Aftonbladet – 26 juni 1834, sida 2

ee L. ——— ———LVLVLVLJL oe 0 At AA GVA a Av MEUELELF etlef Jele MUMLCLfaG SILUUUdAIEL AR UML TLA Hd elila emedan flere behof kunna yppas etter Provipceial Ständernas åtskiljande, och vägen till deras afbjelpande skulle vara stängd, om motion icke får ve kas vid riksdagevp. Dessutom kunna icke provinstingen känna hvarandras åtgärder Riksdagarne, då det enas elier andras vilivsar torde gifva aniedning till förslag om förbätivingar. — Förslaget om Utskottens borttagaude bifaller jag icke, emedan derigenom skulle blifra nödvändigt att för hvarje mål nedsätta kommissioner, såsom det bru!ades under fribetstiden, hvars ritsdags-historia nogsamt, bevittnar systemets olämplighet. Hr Strehlenert: Skulle det stå öppet att väcka motioner såväl vid provins-tingen, som vid riksdagarne, så är att förmoda det de flesta motioner skola födas på de sednare och alit så!edes förblifva i sitt gamla skick. Idden af kommissioner, såsom surrogat för Utskotten, är 1 milt tycke god, om den blolt kan realiseras. Härom hyser jag dock några tvifvelsmål. Det skall nemligen blilva svårt alt få Lede möter till dessa kommissioner, a!t döma af erfarenheten vid taxeringsoch pröfairgs-komitteerna, dit Leeamöter flere gånger förgäfves kallas. Men jag erkänner olägenheterna af våra Utskott: de äro för stora och medföra tredubbla diskussioner öfver målen, först före iemissen, 1 gtåndet, derefter 1 Utskottet, och sedan åter 1 Ståndet. Jan Bengtsson: den oligenhet jag i synnerhet befarar af Provins-tingen, är att de skola bhiva alltför viclyftiga och urarta till ständiga komitter, öfverkopade med mål. Jag skulle derföre anse bäst, alt motionerna, såsom nu, få väckas vid riksdagarra och från Stånden remitteras till Utskotten, hvarifrån de, utredda, öfverlemnas tll föredragning i plenum plerorum. Här må först R dderskapet och Adeln diskutera frågan, sedan de öfriga stånden, hvart i sin ordning. Derefter må stånden i särskilta rum besluta öfver densamma. Nar alla stånden på detta sätt hört hvarandras tankar, skulle återremiss icke kunna ske. Grefve Spens: Derna rätt till återremiss torde vara nödvändig att bibehålla, då Ständerna endast utöfva den granskande åtgarden, men Utskotten den redigerande. Ty att öfverflytta den sednare på Stånden vore i hög grad olämpligt, och jag vet ej ens huru det skulle låta sig göra, att på fyra olika ställen redigera något. — Hvad motionsrätten vidkommer, så skulle det vara ilika obetänkt att lemna den alldeles fri vid Riksdagarne, som att upphäfva den. Klokast vore att bestamma, det motioner i vissa ämnen skulle uteslutande väckas vid Riksdagarna. i andra åter ensamt vid Landskapstingen. Till de förra skulle höra grundlagsfrågor, till de senare ekonomiska mål, med undantag af sådana, som äro af blandad art eller angå bevillning, enligt 60 4 Regeringsformen, och tillhöra hela riket. Lagfrågor skulle det stå öppet att motionera på båda ställena. Hr Friherren Ordföranden hemstälide att diskussionen måtte återgå till första frågan, pröfningen af I S: Riksdagsordningen, eller hvilka som skola vara Svenska folkets representanter, under hvilken S Friherien skulle vilja såsom momenter sammanföra de efterföljande 12, 13, 14 och 15 . . Hr Cederschjöld befarade, att om man toge un-: der pröfning f för 5 1 R. O., man aldrig skulle komma till system, och önskade derföre att principerna först måtte afgöras, och derefter hvilka 5S i följd deraf fordrade förändring. Talaren begärde således, i enlighet härmed, proposition först om orepresenterade skola i representationen intsgas, och sedan i hvilket stånd detta må ske. Hr Saldin: BRiksdagsordningens första I säger, att Riksens Ständer representera Svenska folket. Derföre måste en förändring ske af representationen dess närvarande skick, då Ständerna pu represente1a intressen och icke folket. Hr Björk: Då jag yttrat mig för en förändring har jag icke afseu stånd:ns tillökning genom en eller annan person, utan endast Riksdagsgöromålens förenkling, förbättring och förkortande. Enligt min öfvertygelse är febriksintresset alldeles detsamma i staden och på Jandet; derföre, om intresset är representeradt af fullmäktige från staden, behöfver landet icke bevaka sin talan. Af detta skäl kan det icke anses såsom en brist i Borgare-ståndets organisation, att fabriksidkare på landet icke der äga inträde. a Biskop af Wingård trodde att Borgare-ståndet ännu icke tillfyllest representerade alla näringar, och ansåe Utskottet af exemplet på de orepresen