teriet, af anslag tör raketkorpsen, armerns materiel, samt behofvet af ökade anslag för armdens och beväringsmanskapets vapenöfningar. — Fiih. Franc Sparre uppträdde för krigsrådernes arfvoden, topografiska korpsen och beväringens beklädnad. — Grefve Lewenhaupt, Mauritz, för Bevärings-regemen:et, Föredragander för krigsärenderne Hr StatsSckreteraren Grip upptog betänkandet till granskning. Utssotet hade i bans tanka, utgå!t från en m ndre riktig princip, då det till stöd för sina afslag arfört bristande tilsängar. Utskottet hade haft till grundsats: Man bör rätta mun efter matsicken; detta vore en nödfa!ls grundsats, com här ej berde t:ilärspas. Den rätta och förnuftiga lyder: ?Så många munnar, så många matsäckar. För att b-visa delta påstående hämtade han jemförelser både från sjö och land. Om en sjökapten, som medtagit otillräcklig proviant åberopar den förra grundsatsen, så låter troligen besättningen sig dermed ej nöja. Mena har han försedt sig med tillräcklig proviant, och br:st uppstår genom tillfälliga orsaker, stormar, motvind, hvarigenom tiden för resan blir förlängd, så gå de gerna in. på nödfallsgrundsatsen. En familjebeT, en som har ett produktifi yrke vemliger, ty endast imedten sådan kan staten jemföras, undersöker först, huru mycket som fordias för yrkets drifvande och familjens underhåll, och då han funnit denora sumimwa, fördelar han på hvarje mediem af familjen så mycket arhete, att summan -kar iabringas. Att pröfva verkliga -behotvet och fylla det är nödvändigt för familjens bestånd. Samma förhållande ar med staten. Sammanställer man mu statsutskoltets förhållande med dessa exempel, så fivner man att det j öfverensstämmer bvarken med förnufisprincipen eller med grundlagens stadgande, at behofven böra först pröfvas, och de, som efter denna pröfoing finnas nödvändige, fyllas. Ef:er detta allmänna resonement öfvergick talaren till granskning af betänkandets :särskilta punkter, och gjorde vid hvar och en vigtiga anmärkningar. t Hr af Sillen talade om förhöjning af åtskilliga officerares löner, samt gjorde en exkursion till landtbruksakadnmiens experimentalfält och 8:de hufvudtiteln, samt erinrades at Hr Landtmaiskalken att detta j tillhörde ämnet. Hr af Dahlström anförde: : Statsutskottets äliggande är, enl. 30 S 2 mom. Riksdagsordningen, att utröna, pröfva och föreslå bvad tll: Statsverkets behbof erfordras. : Det synes mig likväl, som denna pöfning af verkliga bekof och deras skiljande från mindre nödväddiga icke -alltid blifvit iakttagen med den noggrannhet, som vederbör; åtnrinstone har man ej någonanledning, att sluta dertill af ide i allmänket nog kvapphändigt angifna skäl; tills förslag, att vägra: fyllandet åfrdö behof, Kongl. Maja anselt nödvändiga till; Stats-Inrättningens jemna och. säkra fortgåög: I synnerhet) hade talaren vid 3:3je hufyudtileln trött, sig saknagrundlig: och. poggrann pröfning: af-behofven, :men fastmera ett fortsatt, någon. gång till ytterlighet: drvifvet, och, som det sys nes, redan på dörhand: förusfattadt system, ant ihärdigt neka tilll hvad: begärdt, och; oundgärgligt nödvänvdigt är. Utskottet tycktes deri:hafva tunnit sitt ehåi et salvaviv I Med: bögaktning för Utskottets !edamöter ;wille: talarew dock hellre tro,: att skyndsamheter; eggad af. del mindre :Jämpliga topen derom från. vissa håll)! egentligen varit orsak) till Bed tänkahdets! knapphändighet, och, kanske afvet till vägrandet af väl förmärkta, men mindre pröfvade behof. Talaren öfvergick till. åtskilliga detaljer af Betänkanrdet., Framstållde förhållandet med Armeens löner och dessas oiträcklighet, samt huru Befälet med undergifvenhet och utan minsta tecken till knot gått sitt hårda öde till mötes; ty, Mine Herrar! — yttrade han — den som tagit på hand att offra sin välfärd och sitt Hf för fadernestand och medborgares lugn, skyr ej försakelser, och off-: retpå Fäderneslandets altare är kännbart, men det ditlägges af honom utan tvekan. Detta obilliga förbållande kunde dock omöjligen fortfara. Han önskade derföre att Utssottst, med begagnande af hans meddelade upplysningar, måtte tillstyrka hvad Kongl. Maj:t för wudelta armeen begärt. Det förundrade Talaren att StatsUtskottet alstyrkt anslag till stora öfmngsläger, och ansett sådanu. kunna äga rum, om vissa regementsmöten i stället inställdes, hvarigenom Passevolans-kassan kunde bestrida utgifterna. Utskottet hade ej gjort sig reda för skillnaden mellan elementer och tillämpning. -— Stora öfningsläger voro tillämpning i stort af bvad n AA KR fe ot I Pa TN oo