Aftonbladet – 3 juni 1834, sida 1

kostnad, Befriandet af Richmond, hans långa strid med Cornwailis, som öfvermodigt yttrade att pojken icke skulle slippa undan, belägringen af Yorktown, och stormningen af dess reduter äro bevis af hans tillgifvenhet för Amerilanska frihetens sak. Änau en gång återvände ban till Frankrike med den smickrande befallningen från kongressen till Amerikanska agenterne i Europa, att rådgöra med lonom i deras negociationer. I hans fädernesland hade ett lysande rykte föregått honom, och han motiogs med de största betvgelser af allmän beundran. Lafayette sökte öfvertyga Fransyska regeringen om nödvändigheten, att skicka en mäktig arme till Amerika, för att gifva eftertryck åt nezociationerna, och lyckades äfven att få order derom utfärdade. Vid sin ankomst till Cadix, fann han 49 skepp med 20,000 man om bord, färdiga att folja honom till Amerika, om icke freden kommit emellan, Eit bref från Lafayette meddelade allvaförst kongressen underrättelse om denna vigtiga händetse. Efter freden erhöll han, så väl från Washington, som en mängd andra Amerikanska medborgare, inbjudning att besöka Förenta Staterna, och begaf sg 1 följd deraf åter dit, hösten 1784. Öfverallt mottogs han med största entusiasm och hedersbeygelser. Innan återresan till Frankrike utnämde Kongressen en deputatior, bestående af en ledamot från hvarje stat, för att taga afsked af honom på landets vägnar, och försäkra honom att de Förenta Staterne för honom hyste en särdeles tillgifvenhet, och aldrig skulle upphöra att intressera sig för allt, som rörde hans ära och lycka. Efter sin återkomst till Frankrike sysselsatte han sig med bemödanden att förbättra dervarande protestanters belägenhet, och att verka för slafveriets afskaffarde. Vid de Notables sammankomst 1797, föreslog han afskaffandet af lettres de cachet och statsfängelser , protestanternes emancipation, ech sammankallande af nationens representanter. Då grefven af Artois, sedermera Carl X, frågade hovom om han yrkade generalstaternas sammankomst, svarade han: Ja, och ändå något mer. Vald till medlem af geveralstaterne, hvilka antogo namn af nationalförsamling (1789), föreslog han förklaringen af menniskans rättigheter, och det dekret, som stadgade ansvarighet för kronans embetsman. Tvenne dagar efter bastiljens stormande blef han öfverbefälbafvare för nationalgardet i Paris, Hofvet och nationalförsamlingen voro ännu i Versailles, och folket i Paris, uppretadt häröfver, hade redan anlagt, såsom ett oppositionstecken, en blå och röd kokard (staden Parvis färger). Den 26 Juli tillade Lafayette den kungliga färgen, hvitt, och förklarade att de trenne -färgerne skulle gå verlden ikring. Det är bekant, huru Lafayette med nationaltrupparneräddade Drottningens och den kungliga familjens lif vid det anfall, som pöbeln gjorde på slottet natten till.d. 6 Oktober.: Morgonen derpå eskorterade hav de kungliga personerna. till hufvudstaden. Då Jakobinerklubbenv inrättades i Paris, organiserade Lafayette med Bailly, dåvarande maire derstädes, en annan klubb till motvigt mot denna. I Januart 1790 understödde han motionen om afskaffande af alla adeliga titlar, och aflade: från den stunden sin egen, den han sedermera aldrig återtog. Frankrikes förvandlande till en konstitutionell monarki, hvilket var föremålet för Lafayettes :önskningar, föreslogs nu, och d. 13 Juli 1790 utsågs till den dag, då den nya konstitutionen skuile antagas af Konungen och nationen. Lafayette svor denna grundlag trohet i eget och 4 milliouer nationalgarders namn. Det anbud, som gjordes honom af Fransyska con netablevärdigheten , afslog hav, och sedan han organiserat : nationalmilisen och skyddat Kungen för pöbeins våldsamhet, nedlade han sitt befäl och återgick till det enskilta-lifvets lugn, på sin landtegendom. Den första koalitionen mot Frankrike (1792) kallade honom snart åter på skådeplatsen; han blef en af de 3:ne generaler, åt hvilka befälet öfver de Fransyska armdeerne anförtroddes, I detta befäl upprätthöll han disciplinen, och slog fienden vid Philippeville, Maubeuge och Florennes, då hans framgångar afbrötos genom de faktioner som delade Frankrike. Lafayette anklagade öppet de fruktansvärda Jakobinerne, och förklarade i ett bref till lagstiftande församlingen, att revolutionens fiender, under frihetens mask, sökte störta henne genom tyglöst sjeltsvåld. Den 20 Juni inställde han sig tor lagstiftande församlingens skrank, för att försvara silt förhållande, och fordra straff på dem.