Aftonbladet – 6 maj 1834, sida 2

vid de särskilla Iragorna, angaende oSiatsverkets inkomster, som behandlades, sedan den allmänna diskussionen öfver Stats-Utskottets utlåtande N:o 54 var slutad, böra vi i korthet upptaga följande: Om ökad taxering å jernverien i Småland och i synnerhet i Jönköpings län, emedan dessa, jemförelsevis till andra, vo:o för ligt taxerade, had mot:ona blifvit väckt, hvilket dock Utskottet afstyri kte, säsom ingripande ; ; ägande-rätten. Frib. Palmstjerna evinrade, att, som en bergssomrmission finnes nedsatt, och den äfven äger att pröfva, nuruvida särskilta verk äro för hög! eller le:gt taxerade, så vore all åtgärd af Ständerna i detta fall för tidig, så länge den omnämda undersöknivgen ej är slutad, och Hr v. Qvanten ansig dessa frågor ej tillhöra Stränderna att prölva, hvar: också Hr Gyllenhaal insiämde, tilläggaude : att, om missbruk ägde rum angieode smidestillverkningens storlek, så borde detta afbjelpas genom ev nozare kontroll. Mantalspenningarne: Auledning till en högst bilig diskussion gaf Bilagan , angående femtonår ige personers befriande från mantalspenningar, och Utskottets hemställan, att de först skulle beräknas från 17:de året, ozillades af Hr af Dalström. Talaren genomgick historien om deras uppsk jomst, D: utgjorde en gammal skatt, utgående i ställer för hjon: elagspeuningen på 1600:alet, som derefter F förby ; I Qvarnpenningar, men hvilken beskattnings told ns olämplig, hvarföre mantalspenninga ww åter ae; De ha utgått för 12 års barn, och skäl är icke att beSO e frieise för dem må räknas längre än från det femtonde året. Der binärviogar finnas kunde tio a tolf års harn göra gagn. I WVestergötland äro många barn husets stöd: flickan sitter redan vid to a telt ärs alder i väfstelen, och då mer än henves bennes arbete inbringar reda underhåll kostar; ej behötligt derföre att efterskänka ifrågavarande statsinkomst. Grefve Cronhjeim deremot fann betänkandet vara väl grundadt. Det är i syonerhet de mindre bemedlade folkklasserna, som skulle ha mesta gagnet af nedsättning, hvarföre den så mycket hellre borde ske. Vid 15:de året inträffar dessutom vanligen barnens nattvardsläsning, och derföre hafva föräldrarne den tiden mindre gagn af dem. Det är dessutom orätt att betrakta den 15årige angorlunda än som barn. Han är ännu icke fuliväxt och ingalnnda heller rätt arbetsför. Hr Landshöfdingen Gyllenhaal insstämde häri, anmärkande, att, om det dr af Daltröm hade påstått i afseende på Skaraborgs Län vore grundadt, gällde det likväl icke annorstädes. Man betrakte de 20riga beväringsynglingarna, och man skall finna att knappast de kunna i allmänhet anses såsom rätt arbetsföra. Grefve Horn anmärkte äfven, att allmogens barn vid 15 ha svårt att skaffa sig arbete, och Hr v. Hohenhausen upplyste, att bönderna, när fråga är att taga i tjenst fattiga barn, som söka vårdare, pläga yttia: skall jag betala skatt, vill jag ej taga emot dem. (Foörts.) BondesStåndets Plenum d. 28 April. Till öfverläggning förekom Statsutskottets inkomstbetänkande, med de dervid fogade bilagor. : Erik Persson från Geflebor gs län framställde, i ett skriftligt anförande, hurnledes uti Statsutskottets beräkning afstatsverkets inkomster, jemförd: med K. M:s proposition i ämnet, en skilnad i be: räkningen företedde sig af 218, 614 Rdr minskad inkomst. Erik Persson anmärkte nu: rf:o att den tillökta beräkningen af ordinarie räntan och afradsspanmålen, . tillsamman 20,000 Riksdaler, bör anses som ersättning för den i mantalspenningarne, till samma belopp, med allt skäl föreslagne minskning. 2:0 Den bereknade tillökningen i vestantier (vära 120,006 Rdr) bör ej äga rum, allder stund densamma för år 1930 ingått med ej fullt 106,000 Rdr, och deras betydiigen ökta belopp för år 1831 varit tillfälligt, härrörande från landtmannens oförmåga, i följd af 1830 års missväxt, att inom räkenskapsåret afbörda sig utskylderna. 3:o Utskottet bade ej bort, utan att med detsamma föreslå någon ersättning för densamme. 4:00 Den i K. M:s nåd. propos. föreslagna tillökt i båtsoch lotsmedlen är erforderlig och bör bållas. 5:o ITafseende på bevakningen af tullen och bränvinsbränningsafgifterna; ansåg rik Persson Utskottet hafva bort dermed vänta, tili dess bevillnirgsutskottet medhunnit alt uppg öra grunderna för nämde afgifters utoående intill nästa Riksdag.