Aftonbladet – 22 april 1834, sida 1

deras henmliga afund, hindrat de andra makterna från, att antaga den ton och foga de anstalter, som erfordrades, för att sätta en gräns för dessa långvariga tvister. Det förhåller sig här, som vid alla negociationer med de stora makterna. England iniervenerar för Frankrike ända till en viss grad, och begär, att Belgiens sjeltständighet skall respekteras, utan att sträcka sina bemödanden längre. Men i alla andra hänseenden har England, genom användandet af Tory-diplomater, öfvergifvit principen af sin förening emellan tvenne populära styrelser, och, genom silt vacklande, i fråga om Tysklands frihet, bemödat sig att synas nog anti-Fransyst, för att bibehålla avspråken på Österrikes och Preussens gamia förtroende. Ludvig Filip sjelf bar siuieligen märkt detta spel, eller rättare, har fattat nog mycket mod att bärma det. Uncer hvilken synpunkt framställer sig då det Angio-Fransyska förbundet i närvarande stund för de absolutistiske makterne? De båda länderna, elier svarare de båda styrelserna visa sig mindre som vänner, är som rivaler; Kämpa deicke i sjelfva verket, eller hafva de icke nyligen kämpat hvar och en å sin sida, för att närmare förbinda sig med Preussen ? Och har icke Czaren, efter att linge tafva arbetat på, att skilja England från Frankrike, omsider genom sin skickliga uvderhandlare lyckats att söndra Frankrike från England? Om vi öfvergå till Spanien, hv Ika bafra väl förbundets verkningar varit i detta land? Mannen från Tuilleriernas kabinett understödjer det absolutistiska partiet, och arbetar på att hindra Cortez sammankallande, under det att hans kollega, Engelska ambassadören, öppet förklarar, det intet hopp finnes för landet, annat än i sammankallandet af en National-församling, lämpad efter Spaniens ställning sammansatt of ett Underhus, som verkligen föreställer folket, och af ett Öfverhus, öppet för den verkliga, d. v. s. den oberoende Adelo. Havaf synes, att de förbundne inbördes arbeta på alt, här, likasom öfverallt annorstides, neutralisera hvarandias inflytande, och att den Ryska agenten, äfven på denna Europas yttersta gräns, blir den sannskyldige skiljomannen och beherrskarern öfver händelserna. Sedan vi undersökt alliansers gång och inflvtelse inom diplomatiken, vilja vi se hvilka dess följder varit för den inre Styre.ssen, och för de båda ländernas ömsesidiga förhållanden. Handelstraktaten, hvad har det blifvit af den? Hvad hafva Englands handel och regering vunnit på de koncessioner, som de gjort oss i hopp om återtjenst? Intet Och hvad skall det bli, när de återkommit från sir vilifarelse och återställt sina förbud? Äro detta förstlingen och frukterna af en uppriktig och varaktig allians? Man skall måhända invända, att alliansen har. ingenting gemensamt med handelstraktaterna. Man har förebrått oss, att vi i vår enfald förmodat, att, om England lyckades att sluta en handelstraktat med Preussen, som skulle göra Norra Tyskland till Englands kornbod, och som skulle fördubbla eller tredubbla de 200 millioner England redan utför till Östersjön, så skulle de väuvskapliga förhållanderna emellan England och Franårike, länder, emellan hvilka endast ett obetydligt varubyte af 25 till 37 milloner ager rum, oundvikligen deraf lida. Månne de Engelska köpmännens transaktioner äga så föga ioflytelse på landets opinion och styrelse, att, så vanliga kons derationer icke yttrade någon verkan på Englands beslut vid utsigten till en brytning eller ett Europeiskt krig! Då dessa inkast gjordes, hade vi i sanning intet skal alt svara derpå: och vi se icke något mera för handen i denna stund. Alliansen har varit ur stånd att åstadkomma en enda inbördes fördel, som kunde betrygga dess varaktighet; bon har ej knutit ett enda band emellan de båda staterna, ty de ministerielia fostbrödralagen på båda sidorna om kanaten skola sannolikt af sig sjelfva slutas med hvad som helst, utom vänskap, i trots af Lord Palmerstons vackra ord. Den enda följd, hon tyckes hafva medfört, är det allmänna gillavdet af värt bedröfliga styrelsesystem genom de ministeviela Engelska tidningarna, icke ens de undantagna, som bibehållit ett sken af liberalism. Eb administration, mot hvilken hela den Franska tidningspressen, utom ett eller två blad, nödgas förklara sig, urderstödjes sålunda ävnu af halfva den Londonska pressen, som denna föregifna allians gör till medbrottsling i värl förtryck. FEnoelska folkets sunda faärständ och frisinniahat