Aftonbladet – 18 juli 1834, sida 1

ÅRE RK — OO O——-————— OR EE EEE XI EEE NER MA befordra den lofvade utvecklingen. af institutionerne, och aflägsna det myckna despotiska, som ännu qvarstår i förvaltningen d. v..s, lemna ur s na härder de många medel, som hittils så skickligt biifvit begagnade, de stora budgeterne; monopolierne;, sammanhopningen af flera embeten i en hand, så många embetsmäns ämovibilitet, och de stadganden i Codex Napoleon, som gynna godtycket? Ellev skall han begagna den medgörliga Kammären, för att gå ännu längre i reaktion, eller åtminstöne blifva stående på den punkt, dit han kommit? — Så mycket är visst, att den så betydligt försvagade oppositionen, som i den nya Kammaren kommer att upptrvrädå mot Konungen, 1 längden kan blifva farligare för honom än då den var talrik. Äfven häri gifver den parlamentariska historien under restaurationen en stor lärdom. Det ligger i sakens natur, att eo, jemförelsevis, så svag och mot ötverlägsen majoritet kämpande opposition vida förr skall väcka sympati och intresse, än en af sådan styrka, som den i förva Kammaren, redan af det skälet, att man lätteligen föreställer sig oförmåga eller slapphet hos 150 personer, som aldrig förmådde drifva någonting igenom i en Kammare, der ofta icke flere än 250 ledamöter vore närvarande. Dessa få skola strida med så mycket mera. konseqvens och uthållighet, som de aldrig kunua kapitulera med en regering, som icke fruktar dem, och af hvilken de således ingenting hafva att vänta. Deras strälv.nde får enhet och ett bestämdt mål. och deras strid och seger blifva sol:dariska meddetta. Ett lika förhållande utgjorde grunden till de sjutten oppositions-ledamöternes styrka under restaurationens värsta tider. NN KISTA SR Ask Ner versa NR nl an LR ARR BIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Slutet af Diskussionen på Riddarhuset d. Jali an ående DECHARGEBETAÄNKANDET. Grefve Lövvenhjelm Gustaf! Skyldskapsjäf bar afhållit mig Wrån, deliagandet 1 en debatt. öfver Statsrådets akter, och detta sjelfvbliga -jäf afhåller mise i alla fall ifrån votering öfver Dechargebetiokandet. Men nu då -diskuyss onen sträckt sig till allmänligheten och till vigtiga principfrågor, anser jag mig hka berättigad som skyldig att uppträda. Besvär öfver utcblifven progress till förbättringar genom reformer ka ljud: i alla oppositionens tal. Denna klagan har länge förts, och vid ett nyhkgt tillfälle har jag på detta rum förmält, hura såsom jig, den der också, och ganska varnbt, vitälskor för öfverlugd och något beraknad p ogress, hemkommi: med ifvigaste uppsåt att den betramja och hfligaste förboppoingar om framgång der; men att desse utkolnat. sedan jig kunnat fö märka en högst sällsam egenhet i vårt sätt att sträfva tiil reformer. Vi vilja alla förbättringar; — bot: ieke den som oss föreslas. Denna motstå vi hvavje gång : förbehållandes ess alt gerast derefter åter popå på progress; men då vi såumda aldrig vilja det, hvarom p:o tempore fråga praktiskt är, följer ju uppenbarligen att alldrig vågot kav ske, och att bemälte rop blir: vox: verba: preteresgue orhil. Till styrkande af denna min observations riktighet bar jag sysselsatt mig med en lista af förbättringar, dem Regeringen föreslagit och som af Rikets Ständer blifvit afslagna eller stympade, eller eljest så handlagde, att deras önsklighet, — ja deras verkställbarhet förfallit. Jag begynte sysselsätta mig med denna lista, när Rikets Ständer på det Herrarne bekanta sätt behandlade Regeringens propositien angående indelta räntorna: denna vigtiaa och till så beklagansvärd grad förlegade del af vår statshushållning. För att afsluta min lista väntar jag att Ständen beslutat öfver afskaffandet af de tysta förmånsrätterna, denna af Regeringen föreslagna: och så väsendtliga förbättring af vår på allmänna krediten och på kapitalrörelsen nuw så skadligt verkande bypothekar-lagstiftning Må sedan bar Jansen nppgöras emellan denna min lista, och listan på Ständernas åtgärder till progress, så får opinionen en solid domsgrund, och till detta saldo vädjar jag. , Att emellertid klagandet öfver Regeringen är högljuddare än klandret å Ständerna, bevisar alldeles ingeuting. Innan något blef deraf att sluta, skulle kyrkan, som man. säger, ställas midt i byen; ty der står hon nu, i tvenne afseenden icke. Hon står der icke i anseende till den periodiska pressen. Regeringen äger inga cgentliga ministerie!la blad, De politiska jurnalerne äro alla oppositionens. Men — torde svaras mig — stifte då Regeringen ministeriella blad! — Ja, det bör Regeringen, och snarliga bör det ske. —Men — M. H. med stiftandet och daterandet af ministe. -. n. ; (I H M riella Jturnaler är blott första och ringaste delen af probleTK dnlR fy rv Nie KUA PAPA ss Kn OM FS