Aftonbladet – 11 juli 1834, sida 1

T tar Hm DL TEE ae oo EE 0 0 dc: gar ock, att kronohemman må till skatte lösas. Nu är det med obestridliga bevis ådagalagdt, att Halländske kyrkohemman ej äro lagligen underkastade kyrkornas och Presterskapets ägande rätt, utan verkligen äro kronohemman, af bvilka blott en del af räntan utgår till Kyrka och Presterskap, hvilka bevis Utsk. ej gittat ådaga ögga vara oriktige, ej eller har det kunnat ansvara för sanningen af den, enl. Utsk:s utsago, genom en viss StatsRådets ledamot, gjorda historiska utredning, hvilken Talaren högtidligen bestred. Yrkade, att Utsk. måtte gifva Stånden del af Sta:s-Rådsprotokollen, till utrönande hvilka Statsråder som tillstyrkt Kammarkollegiets hörande, uch hvilka som fördöijt upplysningar för Konungen, genom att yrka, det ärendet af Kovgl. Maj:t genast måtte afgöras. Johan Bengtsson från Westeraorrlands län förklarade sig hafva varit af minoritetens tanka i Utskottet. Ansåg dock ej enligt med grundlagen ätt företaga återremiss, i ändamål att derigevom af Utsk. söka utverka ett förändradt utlåtande. Annat. vore förhållandet, om man biott ville infordra en upplysning. Men hvad utlemoing af Stats-Rådsprotokollerna angår, så ansåg han Utskottet devtill vara obehörigt. — Viev Talman Jon Jonsson hade, både vid föregående och denna Riksdag, sökt att åt åboerne ä de såkallade Halländska kyrkohemmanen bereda upprättelse i deras litande. De Le-damöter af Statsrådet, hvilka tillstyrckt Resolutionen d. 9 Juli 1830, hafva visserligen varit felaktiga och böra icke undgå den i Grundiagen utstakade påföljd; . Det är väl sant, ait Konstitutionsr Utskottets tillkännpagifvsude derom, huruvida det änser 00 f Bu F. på någon af Konungens Rådgifvare tillämpas, ickt inom Riksständet -medgifver annan åteärd, än att. läggas ad actay menu deremot hade ej Talaren i 107: 94:s syftoing eiler ordalydelse kupna finna något hinder, mot meddelaåde af ålerremiss å Utsk:s Utiåtandeu, såvida iraga är, om R. St. anse Rikets väl kvälva, att någon af Rådets Ledamöter från sin befattning skiljes. Ansåg dem, som yrka återremiss, ej sakna fog för. deras påstår -enden, :men fruktade, det resultatet i Utsk. ick blefve förändradt. — Hans Jansson från, Elfsborgs. län ansåg ej grundlagen, fritaga,.Konsjits-Utsk.; från att mottaga remissen, åfven om föränrdringskatlåtande dermed åsyftades, Vi babvas törsedö slik återremiss till ifrågav. Utsk. ;flera soxempeliatt föra. -Talaren förevade sig 1 öfrigt med. vs mannen och yrkade återremiss. — dnstutin tätadenri. samma syftning som H.; Jansson. Ansagjäteiremiss; i förevarande fall vara, destomera nödig; sömidet: är af allmän vigt och angelägenhet att i ljuset fåra; draga och till läga. påföljd befordra de; Rådgifyarenp hvilka tillstyrkt (ett jbestut; derigenom en-mänged; : menniskor blifvit lidande och kastade. in elände ys Johan Bengtsson vidhöllsin mening. sagående grunt lagsvidrigheten af den begärde återremissen; erins rade v. Talm., att votering inom Könstit.Utsk. anställdes, ej mindre rörande 106 än 107.5:s tillämp ning till ifrågav. fall, och ansig Utskottets memor; rial innefatta utlåtande så i den eua, som den anpdra af omförmälde delar. — V. Taälmannen åberopade sitt hafde yttrande. ; 4. Danielsscn, från Elfsborgs län förklarade, det ban i Utskottet bört till. mivoriteten, Kunde ej I frångå den öfvertygelse att det, cnoligt 107 COR. F., beror af BR. St. sjelfva att afsöra, om de anse rikets väl kräfva, att någon statsråd celler föredragande från vidare embetsutötving. entledigas. Fann, lika med B. Gudmundsson och A. Nilsson, en återremiss vara af största angelsgenhet, på det uppgifvas måtte hvem som tillstyrkt bestutets vidtagande, meddelat den fullständiga historiska utvecklingen, ansett kammarkollegiet böra höras, och hvem som, för vinnande af kännedom angående hemmanens krononatur under Danska väldet, funnit Kgl. Kellegiet böra tillåtas att öka mwinisteriellt h träde. — N. Månsson från Skåve förenade sig med vice Talmannen i fiåga om återremiss. Stånden äro att anse såsom. principaler för Utskotten, de der ej kunna undandraga sig att, på grund uf gjorde anmärkningar, närmare öfvervaga och ånyo bandlägga frågor, dem Stånden furnit vara mindre: tillfreds ställande utredde. Om un förevarande utlåtande från alla Riksförsamlingens 4 afdelmirger å ersändes; ville Talarer ej anse otroligt, att Utstotter.derå skall ) Vi kunra icke undgå att fästa våra Läsare uppmärksamhet på den förändrade stallniog, som — Riksdagsfullmäktigen Insulin under den sednarve