RIKSPAGSUNDERRÄTTELSER. BorgareStåndets Plenum den 28 Maj. STATSREGLERINGEN. Föredragningen af 3:dje hufvudtiteln fortsattes, och började denna dag med 19:de Punkten, anråcnde Beväringsmanskapets beklädnad. — Utskottet hade föreslagit, att till de bevärings-skyldiges fria val måtte öfverlemnas, att, mot en afpassad, lämplig vedergällning i penningar, sjelfve anskaffa sig rockar och byxor. — Hr Wijk fann Utskottets förslag att staten skulle bestå slitningspenningar, i stället för beklädnadsmedel, visserligen medföra besparing, men tillika vara förenadt med så otroligt många vlägenheter, att det på intet sätt vore tillämpligt, och yrkade derföre återremiss. — I händelse förslaget antogs, försvunne den jemlikbet, som hörde till principen för ett nationalförsvar, och talaren kunde försäkra, att, åtminstone i Göteborg, cj fanns någon af de många som kunde ha räd dertill, som under exercis-tiden begagnade egne kläder, emedan de ansågo som en skyldighet, att, lika med de öfriga, begagna Kronans mundering. — Med Hr Wijk förenade sig, uli begäran om återremiss, Hrr Melbin, Santesson, m. fl, och Hr Arnberg kunde ej eliter biträda Utskottets förslag, särdeles som han ansåg den förespeglade besparingen blott äga rum i böckerne, men cj i verkligheten, emedan allmogens söner finge betala den. — En mängd talare uppträdde deremot till försvar för Utskottets åsigt. Hr Waern: Om Bevärings-systemet fullständigt skulle kunna utvidgas, fordrades att kostnaderne derför ej finge öfverstiga möjlighetens gränser, och det nu af Utskottet uppgifna förslaget bidrog 1 hufvudsaklig mån härtill, och borde derföre, som en passande öfvergång, antagas. Vi kunde ej tänka oss möjligheten att försvara vårt land hvarken med indelt eller värfvad trupp; våra tillgångar medgåfvo det ej. Bevärings-systemet vore derföre ett oundgängligt vilkor för vår sjelfständighet, och enda sättet att bringa detta i stånd, vore att så inrätta det, att det ej blef för dyrt. — Ville man nu ej biträda reformer, skulle man komma. derhän, att tillgångarne ej räckte till, och åå vore allt bopp förloradt. — Hr Halling tillstyrkte ett ovilkorligt antagande af Utskottets förslag, och ansåg den ifrågavarande förändringen vara en af de få åtgärder, som, om den kom att gå i verkställighet, skulle tilldraga sig hela nationens bifall. Mången Beväringskarl vore illa belåten med den drägt kronan består, derföre att den illa passade honom; detta vore afhjelpt om egna klädespersedlar finge begagnss. — Hr Winberg utvecklade och försvarade Utskottets åsigter, med förklarande, att Utskottet hufvudsakligen afsett en besparing, hvarigenom den begärda ttllökningen i anslaget till Beväringens beklädnad kunde undvikas. — Hr Ekerman gillade äfven Utskottets förslag; trodde att Beväringen kan slåss lika tappert utan uniform; — den Skånska allmogen, som slogs under Stenbocks befäl, bar ej lika kläder. — I öfrigt yttrade talaren, att han ej var vän af någon mut-träckning af Bevärings-systemet; han älskade fäderneslandet, älskade friheten, dock med en viss måttlighet; men trodde ej alt med frihet vore förenligt, att man skullc tvingas ingå ull elt yrke hvartill man icke hade någon fallenhet. Er lHcs-le ville att nan vid bedömanact af denna fråga, ej skulle lar uhet, sem vor att hämia ur Sverges häfder. De Dalkarlar, som af Gustaf I fördes till försvar för Sverges fribet, voro ej klädde 1 uniform; duck trodde talaren att ej någon skulle vilja bestrida, att de cj stridde lika tappert, som om de, likasom vår beväring, burit firser, hvilka åtminstone till någon del, som t. ex. der röda, ej äro nationela. Hr Rydin ansåg Ulskottels förslag vigtigt, mindre för den pbesparing i statsutgifferne, som dermed åsyftades, än derföre att det skulle vara ett ycrksamt medel till arcscens införlifvande med nationen; härtill skulle bidraga att klädseln så litet som möjligt afveck från den vanliga. Hr Wijk förklarade slutligen, alt så framt Beväringen skulle kunna användas till ett ändamålsenligt försvar, måste den ovilkorligen förses med kläder och föda; eljest kom karlen halfnaken, och. kronan nödgades i alla fall bestå hans utrustande. Hrr Cederborzg, Wedberg, Forsberg, Sahlin, Hallgren, Egnell, Hemberg och Helsinoius biträdde alla Utskottets förslag, och cfter yotering blef deisamma med stor pluralitet bifallet. wa uv sigte den erfarc