Aftonbladet – 26 mars 1834, sida 3

2 sa högt de redliga och stånda Daghet Allehanda för 1 dag inneha ter utveckiungen af Hr Wilhelm Dalmans på R:ddarhuset anmälda anledning till anmärkning mot Hr Stats-Sekreteraren Skogman, Vi skola återkomma till detta aimne. 4 Uddevalla d. 21 Mars. Med anledning af Taxerings-Komitgens sammanträde, sistlidne Måndag, hade stadens älste blifvit kallade att sammanträda kl. 8 f. m. å Börsrummen, för att öfverenskomma om utgörandet af Riksdagsmanna-arfvodet. Sedan detta ärende blifvit afgjordt, anmälte en af de närvarande, att han genom bref, öfver Göteborg, erhållit den underrättelse, att nya Redaktionen af 72-an i Borgareoch BondeStånden med en öfvervägande pluralitet blifvit: afslagen. Den utomordentliga glädje detta meddelande föranledde, yttrade sig högt. Att genast kl. 9 på morgonen erhålla en högtidlig middag, lät sig icke göra; att vänta på tillredeisen var heller ingen hugad, elier syntes påtänkas. Lyckligtvis erinrade sig någon i rättan tid, att vid aila likbegängelser drack man ett glas vin, som ock genast påkallades, då en skål för den aflidnes minne dracks i — franskt — dock med socker; och O tider! o seder! icke som vanligt under tårar, utan under högljudda hurrarop. Derefter proponerades skålar för Borgareoch BondeStåndens plurvalitet, under lika lifliga glädjeyttringar, med önskan att den, under hela Riksmötet, måtte bibehålla sig oförändrad, till befrämjande af medborgerligt väl. Ehuru utgången af nämde paragraf hos Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet ännu icke var känd, väcktes dock äfven motion om en skål för dessa Stånd, i den förhoppning, att äfven de skulle dela de båda förstnämde Ståndens patriotiska känslor. Dock uppstod härvid en munter opposition af någon bland sällskapet som yttrade, att man ej bör lyfta på hatten för än man ser Herrn, hvilken dock ej upptogs, emedan ingen var hugad att bordlägga den väckta motionen, hvarföre skålen tömdes i botten. Den sålunda erhållna nyheten väckte hos alla den lifligaste väntan på rikets ankommande post, hvarigenom det visade sig, att förmiddags-oppositionen ingalunda var utan grund; emedan man då erfor, att 72-an hos Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga PresteStåndet, som en förlorad Son här blifvit upptagen. Utgången hos Ridderskapet och Adeln var visserligen ej oväntad: inom detta Stånd finnas män, som med både värma och kraft omfatta nationen och dess väl; men alltför många Embetsmän och Militärer, hvilka kanske anse Staten som en försörjningsanstalt, endast för deras räkning tillkommen. Från det Högv. PresteStåndet hade man ej heller mycket alt hoppas, sedan en Ledamot för någon tid sedan aningsfullt motionerat, att Ståndet borde mista kragen, hvaremot dock en stark motsägelse yttrade sig. Denna fråga torde nu med lätthet på det sätt kunna afgöras, att de 30 blifva korsdragare och de öfriga, sig till straff och androm till varnagel, få behålla sina kragar. Det anförande Hr KommerseRaådet Hemberg uti det märkvärdiga Lördagens Plenum afgaf, ådag lägger att vår stad vunnit på, att den ej devna gång behöft anlita fir KommerseRådet, som sin Reresenlant. 2 (Uddevaila Veckoblad). Utdrag ur ett bref frå Glädjen öfver utgången af c 1 Ce Par a, 17 rande 72 SN. Reg. Er. är al ; ga männen i Bore varslåndet, och se med fängnad att prureliteten af RPRiksdeg icke liknar attiSverges Dannemän vid denna t 4 dem, som vid den förra skänkte bort var iry bet. Vi börja äter hämta andar efter förskräckelsen öfver det tillämnade statslånssystemet, och sa Hu rmeova Slfverlarmna Ass at hnnAct Att Adorcca a