Aftonbladet – 11 juni 1834, sida 3

. SETESTFÖRAR KRUG st BET5g TAR MER SEI RRe Tidningarna för den förflutna veckan. Man måste tillstå, att vårt fädernesland innan kort tid blifvit ett besynnerligt land — utbrast Jurnalen sist!. Torsdag --ja till och med besynnerligare än något af dem som omtalas i Tusen och en natt eller i Khlims underjordiska resa. Detta besynnerliga utrop, utgör ingängsspråket till en klagovisa på fyra spalter emot Aftonbladet i Stockholm, med hvilket ingen numera i fred och ro kan få yttra en olika tanka, ej en gång i den aflägsnaste landsort, utan att heskyllas erhålla sin opinion fullfärdig från Vederbörande c. Sens moraln af denna artikel är, att Jurnalen tager på sin ed, att man kan vara ministeriell, rojalist, ultraist, utan att bestämmas dertill af egennyttiga och dåliga afsigter, och utan att i sjelfva verket mindre älska sitt fädernesland o. s. v. Vi beklaga, att tiden icke tillåter oss att länge sysselsätta oss med ett så högvigtigt föremål som Jurnalens bedröfvelse, men kunna i förbigående ieke underlåta den anmärkningen, att den har nog mycken likhet med krokodi!tårar. Våra Läsare kanna lätt Sbevittna, om vi någonsin förbättrat . vår motståndare in politicis för dess blotta öfvertygelse; men vi kunna icke hjelpa, att vi anse det tillhöra publicistens pligt att framlägga i dagsljuset rätta halten af sådana försök, som stundom göras, att mot bättre vett vilji utgifva denna öfveriygelse såsom allmänt rådande, och deri genom söka förvilla någon Vederbörande eller icke Vederbörande om opi? nionens verkliga ställning i landsorten, til! och med i sådana mål, hvari bvarenda Riksdagsman fråm landsorten kurde upplysa, att kommittenterne haft en motsalt tanka, såsom 1. ex. i frågan om sjuttitvåan; att afmåla de oberoende tidningarna såsom emissarier från en revolutionär EFransysk propaganda, såsom Jurnalen gjort 1 samma nnommer i afs. på Aftonbladet; att med uppd:k: ade smädelser söka nedsmu!sa representanter af en opin:en motsatt legeringens, såsom iden celebra artikeln mot Frih. Kantzou m. m. Vi hafva aldrig om Juarnalen påstått, att den är någon uwuskiekad från heliga alliansen, utan endast ati del är ett svagt ech bheroende blad; och detta hade vi ju icke ens behöft yttra, då hela verlden förut vet det. Granskaren svnes på sednare tider hafva blifvit angelägen att revable:a sitt förlora te publicistrykte. Han meddelade i Tisdags 1 förra veckan, på anmodan, en skrifvelse från en f. d. Redaktör af en St.. Petersburgsk tidning, hvarigenom man ibland annat får veta, att Granskaren är en rättskaffens tidningsredaktör. — Det är otvifvelaktigt glädjande att finna, det Granskaren kunnat erhålla ett så fördelaktizt testiömonium Viker fån sjelfva Ryssland, och vi hafva ansett op! tiskheten fordra att icke underlåta, att i hvad på oss ankommer deråt gifva en större oifeutlichet, till den krafi och verkan det förmår. Troligen, för alt gifva en ökad vigt i opinionen åt nyssnämde intyg, har Granskaren uppfyilt det påföljande numret med en juridisk artikel, innefattande ex mängd exklamationer angienge Kapten Lindeberg, förmodligen för att icke verka på lofRättens beslut i hans sak, hvari Granskaren, sedan han förut förklarat Kaptenen för den djerfvaste lagbrytare 1 tryckfrihetsväg, som Sverge någonsin ägt, 2 efte:ät, märkligt nog, öppet förklarar sig önska och hoppas, det Kaptenen icke måtte blitva fälld till det dödsstraff, hvarmed ban uti slutpåståendet hotas. Man igenkänner bäruti samma grannlagenhet, som Granskaren vid föregående tillfällen visat, då vigtigare juridiska frågor förevarit; såsom t. ex. i Fernamålet m, fl. Skulle man väl tro, att det är samma publicist, som i samma nummer, i anlednicg af notisen om UnderStåthbållaren af Wannqvists död, vitrat om vår tid, — att det icke allenast börjar klagas öfver brist på ämnen till högre Embetsmön, med fullkomlig skicklighet, embetsmannarutin. kunskaper och sjelfständiga tänkesätt, utan då det äfven, med dessa egenskaper, börjar blifva allt mer och mer svårt alt vara embetsman — — Vi frukta att Granska aren, likasom Jurnalen, börjat finna tiden besynverlig. Helsinghorg d. 3 haj. I Lördags eftermiddag kl. melJan 7 och 8 genljöd den emkringli; j af ett, åsk knallar liknande, kanondunder fri ir norra dele: n af sunr