Aftonbladet – 28 maj 1834, sida 1

ten saknar allt sinne och anlag för ekonomiska och rikenskapsgöromål, ebhburn på annan väg teatern gagnelig, imgår Löjtnanten icke i anuat svaromål, än att den, som så kan döma om andra, måste jelf sakna ett sansadt sinne och den humanitet sambälislefnaden fordrar. I anledning af Torslows uppgift, att Löitnanten öfver de förråd af oförbrukade varor, som han till Torslow vid dess tillträdande af kontrollörstjensten öfverlemnat, icke företett en siffra eller rad, yttrar Löjtn. alt en anteckning öfver dessa effekter visserligen fanns förd på ett sätt, att den mera än i moraliskt hänseende var gällande, och att Torslow sjelf varit den sor förorsakat att icke någon slutliqvid blef uppgjord öfver dessa varor på de fi dazarnes mellantid, emellan nu varande andre direktörens tillträde och den förres afgång, emedan Torslov sjelf skall hafva framfört den bortgående andre direktörens tillsägelse, att en redogörelse öfver förbrukningen vore öfverflödig, och att ingen annan räkning äskades än en specifikation för varornas aflemnande, hvilkas belopp skulle sammanstlas till summan af det varuförråd, som samma andre direktör på enahanda sätt sjelf aflemnat. Luöjtnanten fäste för öfrigt uppmärksamheten på det oförenliga uti klagandes uppgift om magasinernas kaotiska skick, med hans yttrande om den bortgåugne andre direktörens nit för och kännedom om teatern, då likväl en sådan anklagelse, om den varit grundad, icke kannat undgå att drabba denne embetsman, hvilken egentligen haft styrelsen öfver den eckonomiska delen af teatern, hvari vården om dess förråder så väsendtligen invar. Slutligen citerade Löjtnanten såsom ett motstycke till Torslovs i klagoskriften om honom fällda yttranden, huru Torslov 1 en föregående underdånig besvärsskrift, af den 18 December 1833, yttrat i afscende på förrådernes nu varande ordnade skick: att Löitnanten Manurrhjerta har deraf lika och obestridlig förtjenst som han, och vidare, sedan klaganden ytterligare motiverat skälen för att komma i åtnjutande af magasinsförvaltaretjensten, att: då Löjtnant Mannerhjerta, såsom ifrämsta rummet berättigad att vara i direktionens åtanka, bestämdt förklarat sig aldrig vilja emottagaå ifrågavarande befattnine, vågade han anse sig berättigad till densamma. i Till svar på dessa förklaringars innehåll, har kontrollören Torslow åberopat ett utdrag ur den, på direktioncns befallning, den 17:de sisthidne Oktober till Direktionen afgifna, af Löjtnanten Mannerhjerta, jemte honom ingifna inventerings-berättelse, hvilken innehöll cn så lydande frumställning: Om det å ena sidan för en samvetsgrann och för sin cgen del lika ömtålig man blir en ytterst betänklig belägenhet, att om en äidre kamrat, som på sin tjenstemannabana oafbrutet tillryggalagt 42 år, inför förmän afgifva ctt mindre fördelaktigt vitsord, blir det å den andra en obehaglig nödvändighet, att, dertill af pligt och förmäns förtroende uppmanad, öppet framlägga det förhållande man blifvit uppdragen att reda; och med i betydligaste mån förminskadt obehat, gå vi att uppfylla denna nödtvungna pligt; då vi nu inför Kongl. Direktionen förklara: att hufvudsakligaste anledningen till den orda och vanvård vi vid stora magasinets alla förråder varseblifvit, och oss ålegat att ordna och rätta, varit nuvarande marasinsförvaltarens fieråriga sjuklighet, och deraf orsakade verkliga oförmåga, att, efter hans egen önskan, sin tjenst och dess åtföljande skyldigheter fullgöra. Hr Torslöw anser sig icke behöfva antyda, hvad del af denna taflas skugga som återfaller på Löjtnant Mannoerhjerta, hvilken, under sin G:åriga kontrollörs befattning, för förrådens reglering uträttet intet, då under Torslows 3:åriga blifvit uträttadt allt. Beträffande Löjtnantens bokföring af de oförbrukade varorna, påstår Torslow, det Löjtnanten, under den 1:sta Juli 1831, erhållit skriftlig befallning och derjemte många muntliga påminnelser att till Torslow aflemna dessa varor, men att detta ännu i Augusti 1832 varit ogjordt, hvarmed Torslow anser sig hafva hevisat, att icke hlott några få dagar, såsom Löjtnanten Mannerhjerta påstår, dertill åtgått. Direktionen anser i sin förklaring Tors!ow, då han icke uppgifvit någon omständighet, hvari hans rätt blifvit för nära trädd, eller styrkt sig äga ringaste anledning tilt klagan öfver Direktionrens handlingssätt emot honom, hafva genom ifrågavarande underdåniga klagoskrift öfver förbållanden, som dels äsnn icke inträffat, dels ock ligga utom gränsen af bavs befattving, endast bevisat burn föga passande han är :åsom tiensteman vid ett verk, der aktning för styrelsens anordningar och desammas efterkommande utan gensträfvigbe!, mer än annorstädes iuncfatta vilkeren för göromålens driftiga och oafbrutna gång. I afseende på Torslows anförande, dels om lämpligaste sättet att organisera personalen till vård och redovisning af teaterns förråd och attrihutförräder, dels om obilligheten att entlediga honom från sin nu innebafvande befattning, framställer direktionen, att i följd af det nådiga förtreende direktionen emottagit att förvalta teatern, samt det härvid fästade ausvar, det måste tillkorama direktienen allena, att, utan hinder af underlydandes skiljaktiga åsigter, om tjenstemärnens antal och göromålens fördel ning dem emellan förordna, samt att, så länge Torslow ännu icke blifvit från sin tofattning skild, han likaledes saknat anledning att med någon klagan deröfver till Kgl. Maj:t inkomrsa, hvarvid NHikväl direktionen tillika i förbigående tillkännagifver, att upphbörandet af klaganders tjenstgöring vid teatern den t:sta instundande Juli mäste blifva en oundvikbg följd, ej blott af den nedsättning i tjenstemannapersonalens löneanslag, som under den 14:de nästlidne December blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder anbefa!ld. utan ock af göromålens vid magasinen på grand deraf förändrade fördelving. Direktionen ingår härefter i en historisk framställning öfver anledningen till uppkomsten af den tjenstebefo:tning vid teatern, som klaganden na innehar, hvilken avledning egentligen bestått deri, att Löjtnanten Mannerbjerta, som ifrån år 1824 tjenstgjurt, dels i egenskap af Magasinsförvaltare vid f.d. Dramatiska teatern, och dels så-ow koöontrollör vid Kongl. stora teatern, är 19351 anställdes såsom Kostymordonnatör och hi.. sr