Aftonbladet – 16 maj 1834, sida 1

forening dermed alven det andra lorslaget, som blott åsyftade lånebiträdenas fördelning på flera händer. — Hr Leffler: indragning skulle blott verka farhågor; — diskontfonden vore ej för stor, och talaren ville:ej att man på lösa förhoppningar om privatbanker skulle vidtaga någre förtidige åtgärder. — Hr Mechel likaledes, och satte sig emot nedsättning i högsta lånebeloppet. Hr Bååth kunde ej eller bevilja Bankostyrelsen rättighet att besluta om låneindragning, hvilket han ansåg högst vådligt. Allt hvad Bankostyrelsen härvid kunde göra, vote att samla resultaterne af lånerörelsen, jemförde med realisationens verkningar, och framlägga detta för Ständerne, som allena ägde att öfver dylika frågor besluta. Hr SantessonDet vore orätt, att så väl enskilt, som, ännu mera, allmänt, likasom draga lineal för en förvaltning af 5 år: mycket kunde under en sådan tid förändras. Man hade talat omj att Diskonten ej uppfyllde. sitt ändamål: sådant kom deraf, att ej något mynt funnits, och att lånetillgångarne derföre ständigt bhfvit förknappade, och kunde ej hjelpas annorlunda än genom realisationen och en lycklig utgång af densamma. Hr Ekerman ville ej lerna bestämmandet af Disk.-lånerörelsen åt bankostyrelsens godtfinnande; talaren trodde att en så vigtig sak ej borde öfverlåtas åt 12 personers vilja, åsigter och intressen. Hr Helsingius: Banko-Utskottet hade sökt att för denna del af Bankens rö:relse förskaffa den bättre säk rhet än blotta namn, och föreslagit, ej indragning, utan fondens successiva öfverflyttning till kreditiver och hypoteksinrättningar; önskade att något bättre förslag i detta fall til Utskottets ledning måtte kunna uppgifvas. Hrr Vinberg och Höök instämde med Utskottet. Hr Ekerman trodde ej, att andre borde få lån, än handeln, näringarne och jordbruket. Talaren hade redan vid förra Biksdagen visat, att han var en varm vän af realisatioren, men önskade att man vid dess verkställande ej måtte förbise -Svenska folkets väl. Hir Frodell och Olbers voro äfven emot såväl indragning. som nedsättning i lånesummåan. Låne understöd medelst kassa kreditiv. Hr JVedberg ansåg Utskottets förslag rörande detta ämne, ej åsyfta annat än. framkastande af en lockmat åt de klentrogne i låneväg, utan att medföra ringaste gagn. HAr Halling fann en motsägelse uti, att man vid samma tid, då det talades om, att indraga lånerörelsen, ville inleda allmänheten på denna nya låneväg. Kunde ej fatta rätta idden med. dessa kreditiv, och ville icke deltaga uti ett beslut, som för banken kunde blifva af det menligaste inflytande. Hr. Ekerman: Då han som grundsats yttrat, att inga nya låneunderstöd borde beviljas, föll af sig sjelft, att han ej kunde bifalla -detta. , Hr Santesson. trodde, att Utskottet ganska riktigt föreslagit detta sätt. alt, på : annan väg än genom Diskonten, biträda rörelsen. Hr Vinberg ansåg dylika kreditiver vådliga och på intet sätt bättre än diskont-lån, ej eller angelägnare, än att man kunde, dröja med förslagets antagande till nästa Riksdag, då man sett följderne af realisation. Hr Forssberg talade äfven emot förslaget; äfven Hr Hemberg, som ansåg det vara vådligt för reali:sations bestånd, och åtminstone ej förr än 2 eller 3 år efter. silfverutvexlingens början böra antagas. Hr Mechel tillkännagaf, att har. inom Utskottet yrkat på bestämmande af ett maximum för de ifrågavarande kreditiven, och dessutom i sin reservation framstallt, att de olägenheter man genom förändring af diskontlånerörelsen velat förekomma, härigenom ännu mera åstadkommas. Hr Bååth fann detsamma, och att hjelpen vöre mera skadlig än gagnelig. Hr Santesson ansåg ew maximum böra bestämmas, och hade ej något emot att man afbidade ett år eller par, men ej till nästa Riksdag. Hr Cederborg gillade förslaget såsom hefordrande Privat-Banker och hypoteks-inrättningar, men ville ej att det skulle utsträckas till enskilte. — Hrr Langenberg och Arnberg talade emot förslaget, den senare emedan han trodde att det skulle återföra till Assigneringssystemet och i alla tall blott komma de Bauken tärmast boende till godo. — Er Vern avsåg kreditivrätten böra, till förekommande af missbruk, försvinna för den mindre rörelsen, men bibebåilas för Privat-Banker och Hypoeteks-inrättningar, för bvilka dock snarare ett min: mum ån ett maximum borde bestämmas; ej eller. borde publika verk, för hvilka afskrifningar kunde komma i fråga, Ju bllgodonjuta denna rätughet. I afseende nå utlönine omaAt Barna olk AL Aläron