Aftonbladet – 4 juni 1834, sida 2

H. K. 9. Kronprinsen återkom till hufvudstaden i förrgår på e. m., och OH. M. Konungen återväntas i afton. Få personer hafva funnits, hvilka under sin lefpad varit underkas!ade mera omvexlande och olika omdömen, än den aflidne General Lafayette; inzsen, hvars förtjenster skola på ett mera lysande sätt erkännas af efterverlden. De som eudast mäta mannens storhet efter kraften uti en obändig vitjasoch det buller den åstadkommer, ulan afseende på öfvervigten af det goda eller onda uti dess verkoingar, och alla de som knäböja för vidskepelsen om monarsiens gudomliga ursprung, skola måhända icke erkänna Lafayctte såsom en stor mar; men de som se storheten uti det slags kraft. hvars bistånd och uppolfringar en hel vevidsdeli väsendtlig mån har att tacka för sin sjelfständighet, och i en karakter, som åt sträfvandet för ett stort ideal, med aldrig svalnadt, men al!id sansadt nit, egvat ett långvarigt och händelserikt lefnadslopp, de skola benämna Lafayette en af de största män, som funnits på jorden. Till dessas antal hör äfven historien, som ännu efter afligsra generationers bortgång skall med tacksamhet ihåghomma hvad ban på sin tid verkade för den frihet menskligheten då njuter, medan tusental af fältberrar, monarker och and:ia jordens nuvarande mäktige, som under sin tid ällats att utmärka sig i strider pp. fältet och i kabivetlterna, 1 krövikorna på sin höjd skola citeras till namnen, för att likt milstolpar vid landsvägarna, utmärka vissa afstånd på tidens ändlösa bana. Allt ifrån ungdowen tillgifven frihetens sak, för hvilken hav vågade sin framtid, sitt blod och sin förmögenhet, eznade Lafayette ännu åt den de sista dagarne af sin ålderdom, Det skönaste uti hans pohtiska karakter och vandel ligger dock måbända deruti, att, ebu:u mycket han älskade friheten, för hvilken han aldrig sparade sig sjelf, var samhällets lugn, om möjligt, et ännu större föremål för hans vördnad. Han tillhörde altid rörelsen och framskridandet; men ehuru samtidig tred revolutionen och förd i dess hvirfve!, förblef han städse reformernas man, aldrig våldets. Hans mål var en republik i detta ords skönaste bemärkelse, sådan Montesquieu definierar den, med dygden till grundval; men hans väg till detta mål afvek icke ifrån den lagliga ordningen; och det lagliga motståndet hade deremot alltid i honom en lika beredd kämpe, vare sig mot folkyran, despotismen eller det i lagens namn ulöfvade förtrycket. Endast så länge han såg sig emot någon: af dessa frihetens fiender ingepting kubna uträtta, återgick han, under vissa skiften, tillbaka i det enskilta lifvets lugn, altid för att ånyo framträda på sin post, der hans person .och .hans inflytande kunde gagna den ädla sak han omfattat. nn Den svåraste anklagelsepunkt emot den nuvarande styrelsen i Frankrike är. måhända, att en man med sådana egenskaper drog. sig tillbaka ur. dess krets, och att: den måste önska detta aflägsnande, för att icke behöfva rodna af blygsel vid hans åsyn. Men det var naturligt, att alla de som icke älska fribeten,-måste hata Lafayette, och. att detta hat, måste ökas i samma mån; som de hafva att tacka ett ögonblicks :seger af hans grundsatser för sitt uppstigande till makten. oo Ingen dödlig har någonsin, redan under sin lifstid, erhållit en sådan belöning för hvad han verkat för sina medmenniskor, som Lafayette för 10 år sedan, då han emottogs i de Förenta Staterne i Amerika såsom natronens gäst. Hvad är väl, emot ctt sådant triumftåg, all den byllning, som lemnats Kejsare och Konungar, uti hurrarop, festiviteter och måltider, tillställda eller icke af korporationer och embetsmän? De Fransyska tidningarna med sista posten äro uppfyllda med astiklar om dec ädle borigångne. Ibland dessa kunna vi vid detta tillfälle icke underlåta att i öfversättning meddela nedanståend-, af den utmärkte författaren Armand Carel. Efter en kort berättelse om de sista stunderna af den eflidnes sjukdom, samt underottelsen om hans död, yttrar sig denva arUukel ö jande sätt: Ce on s r Således är ännu endast föga kändt om den aflidnes ststa ögonblick, Nyfikenbeiea är OC-så 1CK den körsla vil da2 behöfva tirka på att Lilifredsställa. Paris och Frankrite skola onnu icke fråga oss hur han aflidit, i ocn är död, Utan em han ver