Aftonbladet – 22 juli 1834, sida 1

han vore öfvertygad att den svåra belägenhet, i hvilken han befann sig, skulle tala till hans ursäkt, Då han nu uppsteg, för att föreslå huset att lemna sitt bifall till det betänkande, som nyss kBlifvit uppläst, ålåg honom att tilikinnagifva, att han icke mera gjord: det i egenskap af krovans minister, utan såsom en individ af parlamentet, djupt och kraftigt öfvertygäd om nödvändigheten att antaga denna bill, för att bekläda styre!sen, i hvilka händer den ock komme att öfvergå, med en makt, som han ansåg nödvändig för upprätthållande af ordning och lugn i Irland. Akterne lågo på husets bord, och verkan af hvad de innehöllo hade varit att fullt och fast öfvertvga honom, att Irland icke med trygghet kunde ötverlemnas ensamt åt skyddet af vanlig lag. (Hör!) Det, kunde icke vara nödvändigt för talaren, att återkalla i Loidernes minne hvad som nyligen tilldragit sig i detta hus, då vissa frågor ställdes till honom, och dsvar, som han i ånledning deraf gifvit. Man hade frågat huruvida han haft ngon del i de kommunikaioner, som i afseende på desna angelägenhet ägt rum med en person (O Connell), hvilken var bekant för den nära del han tog i Irlands affärer? Till svar på denna fråga hade Grefven då yttrat, och återupprepade nuy att dessa kommunikaioner ägt rum icke blott utan allt deltagande af honom (hör. hör!), utan till och med utan bans veltskap (bifallsrop). Om han förut varit underrättad derom, skulle han hafva användt allden makt och det inflytande han kunnat äga, för att förekomma: dessa kommunikatroner (bör, hör!), väl vetand, såsom utgånzsen äfven ådaga!agt, att hvad slags meddelanden som helst, äfven om de vore af den mest obetydliga art, icke kunde med tryggbet göras åt det bållet (hör, hör!), och djupt öfvertygad att hvarken det alimsinna bästa eller styrelsens fördel kunde befordras, genom någon enda kommunikation af hvad egenskap den ock vore, åt den ifrågavarande personen. (Höga bifallsrop.) Hvad som dernäst ålåg talaren att tilikännagifva för huset, sedan han redan yttrat sin tanka rörardnödvändighetea af tvångsbillens förnyande, det var, att alltifrån den stund han fattat sin öfrvertygelse om nödvändigheten af denna åtgärd, på de grunder han förut angifvit, bade denna öfvertygelse icke för ett enda ögonblick undergått den ringaste förandring. (Hör, bör!) Ända till den 23 Juni hade han iatet skäl till förmodan, att något tvifvelsmål om åtgärdernas nödvändighet ägde rum bos någon af hans embetsbröder. Både Grefven sjelf och de hyste denna öfvertygelse, i följd af de underiättelserde erhållit, och ansågo tyåogshillens förnvande oundgängeligen nödigt. (Hör, hör!) Grvefven hade sjelf ålagt kronans advokat, att göra det utkast till den nya billen, hvilket nu låg på Lordernes bord. Men d. 23 Juni togo sakerna en ny vändning, Det var med djup smärta Grefven ou gick ant redogöra för omständigheter, hvilka aldrig bort komma till allmän kunskap; men felet var icke hans. Den 23 Juni erhöll han ett enskilt och förtroligt bref från Eordlöjtnanten i Irland, hvilket icke så mycket syntes bärleda sig från denna embetsmans ursprungligen egna åsigter, som fastmera från. vissa konsiderationer, hvilka blifvit bonom b:bragta, och snarare hade afseende. på Envglands politiska läge än på hlands. (Hör!) Genast, med omgående post, skref Grefven till den ädle markisen (Wellesley), och bad henom: närmare öfvertänka saken, samt yttrade sin öfvertygelse att de konsiderationer han framställt, icke borde tagas i beräkning. Derefter vexlades flere bref i ämnet, och resultatet af hela korrespondensen var, att den ädle markisen stannade vid den öfvertygelse, att.de trenne klausulerne kunde uteslutas, utan att sätta Irlands lugn i fara, i synnerhet ow, genom demna koncession, en förlängning kunde vinnas i tiden för tvångsbillens varaktighet. Från denna åsigt, bvilken den ädle markisen framställde till öfvervägande, men utan att vidare påyrka den, kände Grefven sig visserligen hödsakad att afvika. Frågan blef föremål för mycken öfverläggning 1 kabinettet, Talaren komme nn till omständigheter, som aldrig bort ailmängöras, och som det för honom i flere: hänseenden vore obehagligt att beröra; men valet vore honom icke mera fritt. (Hör, bör!) Det hunde icke längre döljas, att en sövdriog i åsigter rörande denrpa fråga ägde rum inom kabinettet: men man stannade omsider i det beslut, att billen skulle framläggas i den form, hvari Graven föreslagit den för Huset. Ett nytt sätt att gå tillväga, en ay omständighet, som ännu aldrig förekommit i landets politiska annaler, inträffade nu. Förfrågningar