Aftonbladet – 2 juni 1834, sida 1

OM IHal adlldAat Uldgae PVC tl dUsvdal UCIIUVle En artikel af lagförslaget, som i synnerhet synes ätmnad att gifva polisen och åklagaremakten fullt utrymme för sin verksamhet och att fylla fängelserne, är följande: Ålla individer, som vid ett insurrektionstillfälle burit vapen, ammunition, uniform eller kostym, eller andra militära eller civila tecken, straffas med fängelse. (från 5 till 20 år) Om de på samma gång bära vapen och de förberörde tecknen, så strafjas de med deportation. De som gjort bruk af sina vapen, straffus med döden? — Vid samma artikel föreslog fir Fivien åtskilliga amendementer. Det första var att straff endast då skulle komma i fråga för ofvannämde handlingar, då de blifvit företagna i ändamål att understödja eller gynna en insurrektion. Hr Mivien förmente nemligen, att utan ett sådant tillägg skulle lätteligen den oskyldigaste menniska i verlden, som tillfälligtvis råkade komma på ett ställe der tumult påstod, kunna fällas till de utsalta straffen , emedan benämningarne i artikeln, särdeles den af kostym, voro så sväfvande och obestämda , att de ungefär kunde lämpas på hvem man behagade. Häremot invände Hrr Duwmon och Persi!,, att här just vore fråga om att etablera den grundsats, att en person, som vid ett uppror anträifades på ofvanbeskrefne sätt, redan, endast och allenast derizenom, och utan att vidare bevis för hans brottsiighet behöfdes, komme att anses såsom deltavare i insurrektionen. Vore han det oaktadt oskyldig , så tillhörde det honom att bevisa sin oskuld. Alltför ofta hade juryn varit rödsakad frikänna personer, som blifvit tagne till fånga med vapen I hand bakom barrikader, emedan det felats bevis, att de befunnit sig der i afsigt att understödja insurrektionen. Denna olägenhet skulle afhjelpas genom förevarande lag, och den princip fastställas, att det, under de angifne omständigheterne, icke erferdrades några bevis för brottsliga afsigter, utan att de materiella fakta voro ullräekliga för att fälla. — Dessa åsigter bestredos på det häftigaste af Hrr Tracy och Odilon Barrot, emedan de stå i strid med alla sunda principer för brotismållagstiftning. Den allmänna regeln förutsätter den anklagades oskuld, till dess han öfverbevises om brott. Här ville man deremot befria anklagaren från bevisningsskyldigbeten , och hvälfva den på den anklagade. — Tvenne intressen — yttrade Hr Penrsil — stå här i strid med hvarandra: statens intresse och deras, som angripa staten. Du sådane kollisioner inträffa, äro vi redan vanda vid att se en del af denna församling (venstra sidan) beständigt underordna statens. intresse uppror sstiftarnes: .— Ett förfärligt oväsen följde på detta yttrande; dock kunde man ännu urskilja, huru Hr Persil ropade: Säg mig dock vid hvilket tillfälle ni (oppositionen) tadJat upprorsstiftarne? — Till ordning! ropades I till höger och. venster. —— Detta-är infamt! yttrade Hr: Larabit. Ni är en belackare! roade Hr Troy. 2 Brändstiftande minister ! skrek Hr Corcellös, ; ; :Nästan hela venstra, och, högrassidan. 3 este, sig; från sinar bänkar, och begär då attspresi dentenss måtte källa: ministerns Öl ordning. Med: Tistör möda lyckades det. HrDupin bringa: det derI hän, dtt nan kände. höra de explikationer ministern Ville; giva Hvad. Jag nyss :sade)— återtog Hr Persili.blek och med! dafrahde stämina -— hartredan: tjugu gånger Ipliftit sagdt frän denha Aribån,, ; nem-. cligen alt, ni; aldrig. tadlat juppr; orsstaftarne. — Ett: : förfåxli C Farm atbröti talaren; sånyo.) Visa. :nmmg då: sett taliaks Ar! OdilonsBaoii ot eller : hans wänher fortfor Er: Persil — hvari ett sädant tadel förekommer. ra Sedan det ännu en gång lyckats presidenten att återställa lugnet,:förklarade Hr PersilJag : har hvarken: velat förolämpa :enskilt --eller ;kollektift 35 sådånt ligger icke i mitt sätt att våra. (Nej; hör barä!) Jag ville blott säga, att Uupprors-, stuiftarne aldrig blifvit så mycket tadlade af er, som vi ansett nödigt.-— Nå, ändteligen återkallar han sira ord, och gör afbön! — ropade Hr Håvin, hvarpå minister n fick fortsätta sitt tal tillslut. Efter honom fick Hr Odilon Barrot ordet, och förklarade sig nöjd med den sista tydning Hr Poersil oifvit sina ord, då deremot ett for -mligt angrepp på kammarens: rättigheter och oafhängighet skulle hafva varit begånget, om han vidhållit sitt första ylirande och sin förebråelse mot oppositionen, att den aldrig tadlat upprorsstiftarne. Talaren åberopade sig det uttryckliga, ovilkorliga tadel, som både han sjelf och hans vänner, vid flere särskilta tillfällen, uttalat mot alla upplopp, och återkom sedan till det Vivienska amendementet. Presidenten förklarade sessionen slutad.