En oförgriplig Insändare uti Jurnalen för sistl. Thorsdag har gjort ett högst olyckligt försök att uppträda mot den artikel uti N:o 129 af detta blad, hvarigenom vi i korthet sökte ådagalägga villfarelsen hos dem, som arbeta på hvad de kalla öfverflyttning af bankens lånerörelse till Riksgäldskontoret. Insändaren säger sig härvid vilja upptaga de af Aftonbladet framställda invändningar, för att visa deras halt och värde, utan att han likväl besvarar en enda, och tillkännagifver på samma gång att han är en af dem, som i ett af Riks-Stånden yrkat den ifrågavarande öfverflyttningen. Om det verkligen skulle förhålla sig så, att den insända jurnal-röran haft en representant till förf. hvilket synes föga sannolikt, så måste man högeligen beklaga om en sådan representant af sin välmening förledes att fortfarande yttra sig i ett ämne, hvaraf han icke ens förstår de första abe-reglorna; men då detta likväl icke är omöjligt, och det alltid är en pligt att, så vidt görI:gt är, söka upplysa den enfaldige, så vilja vi, ehuru motbjudande besväret än mås!e vara, och ehuru vi eljest visserligen icke skulie spilla ett ord till svar på artikelns jemmerliga innehåll, taga till pekpinnen och med några få ord söka bibringa Insåndaren någon reda i detta i sig sjelf ganska enkla ämne; hvarvid vi endast för den händelsen att han ännu en gång skulle uppträda ioför allmänheten, vilje varna honom att taga munnen mindre ful! emot sina motståndare, emedan, om man också icke rår för att man är trånghufvad, så har man derföre icke lof att vara inbilsk och oförskämd. Vi äro då nödsakade, att ånvo fästa uppmärksamheten derpå, hvad den ifrågavarande öfverflyttningen egentligen skuile innebära; nemligen att Banken skulle afstå alla sina fordringar till Riksgäldskontoret, som i stället lemnade banken ett emot deras summa svarande belopp i obligationer. Af hvilka garanterades dessa obligationer? svar: af