Aftonbladet – 7 maj 1834, sida 1

dra en hvalfgåvg till Prefektens Byrå. Inemot kl. 3 fästades vår uppmärksamhet vid municipalgardets och polisbetjeningens ökade verksamhet och den förde oss till fönstren. Två polisbetjenter ankommo snart derefter, ropande: i gevär! i gevär! vi blifva anfallna! Vid detta rop utrusade utur alla utgångar en hel skock af folk, till utseendet ohygglige, hvilka alla skyndade till kajen. Somlige voro heväpnade med käppar, andra med rottingar, försedde i ändan med blyklumpar, alla civilklädde, utan yttre tecken, som kunde tillkännagifva deras befattning. Midt ibland dem syates några uniformer af nationalgardet och en lång, yngre man, bleklagd, klädd i brun släocgkappa, som en ibland oss igenkände. Det var Hertigen af Otranto, Efter ett ögonblick ankommo häftigt några polisbetjenter, och skockade sig omkring ÖfverstLöjtnanten vid mun cipalgardet, hvilken gick af och an på borggården. Han vände sig hastigt om och ropade: Härut! till häst kavallerister 1 Infanteriet i gevär! alla ut! fort! fort! Trupperne skyndade sig ut åt kajen och försvunno. Men lugnet varade icke länge. Omkring 10 minuter efter denna alert, läto genomträngande rop höra sig; en skock af stadssergeanter och polisbetjening, civilkläda ie, inrusade med förfarligt buller och hade emellan sig en ung man, som jag igenkände vara Hr Gimet. De slogo honom med knytnäfvarna, sparkade honom och gåfvo honom slutligen med käppar och påkar slag på slag i hufvudet och på ryggen. Detta var likväl blott begynnelsen af det fasans skådespel, vi ännu skulle få påse. Slutne intill gallren, i trotts af skildtvakternas hotelser, hvilia flera gånger lade an på oss, för att tvinga oss att gå ifrån fönstren, har ingenting undfallit oss af dessa förskräckliga scener, som ankomsten af allt flere fångar hvarje ögonblick förnyade. Ifrån denna stund, ända till midnatten, hörde man dessa ängestrop af de olycklige som marterades och utbrotten af deras plågoandars raseri. En del af polisbetjeningen bade uppställt sig i hvalfgången, och den olycklige fånge, som genom ett underverk kunnat blifva förd öfver borggården utan att blifva sönderslagen, såg der samma godtyckliga straffdomar begynna. Ganska få undkommo tortyren; de fleste undgingo den ifrån arresterings ögonblicket ända tills dess de blefvo nedkastade i fängelser na: jag säger med flit tortyr; ty jag såg flere olyckkga, på hvilka polisbetjenterne hade rifvit köttet af benen genom sparkning med de jernskodda sulorna; och det var ej polisbetjeningen ensam, som gjorde sig brottslig till dessa rysligheter; det var äfven municipal-gardet, som täflade med dem ) grymhet. En olycklig bandtverkare, klädd i lifrock, fördes öfver gården af en enda vaktkarl. Han skyndade sig genom gånger, och vi trodde honom fri från pryglingen, då vi sågo en municipal-gardist släppa hästtygeln, med begge händerna draga ut sabeln, och med denna :i högsta hugg skynda efter honom. Jag kan ej uppräkna alla de uppträden vi åskådat, af denna natur; men jag vill meddela en enda, som endast har haft sin like i. de rysliga September-morden. Emot aftonen sågo vi en fånge släpad eller buren af municipalgardister till fot. En stor hop slagskämpar medföljde. Hans kläder voro sönderrifoa,; hans kropp betäckt af blod, och hade knappast menskligt utseende; hans hufvud hängde ned på axlarna, och han syntes redan vara liflos. Det oaktadt slår en af de uslingarne honom i hufvudet och ropar: Skrik, din röfvare! skrik, republikan! Hopen blir alltmer sammanpackad , slagen förökas, och då gruppen väl kommit till hvalfvet, hade bödlarne lyekats: republikanen skrek. Och dessa tilldragelser åskådade vi — i sjelfva Polisprefekturens lokal, i autoriteternas åsyn, hvilka omöjligt kunde vara okunnige derom, ty flere personer åskådade dem ifrån de embetsrum som ligga åt borggården 3 m. m. En broder till pappershandlaren Brcfort, en af offren vid gatan Transnonain i Paris, vid den tilldragelsen vi förut omtalat i detta blad, har ing fvit en skrift till Konungen, hvilken närmare beskrifver denna fasansulla scen: Till Konung Ludvig Filip! Rättvisa, en fullkomlig och sträng rättvisa för min olyckliga broder och för fjorton oskyldiga personer, a vin vor, barn, gubbar, samtliga oller med honom, för den brotisligaste vildsinthet! I Rättvisa för min stackars broder, som har failit ett offer, mördad af densamme han insläppt till sig och påiLallat