Segt dl SRB alltl. 11 LL ELOEILAÄA ELEN MHilRkalllagal, all han, fastän han medgaf att förhållandet ej vore i grundlagen bestämdt uttryckt, dock instämde uti de af Herrar Ekerman och Santesson yttrade åsigter. Hr ZVijk förevade sig äfven med Hrr Ekerman och Santesson, rörande frågan om Kongl. Maj:ts sanktior ; men hvad förslaget om nedsättning i mantalsafgiften beträffade, kunde han ej biträda detsamma, iy oaktadt han visserligen önskade nedsättning i skattebördorna, trodde han dock, att man, innan en skatt upphäfdes, måste varia betänkt på att genom något acnat ersätta den deraf uppkommande bristen. Hr Salin ansåg all fråga om hbeskattning af Siänderne ensamme kunna bestämmas. Hr Holm ville i afseende på hvad Hr Ekermen yttrat om det förhållande som skulle uppstå, i händelse Starderne upphäfde alla de ordinarie ickomsterne, blo!t yttra, att det ju vore en känd sak att nimde inkomster ej förslå till betäckande af staters utgifter, utan att det väsendtligaste bidraget dertill mäste tagas af bevillningen; de inkomster som derigerom inflyta kunna ju af Ständerne nekas, och således vore ej det af ilr Ekerman anförda exempel i förevarande fall tillzmpligt. Hr Petr: Br Wer, med hvilken talaren förklarade sig i allnfärhet dela tänkesätt och åsigter, hade i förevarande fråga gjort några så betänkliga armärkningar, att talaren, cå han tillhört Utskot!ets pluralitet, ensåg sig uppmanad att redovisa, hvarföre han med dersamma icstämt. Talaren ville medgifva, att Hr Wcerns mening stod i analegi med den priccip, som 57 Sf. Reg.-formen utirycker. Han förklarade också, att han icke ville dela deras fruktan, som troatt Ständernes oinskränkta beslutande rätt öfver de ordinatie skatterne skulle kunna missbrukas, så att hela statsmaschinen komme att, i brist på medel, afstanna. En sådan händelse vore otänkbar, utan att i och med detsamma en total omstörtning skulle inträffa, bvarvid naturligtvis all Jag vore satt å sido. Icke heller ville talaren af 39:de och näst derpåföljande SS. deducera en sådan bevisning emot Hr Weins tillämpning af 57 S:n, som den Hr Santesson uppställt. Men talaren ansåg uppenbart, att den motsägelse, som så ofta förefinnes i vår lagstiftniovg, äfven här vore för banden, i så måtto, som i synnerhet 59 Sn kunde användas som skäl att hindra en obegränsad tillämpning af 57 Sn. Talaren hade för ögonen att styrelsen någon gång förut, på grund af förment afvikelse från form, förbisett det nyttiga i sak, och att derföre Ständernes anmäjlte underdånige önskningar i vigtiga angeligenbeter rönt afslag på den grund, att initiativet icke blifvit taget af styrelsen. Vid detta förhållande, och då den konstitutionella rättighet, som 57 Sn Reg.-formen påtagligen innebär, är genom några derefter följande 549. tvetydig gjord, samt då genom anhärglighet för en sålunda beskaffad rättighet, följden utan tvifvel skulle bbhfva, att det af Stats-utskottet nu tillstyrkta beslut om den nationen. vanhedrande Nummer-lotteri-anstaltens upphörande komme att sakna verkställighet, hade talaren desto hellre trott sig böra vid detta tillfälle frånvika den af Hr Wern yttrade mening, som dessutom härvid förete sig följande omständigketer, neadigen: 10 Att med en blick på de fleste växande statsbehofven, tydligen visar sig, att på någon verklig skatienedsättning, i våra tider, icke är att tänka, hvarigenom också sannolikt förekommer, att äskandet af Kongl. Maj:ts sanktion, i förevarande fall, icke kan hafva någon menlig verkan för framtiden. 2:0 Att då, som man bör hoppas, en kommande tid gifver åt de båda statsmakterne den endrägt i tänkesätt och vilja, som landets lycka oundvikligen kräfver, skall styrelsen utan tvifvel, med fästadt afseende endast på det nyttiga i sak, icke på grund af en otydlig grundlag fordra underställting af Ständernes beslut i frågor om O:dinarieskatterne. ; 3:o Att som, enligt bvad talaren förut vid flere tillfällen yttrat, prejudikat aldrig bör inverka på besluten, äro också kommande Ständer oförhindrade, att, i så beskaffad sak som denna, besluta annorlunda än vuvarande Ständer; och ville talären i sammanhang härmed upplysa, att nuvsrande Stats-Utskott, vid öfverläggning i detta ämne, förklarat sig icke kunna godkänna de åsigter, som förra ritsdagens Konstitutions-Uiskott, ien likartad fråga, prononcerat. Slutligen fick talaren äfven upplysningsvis nämna, alt Stats-Utskottets pluralitet, att döma at redaktionen af betänkandet, icke otydligt ådaga