ansvarsfria. Hr Petre: Betrväffande frågar om silfverutvexlingen, hade väl talaren redan förut inför Ståndet tillkännagifvit sitt bifall dertiil, men ansåg sig dock böra förklara, att vederbörande representanter gerna Kunde undgå att här liqvidera med sina samveten, enär, ehvad utgång realisationen fick. det likval vore ea sanning, att detsamma numera kunde betraktas som en ofelber följa af tvingarde omständigheter. Härom hade talaren haft tillfälle närmare öfvertyga sig at en i dessa dagar inom ståndet utdelad ströskrift, kallad Granskande blick på Banko-Utskottets betänkanden, hvilken, ehuru författad i bestämd syftning emot realisationenr, likväl icke kunnat, för alböjande deraf, åstadkomma något annat, än det icke antagliga, föga troliga, att den i samma ströskrift förespeglade våda af realisationen skulle tomira att, hvad ansvaret beträffade, alieva drabba Rikets Ständer, men ingalunda den andra statsmakten. Om det vid detta ullfälle vore talaren tillåtet, att, liksom vissa andra ståndets medlemmar, uppmana stårdets ledamöter till vissa beslut, ej dertöre att de äro representanter, utan såsiom tillhörarde Borgarc-ståndet, så skulle talaren, ehuru icke i allmänhet? gillande en sådan uppmaning, vilja fästa Ståndets uppmäråsamhet derpå, att en ytterligare garanti för realisationen kunde vinnas, om Borgare-stånde!, vid snart förekommande frågor om både ordinariz och extra siatsanslag, uppgående till flera millioner, tillvägasirge med den spersambet, som nationen önskar och af statens otillräcklige tillgångar o sedersägligen ki äfves. Sedan Ståndet härefter gillat Utskoitets yttrande, ati bankens ställning vore sådan att utvexling kunce ske, företogs bestämmandet af dagen. Häröm voro meningarne delade. . Under förutsättning att sånodens olika beslut om grunderne för bankens rörelse och förvaltning, ej i hufvudsaklig mån måtte rabba det förslag dertili, som: Utskoiter i betänkandet N:o 16 afgifvit, yrkade Hr Helsingius ulvexlirg d. 1 Sept; och i afseende på tiden, instämde Hrr Lundin, Petrec, Sahlin och IVinblad med honom. Orr ZVedberg och Hemberg önskade helst den i September, men i fall hinder derföre skulle måta, den 15 i nämde månad. BHrr JMWinbera och Höök sapsågo sistnämde dag tjenligast. Hiv Bådth, Frodell, Santesson, Rubin, Wijk, Halling och Lfiler kunde ej finna någon möjlighet att nosa denna tid hinna vidtaga alla förberedande åtgärder, hvarföre de föreslogo den 1 Oktober, — Efter votering blef Utsåottets förslag bifallet med 26 röster mot 11. Utskottets tillstyrkande i sista punkten, angående beräkniagssättet af skatter och onera, efter silfverutvexlingens början, beslöt Ståndet, efter votering, skulle utgå, evär någon förklaring i detta afseende ei var af bebofvet påkallad. Hr Esgnel! framställde denna mening, i olikhet mot hvad flere föregående talare yrkat. Uti Borde-sStåndets plenum den 22 Juli förekom Banåo-Utskottets sednare betänkande, angående ett nytt myntsystem, tll slutlig pröfniog. 4. Daniels so: förmente, att Rikets Ständer icke kunde afsäga s:; rättigheten att bestämma myntenbeten, den der ontkligen är resultatet af det för Rikets mynt stad ge skrotet och kornet. . Kunde enheten godtyckla? ändras, fanns ju ingen säkerhet för skattebelovpets silfvervärde, emedan detta belopp är u!satt ; ockets mynt. — Det är ock utan tvifvel grundJausenligt, att. myntenhetens underafdelningar och försnbblingar. bestämmas af Konung och Ständer gewrnsamt, men t:laren) afstod derifrån, emedan möjligen mellan Riksdag någon ny afdelning kunde befinnas tjenlig för rurelsen, — Talaren ordade vidare mot decimalräkningen, förmente, att man i 2 :mänhetens små affärer lättare hjelper sig med 1i2rikningen. Ansåg en låg myntenhet skola fälla prisen på nödvändighetsvarorna. Det blefve då, trodde talaren, Bondeståndet, som föll med de inländska znödvändighetsvarornas pris, och Borgareståndet, som steg med de utländska. Bankosedelriksdalernbör såsom enhet bibehållas, och silfvermyntet dermed öfverensstämma. — Piastrernas uppmyntning är ovsdig, De kunna, efter verkliga värdet, utlemnas till Svenska handlande. som behöfva dem för Ostindika bandeln. — P. Persson frår Gammelhyttan i Örebro län talade för Riksgäldsriksdalern såsom mvötenhet, alidenstupd derna utgjort den öfverallt, 2f alla folkklesser kända och mest allmänna värdenataren på lifsförnödenheter och tiecstbarketer.