Aftonbladet – 29 mars 1834, sida 2

Brahe, begge civilt klädde, bevistade i går Långfredags-Gudstjensten i Storkyrkan, De talrika motioner och remisser, hvilka till en början medtagit ett par månader af denna, likasom föregående riksdagar, hafva ändtligen börjat gifva något rådrum åt den periodiska pressen, att återvända med sin uppmärksamhet till den ojemförligen vigtigaste af alla nationens angelägenheter, nemligen frågan om en representationsreform, hviken under sistlidet år öfverallt i landet med ett så odeladt nit omfattades. Den ofantliga öfvervigt i opinionen, som under nyssnämda tidskifte instämt uti öfvertygelsen om behofvet af en representationsförändring, bekräftas på ett ovedersägligt sätt af representanterne vid denna riksdag, bland hvilka icke en af tio finnes, som ej deltager i samma åsigt. Det måste i detta afseende äga en särskilt betydelse, att just vid en riksdag, hvars medlemmar börjat sina arbeten på ett sätt, så olika flera af de föregående, och som är egnadt, att ingifva nationen de bästa förhoppningar för utgången, representanterne sjelfve allmänt höras inse och beklaga, hvilka stora och oäöfverstigliga hinder öfverläggningen på fyra rum, det långa mellanrummet mellan Riksdagarne med flera andra nu befintliga former för Riksdagsarbetena, lägga i vägen för vinnandet af de stora resultater, som ett verkligt representativt samhällskick kunde medföra för det gamla Sverge. Frågans första afdelning: är en representationsförändring nödvändig, kan således redan anses vara de fakio så afgjord, att allt vidare ordande derom är öfverflödigt. En annan, svårare återstår, nemligen frågan: huru och på hvad sätt denna förändring skall verkställas, åt diskussionen och meningarnas sammanjemkande härutinnan kan ieke nog omsorg egnas. Ett bidrag härtill af en representant, utmärkt genom ett lika varm nit som klarhet i framställningen, har Red. blifvit anmodad att meddela bladets läsare. Det afviker till någon del från den tanka, vi förut sjelfve omfattat, att svenska folket vid en blifvande reform borde uti valsättet närma sig så mycket som möjligt till det Norska. Vi kunna likväl icke neka, att Insändareng förslag hav tvenne stora och vigtiga fördelar framför det andra? nemligen att, ntan upphäfvande af något RBiks-Stånds redan ägande privilegier, lemna de hittills orepresenterade klasserna delaktighet i öfverliggningarna rörande det al!männa, och att likväl genom representationens indelaing i tvenne kamrer upphäfva den svåraste af de olägenheter det närvarande representationssättet medför. Det har således för sig sannolikheten af en lättare framgång, emedan det kan bifallas äfven af alla dem, som ära rädda för heerje genomaripande förändring, och anse nödigt att bibehåHa den historisha arundvalen för satebällets organisation. Vi rekommendera derföre dehna skrift högligen till våra Läsares uppmärksamhet: Till Sverges orepresenterade medborgare! Frågan om en representatiorsförändring är icke mer blott ett dagens tema, som möjligen ter kan förgå med dagen, utan den tyckes hafva antagit karakteren af en bestömd folkopivion, som fordrar att tillfredsställas, om den j skall alstra det missnöje, som är vanlisa följ n afotillfredsställda önskningar. Men under det mas ftemligen allmänt är ense i saken, synes man deremot ha så mycket svårare, alt kucna förena st: om sättet. Denna meningarnas obestämdhet är tikiöl mycket vådlig för sjelfva sakens framsånss tv den statsmakt, som möjligen icke önskar förävdingen kan så lätt der fina elt skal tt anotverka benne, när opinionen blott fordras en osaåk, hvari formen är det väsendtligare. on icke vet alt upge en sådan form. Pet ör di af högsta vist, alt opinionen förenar sig om fönen. Flera förslag ha visserligen i detta bänseerde bi foå gjorda, och Meningarne tyckas svåta 1 son likhet med den Norska representationen. Hera har utan tvifvel varit välgörande för Nors mer är det gÖfvet, att den i lika grad lämpar si: tt Sverges förhållanden? I Sverge finnes ect aristokratiskt element, som