Aftonbladet – 23 juli 1834, sida 1

UTRIKES. Slut från gärdagsbladet åf Grefve Greys tal i Ofver huset. Greven kometill styreten 1 en ganska svår tidepunkt, och ham skålte atdrig bafva ivtagit den plats han beklädt, såvida haw kunna öfvertata den ädie mar kisen, som satt bredvid hor om, att emottäga den: Den första aftonen talaren visade sig i detta hes i egenskap af minister, hade han öppet förkunnat de giundsatser, efter hvilka han ämnade föra förvaktningen. Han hade förklarat, att de tvenne stora och hufvadsakliga föremålen, för hans administration voro: parlamentsreform, fred och hushållning: Han vädjade förtröstansfullt till huset och folket act döma, huruvida ban icke samvetsgrant stått fast vid dessa principer. Han visste att mibistrafne ofta fingo höra, att ae ingenting gjorde — att den innpevarande sessionen nästan gätt förbi, utan att någorting blifvit bragdt till siut. De som hög!juddast förde dessa klagomål, voro till betyd!g del sjeltve orsaken till hvad de. tadlade (hör hör), derigenom, att de upptogo Underhnsets tid, den ena dagen efter den andra, med motiöner, som hin drade afgörandet af de :offeutliga ängeligenheterpe. (Hör, hör!) Ingen, bvarken i det Huset eller asrovstädes, skulse kunna siga att parlamentsreform var ett löfte, som har icke till fulla gåäldat. Fred: var dernäst styrelsens: syftemål. På hvad sätt ha. de den blifvit upprvätthållen? Minoistrarne funno lar det i en bögst svår belägenhet i afseende på den utrikes politiken; många af svårigheterne hade blifo vit röjda ur. vägen. Den ädle markisen midtemot skakade på hufvudet, och syntes betvifla att så för höll sig. Grefven vore färdig att, i hvad stuhd söm helst frågan. bragtes å bane, diskutera den i alla delar med den adie mark sen, och han åtog sig att ! visa, att ministrurne icke blott upprättbållit lugosi, utan, i den stund de afträdde, lewnade statsrodret med större sanvolikhet för fredens bibehållande Europa, än då de möttogo det. (Hör! I afseende vå ekonomiske reformer, så kunde i den vägen svårligen förebirås dem, att de gjort för litet. Ministrarne hade, nedsatt utgifterne för ala öffenthga inrättningar och embetsverk ; de bade aRkaffar 4,3500,000 Li skatter, och detta berättigade dem tär: något bifall, emedan dessa reduktioner skett omei delbarligen. efter. de betydliga och förtjenstfulia, som den ädle Hertigen midtemot. företagit. Tjepster hade blifvit indragna, och kronans patronase förminskadt till ev grad, som hus:t måhända abr, såg otjenligt (bövl), och 2 afseende hvarpå Grefren nu, scdan han icke längre både något intress Y sa— ken såsom. kronans miniser, ansåg sig: af heder och rättvisa törbunden erkänna, att hass erda tvifvet bestod deri, huruvida ministrarne icke hade gjort svarare för mycket än för litet. (Bifallsrop från. op