rastedagar, 1 stand, ar en nodvandig olnmng hade för befäl och soldat; ty allt måste nu lämpas efter kriget. Vid koncentreringen på lägerplatsen af flera vapen, angifves derföre en krigsplan. Efter densamma bevakar armeen sig mot en från något visst håll väntad fiende. Positions-läran, eller konsten alt använda, ställa och röra olika vapen efter terrainens beskaffenhet och vapnens natur, öfvas på sådana lägen, och kan endast vid sådana tillfällen äga rum. Fältmanövrer utveckla och använda hvad som sålnnda är lärdt. — Utom nyttan för soldaten att deltaga i sådana öfningar, hvarigenom sjelfva kriget ej bör för honom Mifva någon främmande sak, nägot ovanligt --ty:skillnaden bör ejblifva annan än de skarpa skotten — äro de stora lägren de enda vilifällen, som gifvas, för alt dana befalhafvare. Den bäst exercerade arme skulle röna nederlag, om den saknade skickliga anförare. Bandets försvar, frihet och sjelfständighet kan endas betryggas genom en väl öfvad arme. Fredens ingn bör ej förspillas, utan begagnas dertill. Si vis pacem, par ra bellum. Utskottet hade fästat nog liten vigt vid Exercitie-kompamers nödvändighet. Detta förundrade Talaren. Då tillräcklig öfoingstid för resemeuterna icke kan bekostas, såg han, i exerecitie-kompagnpierne ett medel att få en väl bildad avme för gedt köp. De blifva dessutom en praktisk läroanstalt för det yngre befälet och underbefälet. Der skall tillämpas hvad det teoretiskt lärt. Tillfälle biir der för unga officerare att passera graderna på ctt lämpligare och ändamäålsenligare sätt, än annorstädes, äfven i Stockholms garnison, der gradpasseraude för garnisonsbefälet medföra mycket besvär. Regeringen hav ärligt och öppet framställt nunsta möjliga behofvet af anslag; men Utskottet har likväl trott sig hafva en prutmaån. Detvär ej rätt, att så behandla vigtiga angelägenheter och frågor af största nödvändighet. Anslaget önskades oafkortadt. Br Lefren önskade att Utskottet fanne utvägar för krirgsakademiens illa lönte lärare. Af ört av slag Rikets Ständer vid sista riksdag beviljade hafva desse lärare ej erhållit rivgaste de. Det vore völ, om åtminstone någon del af hvad som hiäfvit föreslagit måtte beviljas dem. Talaren ansåg vödvändigt, att beväringen öfvades minst tvenre somr:v å rad. Han befarade att vårt land kulle blifva ett rof för exöfraren, om Rikets Ständer ej medgifva anslaget för dessa vapenöfningar, det vistisaste at hela statsreeieringen. Han visade nödvändigheten deraf. genom Finlands exempel. etta lands söner h.ede begärt att såsom beväring få deltaga i nationalförsvaret. Det hade blifvit dem vägradt. Talaren hade räddat sin frihet på den Svenska jorden, och den stör-ta gärd af tacksamhet han kan lemna sitt uva. fädernesland vore att yrka dess försvar. Han talade åfven för indelta armdens vapenöfningar, och bad utskottets ledsmöter vid dessa frågors afzörande, hålla taflan af framtiden för ögonen och handen på hjertat, Grefve Horn, Claes, gjorde all nältvisa åt Gen. Adjutantens för Armecen bemöd..ode att underhålla armdcens tjenstbarhet; men visade tillika de stora bristerne uti armcens organisation. Man har utgått ifrån alla möjliga åsigter utan attfölja något system Bibehållandet at hela den nuvarande armeen såsom stam vore en stor tunga för landet. Han fordrade att statsutskottet borde utse tillgångar för den stam af indelta armden, som kan anses, behöflig. Skall man : bibehålla ind: la armden, bör den vara öfvad, eller ock indraga densamma. Öfningsläger ansåg talaren obehöfliga. De äro ej en tillämpning af krigsöfningarne. Simulakrerneäro snarare missledande för soldatens begrepp om kriget. Den löneförhöjning, som behöfves, yrkade talaren, borde ske genom indragningar. ( Ge. Löfvenhjelm, G., ville yttra något om exercisesqvadronerna, hvyarom han hade någon kännhedom, emedan han varit upphof till dessa esqvadroner. Dessa voro af en stor fördel för de rustande, genom bhästarnes längre bibehållande. Hr Grefven ansåg de stora lägren ganska vigtiga för deras moraliska verkan på soldaten. Han fict der ett begrepp om sin styrka genom betraktande af de lårga linierne. Hr Peyren ansåg anslaget för Beväringsexercisen nödvändigt. Tiden för densamma vore för koapp. Den Kurgliga propositiopen hade upptagit en alltför ringa samma. Br af Dalström förenade sig med Hr Lefren i hvad ban anfört om behofvet af löneanslagets tillökning för Lärarne vid KrigsAkademien, och utveklade utlet detta ämne; men som ungefärligen desamma