Aftonbladet – 11 juli 1834, sida 1

RIKSDAGSUNDERBÄTTELSERBonde-Ståndets Plenum d. 30 Juni. Till handläggning förekom Konstitut:ons-Utskottets memorial. (N:o 8) angående Bengt Gudmundssons från Halland anmärkniogsanledöidog vid rådgifvande åtgärden till resolution på Rikets Ständers underdåniga framställniog iörande Hallindskekyrkohemmanen. — B. Gudmundsson skriftligen: Före: varande betänkande utgörsett af: de mest påtaglige bevisy huru litet nationen har att Vänta af den såkallade administrativa ansvärigheten, så. länge lagarnes tillämpning beror af Rikets Ständers KonstitutionsUtskott. Der den anda gjort sig gällande, at ej minoritetens reservat oner få atfölja!ett betänkande i ärenden, som bero af: Rikets Ständers, bes slutande rätt, bvaribland ar den konstitutionella ansvarigheten, efter 107 :(.. BR. FE: derkav naturligtvis ej den enskilta Stånasledamoten: vänta sig den rättv:sa, att hans avmärsningar bli i ett sskådligt sam.mandrag 1 ingressen uppgifne, för att ådagalägga, att pröfning, .men. ej godtycke, afgjort beslutet. Det är ock genom heiighållandet af de i anmärkningsmemorialet. anförde skäl, förmenade talarn, som Utskottet troligen lyckas afleda Rikets Ständers uppmärksamhet från ett ämve,hvilket mer än måhända ce fleste eljest kunde öfvertyga uationen om de grundsatser, som gjort sig gällande i Konungens rådkammare. Talaren förklarade sig skyldig att för statens ägande rätt och för. tusende familjers välfärd yrka, att Konstitutions-Utskottet måtte öppet och sant framlägga för Rikets Ständer ifrågavarande anmärkningsanledning. Framställer, kurusom det bort vara Utskottet bekant, huruledes Danska KansliKollegium vitsordat, att sådane hemman, som Presterna åt sig och kyrkortillvällat, hörde till kronan; samt att några af Stats-Råden, lära yrkat inhämtning af upplysningar från rämde: Kansh. Det är, fortfor talaren, för hvarj2 Svensk medborgare påtagligen sannolikt, att grundlägen är öfverträdd i det ögonblick han, genom administrativa beslut, kan afbållas från alt söka rättvisa vid sina lagliga domstolar; och detta är tydligen fallet med de 2f2 omtvistade Halländska kyrkobemmanen, sill följd af den öfverklagade Kongl. vesolutionen. På sådane grunder fann sig B. Gudmundsson föranlåten att, imed stöd af 56 f. R. F. och 49 f. R. O., yrka återremiss, på det Utskottet må ingå i ny pröfning af målet: Heurlin förenade sig med B. Gudmundsson. -— Anders Nilsson från Skåne (skriftligen) förmente, det 16. 5 RB. F. betryggar hvarje Svensk manatt bli: dömd af sia lagliga domstol, samt att han ej till sin egendom skall af Konungen