PR sens närvaro, äfvensom många dignitärer voro inbjudve. H. Ex. Hr Grefve De Ja Gardie proponerade skålar för sam:l. medlemmarne af c t Kongl. Huset, för Rikets Ständer och Brädr Molr et. För tillfället författade verser afsjöngos, som voro ganska lyckliga, men som torde vara öfvertiödiat att bär intaga, då de i dag stå att läsa i såväl Dagladet som Jurnalen, uti der senare med en svassance ingress, som trotsar sjelfva Wenersborgsbiadet bloinsterrikhet. EH. K. H. Kronprinsen har samma dag anbefallt utdelande af 400 Rår hko till stadens fat:ica. Vi hafva redan nämt, att Bondeståndet firade den I Maj med en middagsmaltia. Äfven här propor: verades skålar af Anders Danielsson. Vi hafva någon anledning vill den för mod. oa, alt de fleste Lasare med nöje skola inhämta invehållet af några biand de vid tillfället hållna tal, hvarföre de här meddelas: KONUNGENS!? Mioe Herrar Bröder och Vänner! Det är icke blott ett gammalt bruk, som föranleder mig att föreslå Er att dricka samma skål, hvarmed man vant sig att i större och gladare samqvam begynna listan af välgångsönskningar och tillgifver nbetsutiryck; det är, säger jag, icke blott ett gammalt bruk, som förmår mig att föresla en und: rdånig skål för Sverges och Nor ges KRovung; j28 ser i detta uttryck af undersåt i 19 vördnad älven ett utiryck af ksrlek till virt garsla fädernesland, af tillgifvenhet för våra lagar, af aktuing för oss sjelfva. Jag vördar djupt Hans Majs Novungens höga personliga dgenskaper; men sin högsta betydelse i mina ögon äger han genom sin ställning i lifvet, genom sin bestämmelse att föreställa ett fritt och hå igsint folk. Om jag förmått göra mig ett icke alldeles ovikt tigt begrepp om den nuvarande rörelsen 1 sinnen och världs händelser , så måtte de innebära en mot fordom alldeles osa, en särdeles hög och ädel bestämmelse för Konungar. Då de fordom uttalat ordet Staten, hafva de menat ordet Jag; nu förefaller det mig, som de måste mena Staten, när de säga Jag. Det mycket omtalta omyndighetstiliståndet tyckes mig vara på vägen att försvinna; men derföre synes mig konungakellet icke blifva mindre högt och afundssärdt ; rv att vara ensam myndig bland en hop barn synes väl ieke inera smickrande, än att vara den förste bland högsinta fria män, deras Jfepresentant i staternas samfund och i historien. — Jag är fullt öfvertygad, att de, som hafva lyckan af ett personligt umgänge med Konungen, böra älska honom med den kärlek, hvarmed man omfattar den enskilte mannen, då han är älskvärd; men vi öfrige, som utgöra massan, få nöja oss med den känsla, som den nu nämda idden om Konungakallet ingifver. Den som i vår ställning hycklar en annan känsla, han bedrager sig sjelf, fruktar jag, om han icke vill bed:aga andra. För vår nu regerande Konung har bans folk en särskilt anledning till trohet och tillgifvenhet. Ehuru åldrig, representerar han dock den nya tiden. Ett fritt folks fria val och den lugna öfvertygelsen hafva upphöjt honom på tronen; och det förefaller mig omöjligt, att han någonsin kan under annat ljus se sin bestämmelse; hvad man kunde kalla surdeg i politiken kan icke vidlåda honom, det närvarandes son och representant. Den öfver folken och regeringarne gryende morgonrodnaden måste vara hans fideikomiss, eller ock äger han intet sådant. Låtom oss aldrig glömma, såsom han sjelf säkert aldrig glömmer, att han är den ende qvarstående af de uwur folket utgångne Regenter, hvilkas anor endast voro deras snille, deras goda svärd och deras bragder. Gud välsigne Konungen och gifve honom lång lifstid samt ärliga och upplysta rådgifvare! Carl den XIV Johans skål!! Häri innesluta vi äfven H. M. Drottningens, Deras majestäters välgång! H. K. HD. KRONPRINSENS : Mine Herrar Bröder och Vänner! Jag behöfver knappast säga eder, hvilkens skål det ar, som jag nu i ordningen vill i und. föreslå. J förstånv, att jag menar den unge, bildade, snillrike och hösgsinte man som står vid konungens sida, för att emottaga hans spira, då den en gång, men sent, som vi alla önska, faller ur hans döende hand;en man, som skulle vara utmärkt, äfven om han vore enskilt; en man, som genom sin bestämmelse, är upphöjd öfver ess, men genom sin bildning och sitt lefnadssätt är såsom en af oss — mediaren mellan trenen och folket. Fan har baft tid att, under åtvjutan nde af an an nlyuctanchil anvannvnc IHaon harvroda sig till om fo