Aftonbladet – 15 april 1834, sida 2

ell välg I UGULT IVIAleAlatL PIL Ifllga IVF UUlINRAT TITT kunna med sillfisket i Bobuslän vidtaga, Kongl. Maj:t afsett den statsekonomiska delen af frågan och i sin höga vishet funnit, att de oligenheter, som skulle uppkommi genom ändrade reglementariska föreskrifter, i afseende på fiskerivedskapen derstädes, voro större än de olägenheter, som kunna befaras genom fortsättandet af den nu brukliga fiske-metoden. . Kongl. Maj:t, som med landsfaderlig mildhet gerna uppfyller sitt folks önskningar, har således äfven i detta ärende låtit höra den del af folket, som saken närmast syntes angå. Men icke lärer någon kunna inobills sig, att meningen med dessa förhör varit att af fiskrarne få den vetenskapliga delen af? ämnet utredd. Emedan ett rykte om förbud mot sillfiske i skärgården hade kommit i omlopp och RES der väckt oro, yttrades af fiskrarne temligen allmänt den önskan, att de efter eget godtfinnande måtte få, liksom hittills, fiska sill af alla storlekar samt med hvilka redskap som helst, föregifvandes att deras bergning blef dem betagen, om några inskränkningar infördes i fisket. Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution är redan omnämd. Det är således icke den ekonomiska delen af frågan, utan den naturhistoriska jag här går att vidröra; och detta afser icke blott Bohuslän, utan hvarje del af Sverges kust, i hvilken sill förekommer. Den vigtiga hithörande frågan är den, huruvida den smärre sill, som förekommer ej blott i Bohuslän, utan i alla de trakter vid Sverges vestra kust, der sill finnes, utgör en egen mogen sort, vare sg art eller varietet; eller utgör under tillväxt stadda ungar af dena större slicn, som äfven tidtals infinner sig i samma trakter. Kan småsillen utväxa till stor sill, eller har den redan hunnit sin fulla växt? Deana fråga är, som man lätt inser, helt och hbållet naturhistorisk. Man bör härvid icke göra sig den föreställning, att det i Bohuslän och öfriga silltraiter blott finnas 2:ne till storlek skilda former; sidant är icke förhållandet. Dei finnes tvertom, i hvarie silltrakt, alia möjliga gradationer i storlek, från den som i längd håller ett och annat tu, till den som håller tolf. Detta förhållande bör ej förbises Ju smärre sillen är. desto mer håller hon sig på grunda ställer, och i syrnerhet den minsta söker utloppen af floderna. Vill man nu undersöka buruvida den smärre siden är till arten skild från den större, bör man cj till jemförelse företaga blott en eler annan läns af kedjan, nan jemföra alla gradatiover af storles från den minsta til den största. Så har jag förfarit. Jag har tagit för mig en stor series af exemnlar af jemt aftagande langdmitt, från den största Ull den minsta. Med den mest skrupulösa noggrannhet kar jag jemfört, först deras yttre delar dessas form, läge och avtal; sedan deras inre delar, och dervid förfarit på samma sätt. J:g har dervid funnit, alt de alla fullkomligt öfverensstämnmma i allt väsendiligt, och skilja sig blott dels genom sådana olikheter, sam alltid finnas hos yngres och äldre af samma art, (t ex. deri att ju mindre ungarna äro, desto större hufvud hafva dei förhållande till kropen) samt tilfälliga afvikelser 1. ex. en fensträle mer eller mindre; några flera eller färre appendices pyloricr 0. SV. I afseende på könsdelarne har jag aldrg funnit mogen rom eller. mjölke i någon enda swåsill, oaktadt jag undersökt dem under alla årstider; men äggstockar och mjölksägkar betinnas alltidi samma mån outvecklade cch rudimenvtära, som exemplaret, hvilket de tillhöra, är litet. Dessa undersökningar, hvilka jag ofta repeterat, hafva fullkomligt öfvertygat mig, att jag haft för mis, icke exemplar af skilda arter, utan yngre och äldre af samma art. För nun enskilta öfvertygelse gör således den egna undersökningen tvllvbest; för andras iorde jag ännu beböfva andraga ett ergument. Fyra särskilta gånger har jag. för fiskeriernas undersökning, berest större elier mindse delar af Bohbusöäns a skörgården. Jag har dervid rådirvågat ej blott min egen, utan hundradetels fiskares erfarenbetr Alla intyga, att, oaktadt de sett småsill ucder hvarje årstid, de dock aldrig gett rugon med Myande som eller mjölke. Ingen enda fikare i hela skärgården har någonsin sctt . j 1 g I derna punkt tänka alla skäroårdsbosr like, ot småsillen cj dekers men orsaken till detta föxtum förslavas på olika sätt. De fleste Jak il ; pla k smaåsiuilen iceka. ivse orsaken vera den. att småstlien är omogen td lek, och stadd i tillväxt. Några deremot ause skälet vara, ot devsa silisort ej tillkommer af rom, utan stiftas d. V. 5. alsves af hafsvattnet genom en seniralia smsvoca. Denna mening, ehuru orimlig