FRE AA RA AS Vt NERLAGDA k FRE NS FT CA 4 EV RV må ED RIKSDAGSUNDERRATTELSES. ter 0 . s Bond:c-Ståndets plenum den 11 Aug., eftermiddagen. Forts af Statsregleringen. Tredje Hufvudtiteln. Försvarsverket. (Stats-Utsk:s Bet. N:o 215, föranledt af återremiss å N:o 81). 1:a punkten: krigskollegiet. Kihlblom hemställde, om icke, enär skatterna alltsedan 1809, riksdag från riksdag, ökats, slutligen äfven den minsta påökning blefve för stor, för kännbar, bringande så småningom med sig armod och elände. Han skulle mot sina kommittenter handla samvetslöst, och till men för sitt fädernesland, om han ej nu motsatte sig. all förhöjning i skattebidragen. — Vårt fosterland, fortfor han, är ej Södern; vi måste med ett mödosamt arbete förmå den sparsamma jorden att frambringa vårt nödtorftiga behof. Vi förmå icke underhålla en för stor skara af tärande samhällslemmar, de der så ofta göra makligheten till sitt tidsfördrif och lyxen till sin afgud. Han hoppades, att Bondeståndet allrabäst kände den stora massans ställning, och visste hvad detsamma är pligtigt åt sina fattige landsmän. — V. Talm. Jon Jonsson tillstyrkte bifall till Utskottets förslag i den förevarande punkten. —R utberg åberopade, skälen mot alla tillökningar redan förut voro så fullständigt atvecklade, att ham farn. öfyverflödigt derom vidare yttra sig; men då det vere af högsta vigt, att aflöningen för alla till. civilstaten hörande embeten ech tjenster varder ändamålsenligt reglerad, men med sannolikhet kunde föreses, att en sådan reglering skulle hindras eller uppehållas deraf, att nya anslag för 3:dje hufvudtiteln ständigt begäras; så tillstyrkte Rutberg Ståndet att fatta de beslut, på hvilka Ståndet äfven ingick i: påföljande plenum och hvilka således här ej upptagas. — Häri instämde Per Henriksson fr. Norrbottens, A. Eriksson, E. Hansson och N. Persson från Örebro län m. fl. — J. Svensson från Jönköp. 1. yrkade äfven afslag såväl å den tillstyrkta presidents-lönen i krigskollegium, som öfrige anslag till detta embetsverk, anseende embetsmannapersonalen i landet inalunda behöfva tillökning, men visserligen en mera ändamålsenlig reglering i allmänhet jemte indragning af ett och annat öfverflödsembete. — Hans Jansson tillkännagaf, att han i denna punkt hört till minoriteten i Utskottet, och hänvisade till sina vid Bet. fogade reservationer. Afstyrkte de i 1:2 punkten yrkade anslag. Häri instämde P. Persson och J. Andersson fr. Jönköpings, A. Eriksson och D. Danielsson fr. Örebro län, A. Nilsson fr. Östergötland, A. Johansson fr. Upsala län m. fl; — Nils Månsson fr. Skåne framställde, hurusom Ordföranden i krigskollegium vanligen är en högre generalsperson, som antingen qvarstår i tjensten, med vederbörlig lön, eller ock tagit afsked med stor pension. Han kunde derföre ej annat än afstyrka den projekterade lönen, synnerligen som det verkliga tillståndet i landet ingalunda talade för någon slags skattepåökning. — L. Jönsson OQO. Olofsson och S. Andersson från Östergötland, O. Ekebom fr. Skarab. 1. förenade sig med N. Månsson. Ståndet fann godt att afslå momenten a, om Presidentslönen, och b om anslag för krigskollegii nya reglering; men biföll mom. c, med afstyrkande till den föreslagna öfverflyttningen å indragningsstat af vissa löner och arfvoden. 2:a punkten: Krigshofrätten, 3:e punkten: topografiska korpsen, 4:e punkten, med afslag till uppförande å stat af den ifrågakomne förhöjda aflöningen åt gardesregementerna, biföllos utan diskussion. Vid 5:te punkten, deri Utsk, ej kunnat tillstyrka föreslagen indragning utaf ett af gardesregementerna, yttrade ÅA. Danielson, att Utskottet ej uppgifvit ringaste skäl till sin likgiltighet för denna sak, och föreslog: 1:0 att nuvarande anslag på stat (således icke de d. 13 Jan. 1831 anordnade 18,000 R:dr) må ytterligare beviljas för gardesregementerna. 2:0 Att RB. St. hos K. M. anhålla, det Hans Maj:t täcktes förändra organisationen af gardesregementerna, till häst och fot, så att inskränkning af den nuvarande stora kostnaden för dessa regementer må kunna vinnas; hvilket R. St. hysa den öfvertygelse lätt kunde ske derigenrom, att vakanser bland befäl och manskap efterhand lemnades obesatte, intilldess personalens behöriga inskränkning kunde tillåta ) att organisera hegge fotgardesregementerna till ett enda. — Häri instämde N. Persson, E. Hansson I och 4. Eriksson från Örebro, 4. Larsson från