Aftonbladet – 26 mars 1834, sida 3

fruktansvårda reservbatteriep och kastpjeser, som i den Kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof öppna sina gap, icke denna gång skola medtaga tillgångarna, Af den fasta och fortfarande föreningen mellan Borgarcoch Bindestånden vänta. vi ett kraftigt skydd mot allt, som vid denna Riksdag i ökade bördor hotar folket. Måtte de ädla män i dessa båda slånd, som uttalat nationens vilja och Jyckats afböja konungamakiens utvidgande, icke tröttna i sina benmiödanden, icke af hvilka svarigheter som helst låta afhålla sig fråm försvaret af nationella intressena, mot inkräktnio— garhe af en aldrig mättad starslyx! Måtte de vara öfvertygade, att folket med sin högaktning, sim tillgifvenhet följer de representanter, som hafva känsla för vigten och ansvaret af sitt kall, och motsvara det med Svenskmanna tro och heder! I Lund yttrade sig bland den studerande Ungdomen ett lifligt deltagande, vid underrättelsen om afslaget på den nya redaktionen af 72 S. Kärleken till lagbunden frihet lefver varm i de unga Svenska hjertan, och Fäderneslandets förhoppningar på framtiden fästa sig vid de krafter, som fån dem skola utgå att fullkomna vårt samhällsskick. Derföre uppfattade också Ungdomen den stora händelsen, i hela dess vackra betydelse. Den beslöt att på ett offentligt sätt visa sin gladje öfver hvad som skett, och att uttrycka sin akinving för de värdige representanter, som stått fasta och ovikliga i försvaret för folkets rättigheter. Den 10 Mars på er m. samlades de Studerande talrvikt på Lundagård och sedan. de, under alsjnngaude af en för tillfället författad Frihetssång ), till hvilken melodien blifvit komponerad af en ung Studerande, tågat några hvarf omkring, stannade samiingen utavuför stora Akademihuset. Här antyddes, i ett kort och enkelt tal, nationens förbindelse till Borgareoch Bonde-Stånden för deras handlingssitt i förevarande fråga hvarefter lifliga och äåtertagna burrarop ljödo för de båda Stånden, samt särskilt för representanten I det förra, Hr Petrg, och RBiksdaesnännen Anders Danielsson och IVils Månsson. Derpå uppstämdes af kören flera af de sänger, som vanligen höras vid de Studerandes sammankomster på Lundagård; hvarefter samlingen åtskildes. Det är i sanning märkvärdigt a!t se, huru mycket deltagandet för det offentliga utvecklat sig på de senare åren, äfven i landsorterne. Den som minnes hvad det var för ett decenninm tillbaka, och ser hvad det nu är, kan icke betvifla, att Sverge befinner sig i ett mouvement, som genom sin lug— na, sansade och just derföre, krafiiga utveckling kommer att bära vigtiga frukter för vår framtid. Pressen har vuxit upp till en makt i samhället äfven hos oss, och om konungens rådgifvare än så mycket keyta handen mot den, så förmå de dock mot denva makt intet, så lärge den hämtar sin styrka från folket. Detta folk har redan länge insett halten af de stvrelsegrundsatser, dessa män medfört 2 konungens rådkammare; och Borgareoch Bonde—stånden hafva, genom sina voleringar öfver 72 S, troget uttryckt den grad af förtroende, nationen hy— ser för dem. Måtte ge förstå detta språk, och lyss— na till dess maving! Svensk frihelssång afsjungen på Lundagård d. 18 Mars 1834 Söner af Göthernes mandom och ära Blomstra vi upp i den kraftiga nord. Fri är vår ande, som himielens lära, Fri är vår älskade fädernejord. Konungavälde oss aldrig betvinge! Aldrig vi svigte i stormarnes brus! Yngling som örn har sin dristiga vinge. Flyger mot solen och dricker dess ljus. Österns barbarer som moln må sig hopa; Svea förtröstar på ungdomens makt: Ännu har friheten röster, som ropa, Svärd, som uppspringa i fjellarnes trakt Lyfie sig landet i strålande ära! Ungdomen pryde sin fädernejord! Frihet och ljus är vår Kongliga lära: Liuset och friheten lefve i Nord!