Aftonbladet – 25 juli 1834, sida 3

gives endast för Adeln på 35 och Ior ala andra på 3 år. — Bladet Köpenhamns-Posten anmärker härvid att man också må tillstå, det de Em opeiske och Asiatiske delarne af Ryska Riket utgöra ev ganska ansenlig lokal lör menniskor att rymmas. En känd landthushållare i södra delen af Svergehar för nedanstående uppsats begärt rum i bladet: Till Redaktionen af Aftonbladet Hela den sansade plurahtet af Sverges innebyggare, för hvilken vederbörande Utskotts beslut, i frågan om briränvinsbränningen, har rågot intresse, emotsåg med spänd väntan och emottog med förvåning resultatet af en så långvarig och genom tal och skrift så fullt beredd öfvervläggning. Man antager, att alla andra konsiderationer hafva måst vika för det stora ändamålets vinnande — bränvinets fördyrande. — Man tror således, att det mindre supande, som spordes efter våra missväxter, var en följd af bränvinets fördyrande, och förbises att skillingarne, de för dagen nödtorftigt sammanskrapade, så måste passera strupen på den torra vägen, hvilken förutan den våta visst icke saknat bearbetning. Dessa åren afspisade man arbetskarlen, påhelsaren, köparen eller säljaren m. fl., med en dryck eller ett stycke bröd, utan att han knotade; men man försöke det, då icke svälten går genom landet, som är den enda tuktomästaren för öfvermodiga magar. Man tror således ock, art allmogen hädanefter, och det på en gång, skall blifva så förståndig, att till försäljning sammsnspara det myckna bränvin, som den framdeles, utöfver husbehofvet, förmånligt kan tillverka, sedan tjenligare redskaps innehbafvare ej mera kunna undersalja den, ty med den tillämnäde författningen utgår ja ropet: I bröder och dannemän, J torpare och bakstugusittare, J alla som varit förtryckta af den avis okrat:ska bränvins-pannan, lyften eder utur er förnedring, lycksalighetens stund har ändteligen nu också slagit för eder. 1 stället för dagar eller högst veckor sex, brännen nu så många månader. När J förr ej funonen eder rakning uti, att bränna oftare, än något gille skulle pågå, någon gris eller stu skulle gödas eller några heta vårdagar väntade edra dragare och det bbfvande bränvinet åtgick vid hemmet, efter det ej förmånligt kunde afyttras, så skolen J numera, med folk och fä, simma i bränvin och af den dyra varan ändock alltid blifva tillräckligt öfver. — Man räknar kanske på er oförmåga att kalkylera dessa sanningar; men vi skola upplysa eder om den vunna segren på förnuft ochindustri, hvilken i alla fall erfarenheten snart blottar och, eder nästan ovetande, inleder eder i detta statskonstens mysterium; ty till ett sådant var detta opus ärnadt. Hvarje alns lucka, som uppstår i den gräliga bränvinsfloden, genom borttagandet af pistoriska redskapen, skall genom de ifrigt skötta smärre — alla med mäskvärmare — fyllas med famnar och tusendetals famnar bränsle mera gå åt och mera bränvin finnas. Månne det härefter inses, att supandet hos allmogen och den tjenande klassen visst icke aftager? De sednare stegra sina pretentioner med tillgången på varan och vanan att få den ymnigt hos sina anhöriga, och med en bättre tillgång på brödfödan, utan afseende på att bränvinet är relatift dyrt. Allt hvad som mot det rysliga endas öfverhandtagande erfordrats, var att inskränka tiden, ifrån och med nästa år, till 4 månader med tillkännagifvande att den 1836 inskränkes till 3, och 1937 tiil 2:ne månader, hvarvid det så länge bort förblifva, tills det visat sig att bränvinstillgången under skydd af totalt införselförbud i likhet med det öfliga i mnästan alla stater — säkerligen minskat sig, hvarefter det alltid återstått att ytterligare minska tiden. Att då i hvarje koja en liten pistorisk panna uppväxt, kunde väl lika litet klandras, som att man nu öfverallt begagnar plogen vid potatesplanteringen, i stället för spadar. i I vår statsorganism bör man tänka sig allting möjligt; och om jag således antager att förslaget går igenom och sanktioneras,, månne man skulle träda sin princip för nära, om man dessförinnan 8Jorde det tillägg, att pistoriska redskapen må begagnas urder det alternatif för innehafvaren, att antinen endast bränna två tredjedelar af tiden eller ock hafva en tredjedel mindre redskap; än den eljest tillåtna. Man sluppe då den bittra parodien å all industri; man åstadkom då ej) ett nödvändigt och kostsamt omarbetande af redskap; man hade de mt uar oo Har oå att förstöra Sin