jansson från Stockholms län, m. fl. — AA. Danielsson förmente, att Bondeståndet icke lärer vara af någon orsak förhindradt att framföra sina önskningar i denra, mera än i andra frågor. Det fordras ejstor officerskunskap, för att bedöma, huruvida personalen af en garnisonstrupp är öfverflödig eller otillräcklig för ändamålet. Inom Boudeståndet finnas flera ledamöter, de der under ett längre vistande i huvudstaden hunnit vinna nödig erfarenhet för ledningen af deras öfvertygeise i frågan om gardesregementernes inskränkning. De farhågor, Strindluod förespeglat, kunde talaren ej dela; han ville blott fråga hvar folket slutligen skall taga medel till fyllande af 3:dje hufvudtitelns bebof, om ej dess ombud må anvisa indragningar och besparingar, der de synas möjliga att tillvägabringa. — Nils Månsson delade Rutbergs mening i dess skriftliga anförande. — Strindlund yttrade det ingalunda kunna hafva fallit honom in att ifrågasätta Ståndets önskningsrätt; hade derföre ej eller haft haft ett ord att invända mot Rutbergs framställning, men deremot hade han, med al! aktnivg för 4. Danielssons upplysning, icke kunnat underlåta att fästa Ståndets uppmärksamhet på den mindre lämpligheten uti att förena sig med hans projekt. Rutberg ansåg den af Strindlund yttrade farhåga om Beväringsmanskapets inkallande till tjenstgöring i bufvudstaden vara förebyggd genom innehället af det kontrakt, RB: St. med Kgl. Maj:t ingått, rörande beväringsskyldighetens åtagande, hvilket uttryckligen innehåller, att de beväringsskyldige, under fredstid, endast få sammankallas till öfningstjenst inom länet. B. Eriksson fr. Wermlands län instämde med Rutbergs skriftliga anförande. G:te punkten. med afslag å förhöjd aflöning vid Kronprinsens Husarregemente, 7-.de punkten, do d:o till Wermlands Fältjägareregemente, 8:de punkten, med afstyrkande till föreslagen indragning af VVermlands Fältjägareregemente, biföllos. g:de punkten, Artilleriet. V. Talmannen Jon Jonsson tillstyrkte Utskottets förslag till ökad. lön åt konstaplar, äfvenså rörande raketkorpser, A: Danielsson tillstyrkte äfven hvad Utskottet föreslagit i afseende på artillerimanskapets bättre vård och bildning m. m., samt ökad lön åt konstaplar, såsom allt billigt och oundgängligen nödigt, helst artilleriet är vårt första och mest angelägna vapen; mea Raketkorpsen trodde han kunna under artilleriet inbegripas, så att inom detsamma äfven raketbatterier formerades, och det med redan förevarande tillgångar. Nils Persson från Örebro län instämde häri. A. Andersson från Skaraborgs län och Hans Jansson från Elfsborgs län. likaledes N. Månsson från Skåne äfvenså, i fråga om lön åt konstaplar, samt raketkorpsen, men fann betänkligt att bifalla anslaget till gemenskapen af 14,000 Rdr. Nils Persson från Södermanland och B. Eriksson från Wermland samt A. Eriksson från Örebro län äfvenså. And, Nilsson från Skåne bestred likaledes ökadt anslag till konstaplarne. Ståndet biföll alla momenter i denna punkt, utom momentet rörande batteribandtverkare, mom. k. angående anslag till läreverket inom hvartdera artilleriregementet samt m om. n angående ett tygstatskompani, hvilka momenter afslogos, äfvensom allt anslag för raketkorpsenLars Larsson från Elfshorgs län förklarade sig vara, med hänsigt till landets ställning och sina kommittenters oförmåga, nödsakad att bestrida de på 3 och 4 hufvudtitlarne ökade anslag, såväl som i allmänhet alla extra an7 slag, de der under denna Riksdag kunna komma i fråga. Brissman trodde ock, att ingen inom Bondeståndet fanns, som icke af hela sitt hjerta vill bidraga till det kära fosterlandets försvar och frihet, samt önskade att kunna bifalla K. Maj:ts fordringar. Sjelf saknar jag, liksom troligen de fleste af oss, insigt i detta ämne; men då jag fäster vederbörligt afseende å vår oförmåga att bära förhöjda skattebördor; så nödgas jag bestrida all förhöjning 1 anslaget å 3:dje hufvudtiteln, om cj något skulle för ögenblicket finnas alldeles oundgängligen nödigt. Vid det förevarande Betänkandet hade Riksdags fullmäktigen från WVesterbottens län Johan