Aftonbladet – 13 maj 1834, sida 3

För några dagar sedan var allmän årssammankomst i den under namn af Prins Carls inrättning, genom enskilta välgörenhetsmedel, stiftade inrättning för värnlösa barns uppfostran. Få inrättningar kunna mera än denna lofva att fortgå till upptyllandet af sin bestämmelse. Imättningen har nu sin egen rymliga lokal på Södermalm, med inredda sofrum, skoior och verkstäder. Emellan lästimmarna undervisas gossarne af på stället boende mästare i flerehanda slöjder, såsom skomakare-, skräddare-, snickare-, och de äldre åfven i smedsarbete; samt flickorna i hushållsgöromål och simplare fruntimmers-slöjder. De minsta gossarne fläta tågmattor eller hafva något aunat lätt arbete. Till uppassning på stället finnas inga tjenstebjon, utan alla köksgöromålen, stadning, skuruing 0. s. v. förrättas, under en förestånderskas ledning, af flickorna sjelfva, hvilka äfven om middagarna inbära gossarnas mat. Det hela bär stämpeln af den vackraste förening af flit, ordning och suygghet. På detta säll njuta för näs varande 66 barn, i ordets egentligaste bemärkelse tagna ifrån gatan och några från korrektionshuset, genom menniskovänners försorg, den första vården och uppfostran, till dess de uttagas i något handtverk eller. i ärstienst. Oarter hafva bland dem varit gaoska sällsynta, när man tager i berakning, att deras första år förflutit i elanvdets eller kanske brottets hemvist. Het skick hvaruti denna invättning befinner sig, och hvilket, jemte en nitisk vård af föreståndaren på stället, Hr Ryttmästaren Venus, isynnerhet torde rå tillskrifvas den särdeies omvårdnad, en af Direkticpens ledamöter, Hr Grosshandlaren Sterky, deråt egnar är, enligt hvad vi sjelfve efter flera besök