För några veckor sedan lästes i detta blad ett yttrande af Grefve GCronhjelm, till svar på en insänd artikel angående frågan om fördelen af en mekanisk verkstads bedrifvande för staters räkning. Ämnets vigt har föranledt oss, att icke vägra offentlighet ät ett gensvar å Hr Grefvens framställning, af samma Insändare, ehuru något vidlyftigt, särdeles som åtskilliga för frågans dedömande intressanta upplysningar deruti finnas meddelade: Till Redaktionen af Aftonbladet Under den 17 Mars insände jag till Red. en artikel!, angående Motala mekaniska verkstads inköp för Statens råkning, hvaruti jag egentligen adresserade mig till Hr Grefve Cronhjelm, för att tillrättavisa Grefsven om sitt misstag, då han rågra dagar förut, under en debatt på Riddarhuset, i detta ämne, till stöd för sitt tillstyrkande af Grefve Posses motion, uppgaf, att sådant vore förenligt med den Engelska Whigoppositionens grundsatser, att Staten borde befatta sig med industriella företag i anseende till Försvarsverkets material, åberopande mig på en af Whigoppositionens skickligaste och grundligaste ledare, och hänvisande Grefven på Sir Henry Parnells Financial Reform 1832, 4 ed., hvaraf jag gjorde ett kort utdrag, som jag hoppas tillhäckligt öfvertygat Giefven, att han blifvit förd bakom ljuset. Jag fästade egentligen uppmärksamheten på denna Financial Reform, emedan jag är öfvertygad, att Hr Grefven derigenom kan finna tillfälle utbilda sin statsmannatalang, måhända mer än af Riddarbusets debatter. Fr Gretven finner deruti en orubblig konseqvens. Sir Henry visar med en outtröttlig verksamhet, ej med granna ord, att han är en varm vän af folket och reforfnerna, och låter inga konsiderationer afleda sig ifrån den rätta stråten. Sedan denna min artikel först den 7 April ivflöt i Aftonbladet, märkte jag sistl. Fredag, d. 11 dennes en äkta Tar framstiga i Aftontidningen, för att visa sin bravur med att söka trampa Sir Henrys rundsat:er under sina fötter, och taga insändaren, som vågat publicera dem, i kragen, törmodligen för att förmå honom afbedja sitt brott. Nå väl! jag medgifver att, om man jemför den Svenska rangkalendern med Sir Henrys verk, visar sig en stor olishet. I den förra finner man endast titlar, stjer