Aftonbladet – 5 augusti 1834, sida 3

för hans rättigheter, på hvad sätt som helst, hvad är väl detta? En orättvisa. Det är således orättvisan, som förstör friheten. Om hvar och en endast älskade sig sjelf, och icke . tänkte på annat än sig sjelf, utan att vilja hjelpa andra, skulle den fattige ofta nödgas tillgripa hvad bkonom. icke tillhörde, för att finoa up, pebälle för sig och de sina; den svage skulle förs tryckas af den starkare, och denne af en, som vore ännu starkare; orättvisan skulle herrska öfverallt. Det är således kärleken, som bevarar friheten, Älsken Gud öfver allt, och nästan som eder sjelf, och träldomen skall försvinna från lorden. Emellertid skola de, som draga fördel af deras bröders träldom, uppbjuda allt för att förlänga den. De skola dertill begagna lögnen och styrkan. De skola söga, att det godtyckliga herraväldet och slafveriet i alla tidehvarf är Guds utstakade ordning; och, för att upprätthålla deras tyranni, skola de icke draga i betänkande att smäda försynen. Svaren dem att deras Gud är satan, menniskoslägtets fiende, och att eder Gud är den,som öfvervann satan. Nu skola de lössläppa mot eder sina tjenare, de skola låta bygga fängelser utan tal, att kasta eder i; de skola förfölja eder med eld och svärd, de skola pina eder och utgjuta edert blod, sisom källornes vatlen. Om derföre J icke fatten det beslut att strida utan återvändo, att stå fasta utan att svigta, att aldrig förtröltas, att alldrig gifva vika, så behållen edra bojor, och uppgifven all tanka på en frihet, den J icke ären värde. Friheten är såsom Guds rike; den lider våld, och våldsverkarne taga den till rof. Och det våld, som skall sätta eder i besittnirg af friheten, är icke tjufvars och röfvares råa väld, orättvisan, hämden, grymhelten; men en stark, 0oböjlig vilja, ett lugnat och upphöjdt mod. Den heligaste sak blir en gudlös, afskyvärd sak, då man använder brottet för att upprätthålla den. Den lastfulle kan från slaf blifva tyrann, men alldrig fri. Arbetaren bär dagens tunga, utsätter sig för regn, hetta och storm, för att genom sitt arbete be:eda den skörd, som om hösten skall fylla hans lador. Rät!visan är folkens skörd. Handtverkaren uppstiger före gryningen, tänder sin lilla lampa, och arbetar utan uppehåll, för att förtjena litet bröd, till föda för sig och sina barn. Rattvisan är folkens bröd. Köpmannen skyr intet arbete, klagar öfver ingen möda; han anstränger sin kropp och förgäter sömnev, för att samla rikedomar. Friheten är folkens rikedom, : ; jömannen beseglar hafven, öfverlemnar -sig åt. vinden och vågen, ger sig in mellan ålippotna, fördrager köld och hetta, för att försäkra sig om någon hvila på: sin ålderdom. Friheten är folkens hvila. ; Krigaren underkastar sig de svåraste försakelser, han vakar och strider, och gifver sitt. blod för; bvad han: kallar äran. Fribeten är folkens ära, Om: det: gifves. ett folk, som mindre aktar rättvisan och friheten, än arbetaren sin, skörd, handt-, verkaren sin brödbeta, köpmannen sina. rikedomar, sjömannen. hvilan; och krigaren äran; uppresen kring detta folk en-hög mur, på det dess andedrägt I icke må besmitta den öfriga jorden. När den stora dagen kommer, då. folken skola dömas, skall det sägas åt detta folk: Hvad har. du gjort af din själ? man har af den icke sett tecken eller spår. Djurets njutningar hafva varit, allt för, dig Du har älskat stoftet, gå och ruttna i stoftet. Och det folk, deremot, som i sitt hjerta ställt det sanna goda öfver kroppens goda; som, för att vinna det förra, icke skytt något arbete, någon möda, någon uppoffring, skall höra dessa ord: år dan omm bhafsa em Säl vare siälarnes helö