Aftonbladet – 27 juni 1834, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Vi lofvade i början af förra månaden att återkomma till den animerade debatt, som föreföll på Riddarhuset i anledning af AEkpnomiutskottets förslag till förändringar i Judereglemeutet. Brist på utrymme bar hindrat oss, ätt lörran nu meddela dessa diskuss:öoner, hvilka vi dock äro öfvertygade icke genom tidsutdrsgten med deras offentliggörande hafva förlorat något af sitt intresse. De följa bär nedanföre i satnmandrag. Diskussionen på Riddarhuset engående Judarne, d. 10 Maj. EkonomiUtskottet hade i sitt beiänkande, N.o 41, i anledning af en af Hr Robsahm, Carl, väckt motion om ätskillige förändringar i Judereglementet funnit sig: . 1:0 Iese kunna tillstyrka någon utvidgning af de rättigheter Judarne, i afseende p: idkande af handtverk, redan ålnjuta; 2:0 äga fullt skal att tillstyrka, att Judär och deras barn må äga fribet att besöka och njuta undervisning vid alla publika skolor, samt Gymnasierna och Akadetoierna i riket, med vlkor, att de underkasta sig gällande skolordning; så att för Judebarn, i afseende å undervisningens meddelande, något undantag icke äger rum; och 3:o böra hemställa, att det ej må, såsom motionären yrkat, tillåtas Judar att bosätta sig hvarhelst i landet de önska, med råttighet att braka jorden och förvärfva dep. Hr von Hartmansdorff anhöll vid andra punkten, att få göra några anmärkningar emot Utskottets förslag. I den händelse Utskottet föreslår, att så måtte förhållas, med vilkor att Judebarnen uppfostras i Kristna läran, så har jag icke något emot förslaget att erinra; men i annat fall mäste jag yttra betänkligheter dervid. Skolordningen, ifrån hvilken ej något undantag för Judar får göras, bjuder, att undervisning skall meddelas i Kristna religionen; att bön skall hållas, psalmer sjungas, predikoförhör förrättas m. m. Då nu religionsundervisningen skulle meddelas, så kunde Judebarnen, ka och yttra: hvad magistern säger, det tror jag icke på; ty mina föräldrar säga helt annat. Olämpligheten häraf finner man desto tydligare, när man besinnar , att religionsundervisningen i skolan icke kan eller får bibringas, såsom en historia om, eller statistisk uppgift på, de begrepp, som den Kristna bekännelsens medlemmar hysa, utan såsom en framställning af hvad som i religiöst hänseende är rätt, och hvilket följakteligen utgör föremål för tro. Ännu mera olämpligt visar sig sammanblandningen i skolan af de olika trosförvandterne, då bön skall göras. Kan man väl föreställa sig ett större gyckel med alft hvad heligt är, än att låta barn frambära böner till en Frälsare, på hvilken de icke tro? Lika olämpligt är att låta Judar sjunga Kristna psalmer och i predikoförhör redogöra för Kristeliga predikningar. Men icke nog härmed. Disciplipen är för skolan af största vigt. Denna kan ibland barn icke utföras efter torra moralbud.