rationen; man gick ikring så fritt och obehindradt, som på en marknad; den stora. ingången och de små, källarvåningen, vindsrummen, paradsalarne, ja till och med de dagliga bovingsrummen voro beständigt utan hinder öppna för hvar och en. Dessa tvranver af den äldre linien I folkets kärlek sågo de sitt skydd!? Och likväl hade de erfarit, huru man mördar Konungar och Prinsar; ty de räknade bland sina förfäder och barn sådane offer för fanatismen. Men de bade ett moraliskt mod, .som icke längre är inhemskt i Tuilerierne. Om fruktan åtminstone vore främmande för Konunrg Ludvig Filip! Jag är öfvertygad, att den icke bor hos honom; men hans tjenare äro i så hög grad intagna deraf, att det på en gång är skamligt och löjligt: löjligt, emedan det belt och hållet strider mot monarkens ursprung från folket. och skamligt, emedan det förutsätter att bvarje Fransman är en Ravaillac. Huru mycket äro .dock icke kooungarne att beklaga, Deras omgifningar tafla med hvarandra i dumbeter, och dessa återfalla på dem: Så är det t. ex. en verldsbekant sak, att Ludvig Filip regerar i följd af nationens vilja och efter den s0ora pluralitetens ef Fransmäns önskan! Den som skulle våga att yttra något tvifvelsmål i denna punkt, hans väg ginge säkerligen udirekte till Assisrvätten. Nå väl! Ludvig Filip skyddas mot det folk, som vördar honom, prec:st på samma sätt som Ludvig I XI skyddades mot sina undersåtare, hvilka föraktade honom. Se här beviset, I Kommer man till Ludvig XYV:s torg, så stöter I man på en bataljon, som är uppställd vid marincministerns hotel; — tvenne kompauier äro statioI nerade i vakthus vid slutet af kajerne och gatan Rivoli; — en dubbel kordong af skyltvak:er är draI gen kring Terrasse des Feuillans och Ludvig XV:s I torg; — tvenne kavalleriregementen liega i kasernerne bredvid; en bataljon står under arkaderne vid I Pyramidplatsen, oberäknadt.de starka posterne vid fiI nansmisisterns botel; — på Tuilevigården finnas 5 a 6 bögvakter för alla stags vapen; — en ka vallerisqvadron står under museums galleriet; — en annan i botelet Croussol; — en batalion bevakar pagernes fordna hotel och trakten deromkring; — en annan står på I gatan St. Thomas du Louvre; — i de kungliga ; stailena och i galleriet på gatan Rivoli står lifvakI ten till häst, och slutligen på karussellplatsen natioI nalgardets gensralstab. I — Detta är det militäriska. — Trädgården och de I öppna platserne vid Tuilerierne genomstrykas oupphörligt af en massa spioner, påpassare, uppsyI ningsmän och slottsknektar, med och utan livre. Domestikerne i palatset äro delade i tvenne klasser, I sådane som tillbringa nätterne i Tnilerierne, och I sådane som endast äro på vakt om dagen. At de I förstnämnde äro bildede brigarder, beväpnade med ! karbiner, och hvar och en bar en sådan upphängd bredvid sin säng. Så snart det börjar mörkna, draI gas poster rundt kring målningsgalleriet och LouI vren. Hvar och en, som då passerar trakten af slottet, anhålles af dem, och examineras på det noggrannaste. Oupphörliga ;ooder gå inom denna krets, och slottets kommendant, Öfverstlöjtnant Castre, leder har emellertid icke minskat hans korpulens. Utom dessa synbara försigtighetsmått gifs det äni egen person bevakningsanstalterne. Hans tjenstenit I i I I nu tvenne andra bekanta poliser i slottet, som naturligtvis ligga i fejd med hvarandra; slutligen en tredje hemlig polis, som dock icke är sämst underrättad bland kamraterne. Den första af dessa poliser har ett slags militäriskt anseende, och står under befal af Hr A. Den ger akt på valet af de natiovalgardister som göra tjenst, studerar tänker sätten, cch aflägsnar i all tysthet dem, som äro iilaI sinnade. Bevis härpå är den bekanta händelsen med en borgare, hvars namn undfallit mig, och : som man med våld ville drifva från sin post, under förevänning att han ej var klädd efter föreskrift. Denna polis skaffar sig, vidare. notiser rörande ofticerarnes amuretlter, och till hvad grad man kan lita på dessa personer: den utforskar samveten, söker lifva kärleken för den nuvarande regeringen, der anlag till någon sådan finnes, och bemödar sig att qväfva gamla minnen; den gör opp lista på dem man bör frukta, på dem man bör skona och belöna; den är sträng, orolig och misstänksam, och har en brinnande håg att gå tillväga med hårdhet, hvilket den likväl ännu icke vågar. i Den andra. polisen är anförtrodd åt Hr do Den, char sig ålagdt att hafva iet öfver den. höDen. ha nada E agdk att hs 4 RR fåbana hHolisastå