Aftonbladet – 13 augusti 1834, sida 2

I måst göra face åt så många vigtiga bebof, alla af lika angelägenhet, här nationens beslutsamhet och entusiasm gjort, alt inga stora uppoffringar varit nödvändiga å folkets sida. Armeens trohet, utbållighet och mod, som göra densamma så värdig min synnerliga omvårdnad, ålägger eder att understödja mig med edra insigter, för att bringa till fullkomlighet denna vigtiga inrättning, derigenom att vi förena hvad desse thronens och landets tappre försvarares bästa kräfver, med nationens närvarande ställning, och skattkammarens öfriga behof. I detta afseende skola eder föreläggas, jemte de förbindelser Styrelsen har att uppfylla, de hjelpkällor på hvilka den räknar, och de utomordentliga kreditmedel, hvilka den för närvarande behöfver begagna, antingen med afseende på föregående förluster och brister, eller närvarande omständigheter, eller ock, slutligen, för att icke öka folkets bördor. Men då begagnandet af utomordentliga medel i sig sjelf är farligt, och det till och med skulle blifva omöjligt att ofta använda det, så skola god ordning i förvaltningen, klok och sparsam hushållning, offentlighet, Cortez medverkan vid utgiftsbudgetens bestämmande och beskattningens reglerande snart leda till det önskade målet: jemvigt mellan nationens vanliga tillgångar och dess behof. Detta hopp hvilar på så mycket säkrare grund, som dessa åtgärder ytterligare skola leda till ett sådant uppgörande i afseende på hela vår utrikes skuld, som låter förena sig med våra verkliga tillgångar, och upprätthålles af öppenhet och ärlighet, hvilka äro min regerings rättesnöre, äfvensom till ett bättre förhållande med vår inhemska statsskuld, och dess progressiva afbetalning, hvilken skall underlättas genom de tillgångar vi dertill kunna använda, med försigtig återhållsamhet och efter mogen undersökning. Mina Ministrar skola likaledes göra eder bekanta med de reformer, som bifvit företagna i förvaltningens särskilta grenar; landets indelning, skiljandet af domareoch administrativamakterne och bestämmandet af deras ömsesidiga gränser, de gamla Rådens upphäfvande, och införandet af nya domstolar i somliga provinser, de talrika hinder som blifvit undanröjda för den allmänna välmågans utveckling, den lindring, som blifvit beredd folket från flere tryckande afgifter, och andra förbättringar, som äro i verket, skola öfvertyga eder om min varma vilja, och gifva redan nationen anledning till de mest smickrande förhoppningar. Eder upplysta vishet och klokhet skall dock inse, att det icke är lätt att på några få månader bota det onda, som hopat sig under sekler, och att, mer än en gång, sjelfva det begär, som ligger hos menniskan, att söka åstadkomma hvad som endast är tidens verk, varit orsak till bristande framgång, och komprometterat folkens öde. . Det Kongl. statutet har redan lagt grunden. Eder tillhör nu, frejdade Proceres och Hrr ledamöter af Procuradorernes kammare, att medverka till byggnadens uppresande, med den regelbundenhet och samdrägt, som är borgen för varaktigt bestånd. För min del skolen J alltid finna mig benägen för hvad sem kan bidraga till Spaniens välfärd och fördel. Äfven under dem korta tid jag utöfvade högsta makten, till följe af min höge gemåls vilja, ådagalade jag hvad som var föremålet för mina afsigter och önskningar — att genom glömska utplåna spåren af förflutna olyckor, att inleda de reformer, som för ögonblicket voro möjliga, och att med förstård bereda vidare förbättriogar för framtiden, Hvilka hinder, som också må möta mig på en så svår bana, så hoppas jag genom Himlens nåd besegra dem, understödd af edra bemödanden, och förtröstande på rationens bistånd. För att anse dess lycka och ära personligen för mig dyrbara, behöfver jag blott minnas, att jag är Isabella II:s moder och Carl III:s sondotter.