Aftonbladet – 18 juli 1834, sida 1

Hallskapet I. D.. 19d.:s, Kl. 39 e. m., a Doörsen. Sällskapet W. B. till Somwarhögtidens firande, 20 d:s, kl.7 f. m., å ångfartlyget Engelbrecht. Elektorer i L. 5., 24 d:s kl. 6 e. m. Weda sr VER RR ANT JEDPN FAN DENA WAS UTRIKES. Ett bref från Paris, skrifvet i slutet af förliden månad, och infördt i ett Tyskt blad, innehåller följande reflexioner öfver de senaste Deputvradevalen och de orsaker, som medverkat till deras utgång: Den afgörande valsegern är vunnen. Konungen har dervid ä nyo visat en klokfiet och förmåga att rätt bedöma Fransyska nationalkarakteren, som gör hans intellektueila förmögenheter sov heder, och bringar hans oförsigtiga och försvfoliga motståndare mycket på skam. Att resultatet bör tillskrifvas Koutungens försigtiga förfarande och icke minis:guen, det bevisa debatterne förlidet år öfser frågan, huruvida man redan då borde upplösa Kamaren, eller låta densamma sluta sin femte session. Journal des Debats, ministtrens orgao, tog, som bekant är, så häftigt parii af detta projekt emot Journal de Paris, att den till och med förklarade Juiitrorens sak stå i fara, såvida med denna upplösning längre dröjdes. Den letargi, som nu visar sig, hade då redan börjat; ministrarne fruktade att den endast skulle yara öfvergående, och ville till hvad pris som kelst begagna ögonblicket. Kovurgen var af en helt annan tanka. Hufvudhemlicheien af hans iore politik sedan 1830, nemligen att låta aila dem, som uppburos af allmänna rösten, nöta ut sig och förlora populariteten, dels i minisCreroe, dels i de matta sferer, inom hvilka opposinenen rörde sig, skulle ännu användas på hela massan af dessa notabiliteter, under en lika ofruktbar som kort session, Och detta lyckades fullkomligt. Nåcot exempel på en sådan slapphet, som Kamrarnes ssia session erböd, finnes väl icke i Frankrikes. hela parlamentariska historia. Oppositionens hufvudolycka i denna Kamasre var, att hon för femte gångev måste, i den vanliga tonen, framföra samma besvär och klagomål, under det att, tvertemot hvad för häliandet var under sista hälften af restaurationen, tiden ännu icke kunde hafva fullkomligen ådagalagt lör massan af loiket, att de afsigter och de förbrytelser, för hvilka regeringen beskylldes, också verkligen voro grundade. Enformigheten åf oppositienens klagomål och angrepp utgjorde också, företrädesvis, ett föremål för sne af Journal! des Deb; och bland allmanheten kunde man icke komma till klart medvetande, att detta förhållande vida mer var en produst af omständigheterne, och: cke helt och hållet af de handlande p-rsonernes oförmåga. Hade ministrarne då genomdrifvit Kammarers upplösning, så hade väl samma majoritet kommit åter; men också samma opposition. Nu deremot kan man ovilkorligt räkna på en Kammare, som liknar den Villelska. Det är sant, att Konungens ovanliga lycka här åter frarnkailade oforuts:.dda omstandigheter till hans hjelp, såsom Lafayettes långa sjukdom och död, den 13 och 14 April i Lyon cch Paris, den lyckliga vändningen at de Portugis:ska förhållanderne, quadrupelalliansten, hotelserna mot Schweitz c Men de skulle icke hafva gagnat honom, utan de förut nämda iore förhållanderne, dem han sjelf framkallat. En annan fråga återstår nu visserligen: skall den vunna valsegen, som orubbligt (!) befaster thronen för flere år, verkiizen blifva af varaktiga följder, och kan Ludvig Filip efter denna dag anse sin dynasti fast grundad? — Nu först kommer det egentliga omfånget af Konungens politiska förmåga att visa sig, huruvida den är storartad och skådar djupt in i framtiden. Allt hvad hittills skett kunde. tillvagabringas genom en klok husfaders slugbket och försigtighet, som lefver, om icke för året, dock för månaden. Jag tror att Vi inträdt i en ny, ganska afgörande epok af Frankrikes nyare historia, den jag ville dat:ra från Lafsyettes död. Ludvig Filip står alltid 1 samma stora dilemm, Skall han nu uppriktigt