Aftonbladet – 26 mars 1834, sida 2

kajen kommer att medtaga en icke obetydlig del af den utgift, man velat bespara för assistansens inredande till Riksgäldskontor. Desse förändringar skulle dessutom i Hessensteinska huset blifva behöfliga, om Riksgäldskontoret komme att der vara permanent. Talaren trodde att staten ovecersagligen komme att förlora på bytet, sådant det är projekteradt; ansåg Stockholms stad ej böra gynnas på hela Statens bekostnad. — Antingen bör intet byte ske, eller ock mellangiften försvinna, samt Stockhbolins stad betala återståerde brandförsakringsafgiften för Hessensteinska egendomen. — Yrkade återremiss. Vice Talmannen Jon Jonsson från Blekinge: Då värderingen uppgjordes å gamia assistanskontorets hus, var han ej närvarande; deremot öfvervarade han värderingen å det Hessensteinska. Han protesterade då mot det höga värde, man åsatte, och nekade sin underskrift på den provisionela bytesafhandlingen. Han kunde ej tillstyrka Utskottets hetänkande, om ej mellangifien försvinner. — Yikade återremiss. Hans Jansson talade ock för mellangftens försvinnande; i annat fall trodde han, i följd af upplysningar, dem ban erhållit afven af de Ledamöter, som vid sista besigtningen voro närvarande, att Stockholms stad ensamt finge fördel af bytet Strindlund: Jag har oftast funnit alt vär värderingar ägt rum, i de fall då byten elier slika aflhandlingar varit å bane meilan staten och någon mäktig individu eller korporation, så har den alltid utfallit till den senares fördel. falaro ansåg förra Generalassistanskontoreis hus vara lika mycket värdt som det Hessensteinssa. — Skedde bytet, såsom nu föreslaget ar, och en ändamålsenligare inredning af sistnämde hus således komme att företagas, så skulle staten förlora först och främst mellangiften 4.000 Rdr, och sedermera få vidkännas inredningskostnad till 1-3 af det värde, Hesseusteinska egendomen nu äger. Borttoges ock mellangiften, så gör staten ändå en uppoffring med bytet. Flera Ledamöter biträdde föregående 1talares yttrade äsigter. Wiklund hade sjelf granskat värderingen och hört tjenstemännens yttranden. Till följe deraf ansåg han väl mellangiften böra afprutas, men i öfrigt trodde han bytet skulle för begge parterna bli förmånligt. Påstod återremiss. Nils Månsson ansåg Utlåtandet böra i allo afslås; Stockholmsboarne skulle då säkert en annan gäng bjuda 4600 Rdr i mellangift, i stället för ait de pu vilja ha dem. Betänkandet blef återremitteradt. Deremot biföll Ståndet utan diskussion samma Utskotts Betänkande, N:o 19, hvari tillstyrkes, att Göta kanmalbolag må erhålla eftergift och afskrifnivg, ej mindre för det vid sista BRiksdeg beviljade bysggnads-lånebiträde af 845,334, Rdr, än äfven för Riksgätdskontoreis äldre, hos kanalbolaset ägande fordringar 1,600,000 Rdr, och således afskrifningsbevis lemnas äå 2,445,334 Rdr banko; vidare att ränta till 3 för hundrade om året må godtgöras kanalbolaget å de, till säkerhet för återstående arbeten i bamnbyggnadsväg uti Riksgäldskontoret innehållne 13,772 BRår. Deremot kunde ej Utskottet tillstyrka att från Riksgäldskontoret skulle utgifvas det förskott af 10,200 Rdr, som Kanaldirektionen begärt att, till utförande af ett beslutadt bamnbyggnads-arbete vid Mem, få lyfta af omförmälte 13,722 Rdr. STEKER ST DRA RIDIT YTA SISTER MIRO