SYKE VR CS gra Va PE BIKRSDAGSUNDERRATTELSER. Debatterne i Riksstånden öfver realisationstfrican: hafva den sednare gången i allmänhet erbjudit så föga intresse, att vi anse oss göra läsaren en verklig tjenst med att icke upptaga hvad som i de :yra särskilta kamrarne yttrats öfver de 30 särsk a punkterna. För att likväl icke alldeles förb:zå diskussionerne öfver detta vigtiga ämne, välja vi ett sammandrag af Borgare-Ståndets, hvars Leda nöters åsigter öfver detta ämne böra innefatta mesta insigter och praktisk kännedom för detta måls bedömande. Vi tillåta oss dock härvid den iila omvändningen, att börja med frågan om utvexlingsdagen. Hr IVedberg anförde, att mycken fruktan, öre Riksdagens början, försports i landsorterne för den proponerade realisationen, under det kursen befaras ansenligt hög och landets kreditrörelse i allmänset var på en föga tillfredställande fot. Denna opivion hade äfven under Risksdagens fortsättning gjort g gyllande från flera håll, och de digra anmärknoimesr, med hvilka BankoUtskottets Betänkande i realvationsfrågan återremitterades, lemnade derpå om: :3känliga bevis. Alltid tillgifven myntbestämnings-:agens verkställighet efter utstakad grund, men tillika önskande, att den hvarken skulle åtföljas af skakningar eller lemna anledning till fruktar för dess varaktighet, hade derföre Hr W. isina, Utskottets betänkanden åtföljar de. Reservationer töreslasit åtskilliga föregående prowisionella åtgärder, i syfte att sammanföra stridiga intressen och just derigecvrm än mera betrygga den allmänna utvexlingen, när dea en gång skulle oåterkalleligen börja. Numera batdle likväl ec lofvande skörd inom lardet, och de i NN. Amerika bilagde Banktvisterne under de sista veck o:ne ledt till förhoppningar, som han förut icke vagat hysa. Kursen hade fallit betydligt, och jernskepp-:gen till Amerika hade återvunnit sin förra liflighet. — Desse omständigheter, så vigtiga iden förevarande irågan, och som oändligen .mycket bidragit att de sista tiderna bereda för realisationen ett bland a!lmäinheten förut saknadt. förtroende, bestämde alaren att pumera också för sin del instämma i I skottets förslag om utvexlingens början, inom ko:?t, efter 129 sk. : Och då detta skedde, å hans sida, efter samvete och noggrann : undersökning af stal och motskäl, gåfve ban derigenom ettytterligare bev:s, att icke förkärlek för egna satser, utan omsorg att fiona hvad, som under de knritiska tider och förbå!landen vi genomgått, vore för landet nyttigast, stundligen u!gjort talarens . ögonmärke. På sådan grund lemnade han sin röst för Silfverutvexlingens början d. 1 nästkommande September. — Arr Sihlin, IWern och Egnell yttrade sig jemväl för uivexling den I September. Hr Mechel kunde dee mot ej medzifva, att utvexlingen började förr äh det uti 1830 års Banklag bestämda förhållande 2 5:8 inträdt. — Hr Bååth kunde ej finna att sinn gandet uti nämde Banklag lade något hinder för 1vexling ju förr ju heidre, och om dagen ville talaren framdeles yttra sig. —— Hr Ekerman var öfvertygad om att Banko-Utskottet samvetsgrant pröfvat huruvida Bawukens ställning tillät silfverutvexling, innan Utsko:t:t dertill lemnat tilistyrkande. Talaren önskade sitt fädernesland lycka till den vigtiga förhandlingen; kom följden deraf att blifva lycklig, ville tala: en ej deraf tillräkna sig någon heder; blef den der emot olycklig, hade han ej deruti någon skuld. — Hr Hallgren ansåg Sverges bank för närvarande vara en bland de mest konsoliderade i Europa, ch tillstyrkte derföre, utan tvekan, silfverutvex. og. Hr Holm likaledes på den grund, att hän ansag följderne, om realisation ej blef utaf, sedan 1530 års beslut derom en gång blifvit fattad!, för lanaet vida olyckligare, än om realisationen misslycka es. — Hr Strehlenert biföll Utskottets förslag. — År Höök befarade vådor af realisationen, och åberevade i sådant afseende sina afgilne reservationer, n:-a tillstyrkte dock nu utvexling. Hr Helsingius såmlnta am alt han vid fö DI Janos Aa oo a I