Aftonbladet – 14 juli 1834, sida 1

a S , t ENN RIKSDAGSUNDERAATTELSER: Borgar-Ständets plenum der 8 Juli. ; i TR 158). Hr Halling ansåg, lika med Pibherre 7 Staöl von; Holstein och Hr Holm, lagförslaget ejrä. grundlagsenlig ordning hafva blifvit Ständerne rmeddeladt. . Fälten .hade alltid tvekat, om hågon på allvar trott, att det stod i mensklig förmåga attt verkställa granskuing af lagförslaget, med våra former och med ctt LagUtskott, som varit öfversvämmadt af Så många särskilta motioner i; mer och mindre vigtiga ämnen. Man hade blott kunnat vänta ett förslag huru med denna granskning skulle tillgå, och talåren fick förklara, att han till alla delar gillade det förslag Frih. Staöl v. Holstein 1 sådant afseende uppgifvit, yrkade återremiss. — Hr Petre: Den talare, som emot honom uppträdt, hade mindre fästat sig vid hvad han anfört i hutvudsaken, än vid ett ock annat af de exempel han citerat, för att visa nödvändigheten af en förbättrad lag. Talaren hade likväl trott, att inan bort yttra sig 1 omvändt förhållande, för att icke, såsom nu skett, leda diskussionen ifrån ämnet. Det vorc ledsamt, om man icke rätt fattat talarens yttrande om de anomalier, som förefinnas i nu existerande Arfsoch Testamentslagar ; en sanning vore det dock, att dessa äro olämplige för närvarande tid, och att de föranleda ändlösa tvister och rättegångar. Man hade förklarat sig vilja med skyldig tystnäd förbigå den af talaren anmärkte brist i Missgerningsbalken, som grundlagt en af Kongl. Hof-Rätten nyligen fälld dödsdom. Man hade sagt att detta vore ett enskilt fall. Talaren åter kunde icke öfverlyga sig, att en sådan händelse borde undfalla uppmärksamheten, då fråga är om att bedöma behofvet af ett nytt lagverk. Icke eller kunde falaren betrakta såsom cen enskilt fråga, att ctt menniskolif kunde falla i anscende till cn existerande, barbarisk lag eller för eu ovedersäglg lagbrist. Talarens omdöme skulle mycket fela, om detta icke vore ett ämne, som rörde hela nationen. — Man syutes nu icke vara benägen att erkänna den gamla Lagens bristfälligheter, och fruktansvärdt hade den besynnerliga kodifieringspropositionen syftat på ett fullkomligt tillintetgörande af nya Lagförslaget. Tälaren utbäd sig dock att få påminna, hurusom Kongl. Maj:t, i den till Lag-Utskottet öfverlemnade nådiga skrifvelscn, vitsordat att ett förbättradt lagverk vore af behofvet högligen påkalladt. — Man hade invänd!, att en betydlig tid borde subtraheras från den, man ansett att Utskottet kunnat sysselsätta sig med nya civillagen. Talaren kunde icke helt och hållet godkänna denna invänniug, ty af de vid Riksdagens början iaom BorgareStåndet väckia motioner, hade Utskottet ägt anledning, att redan vid Riksdagens begynuelse fästa sig vid frågan h-rom. Man hade äfven Klandrat talarens förslag att föreläsningar öfver dem projekterade nya lagen borde vid Rikets Akademier äga rum. Dervid hade talaren haft i sigte det hinder för nya lagförslagets antagande, som otvifvelaktigt ligger uti äldre Domares obenägenhet att göra sig närmare bekanta med det nya lagverket. Talaren hade trott att detta hinder lättat kunde för framtiden undantödjas, om de, som egna sig till juridikens studium, hade tillfälle att tidigt inhämta kännedom af nyssBämde förträffliga verk, Så alldeles förkastligt vore dock mähända icke omförmiäldte förslag. I alla fall borde man icke derföre, att man ogillade hvad i detta afseende kan föreslås, underlåta att medverka till det stora ändamålet, att nemligen en gång, uti en, icke alltför aflägsen tid, komma ur den förbistring, som uppkommit genom de masser af hvarandra korsande äldre och nyare lagar och författningar, som nu existera, — Hr Höök förenade sig med Hr Hessle om olämpligheten af kodifiering, och i öfrigt med Frih. Staöl von Holsteins reservation. Betänkandet återremittera des. Derefter förekom BevillningsUtskottets betänkande N:o 13, angående stämplade pappersafgiften. Hr Eker man gjorde åtskillige anmärkningar mol detta betänkande; bland anvat fäste talaren sig vid den föreslagna karteringen at Exellens-fullmakter; Utskottet hade belagt dessa fullmakter med 500 Rdr karta; detta vore för mycket för dem, som varit i Rikets tjenst; skulle deremot hända, att Kongl. Maj:t till denna värdighet upphöjde någon, som icke varit i rikets tjenst, så vore det föreslagna beloppet alltför Jågt, och talaren skulle i sådant fall vilja föreslå minst 10,000 Rdr B:ko. — Nåere andre talare förenade sig härnti. — Hr Petråe kunde deremot icke instämma med de