Aftonbladet – 23 april 1834, sida 3

N vande tvänne artiklar hafva blifvit Red. till) fråga om Prestkongarnr: ännu ett ord om preståragarne och PresteStåndet. Den sansning och kloihet, som iyckligtvis utmärka det Hög v. Ständet i dess T erläggninzgar under opinionens Pstrid och Dagblade: iciftasna förmynderskap för folkets repre a sentanter, synes hafva ötvergifvit vissa dess ledamöter i frå om Prosten Ödnsans motion om antagavdet korset, såsom symbol för preste:obetet i stället aragarne. På allvar lärer ingen väga försöket att nedsätta korsets tecken undev tecknet af de krossade Mosistaflorne — och hurudava cidstu i2orna på Apostlarne (se Jonrnales) än må hafva v arit: så voro de åtminstone icke fyrkantiga lärfislap per. Den som eljest tror sig 1 prestkragarnes historis läsa deras höga hbeiydelse, behöfver endast kasta ögat på mnägon samling af gamia prest-porträtter, n ex. i Upsala eller Linköpings domkyrkor, för att lära det kragarse verkligen äro blott diminutiver af de fordon untaf både klerker och lekmän brukade breda Hanekragarne (collets montds). Biskoparne behöfva icke frukta en större likhet med det lägre precterskapet, än de nu bara i kragarne; ty ett evukelt silfverkors i svärt band en collier — icke på magen i en ling kegja — skulle blifva det allmännva oför änderliga prest-tecknet, buret af Erkebiskopen och Adjunkten, hvad andra distinktionstecken vederböraude kunde vidare förskaffa sig. Man fordrar med rätta af presten Vnygghet i dess drägt, lika mycket som man föraktar sprättev i krage. Men burua svår kragen är att bevara snygg under en resa på landet eller ett regnväder 1 stadens; huru ofta en tillfällig fläck på kragen åstadkommit förlägenheter för presten och åtlöje i ett sällskap eller till och med anstöt i kyrkan, torde hvar och en kunna föreställa sig. Att Embetet skulle något förlora i allmänhetens tanka genom ombytet, kan endast fruktas af den, som tror allmänheten inskränktare än den är. Måtte derföre de, som äro svage i tron, få förblifva Taflebärare, så länge de det önska. De öfrise af Presterskapet, säkerligen de ileste, skola gerna fördraga namnet af Korsdragare. Man b eklagar blott att många af stäåndets representanter så ringa känna Presterkapets tankar, oc h så litet inse ståndets behof af efter tidens skick lämpade förändrivgar, att hvarje framställning derom i det högv. Ståndet vanligen väcker motsägelse, och Konungen ft således hindras att få veta bvad som är Pp! esterskapets verkliga behof och billiga önsknivgar. Då numera inga allmänna synoder hållas i kyrkans och agen! ö TR presterskape ts ancel vänta alt vid Riksdag eter, borde man kunna sar ar ständets ox. konsistorlierFa sätt mg Jamdas 2! IF noeläsenhe BOClag LEN nes numera pi indre lämpliga senin hkber stift; Or exaia, ofta ten i för blgt ver kande ofte: rv vili. It NN : 1 alla chikaner öppoa praktiska un t U ma. m. stå qvar, utan alten röst höjer sig deremot. Annu störes andakten i ; ofta kungörelsers tvungna upp! ol ån predikstolen,