Aftonbladet – 19 mars 1834, sida 3

anmärka, som Är RB, ännu är ung, och med hvarje dag måste gå framåt En jemn takt, ett ypperligt tempo rubato, en vacker arm och en ganska god venster hand, äro de mede, som erbjuda sig åt honom att ännu mera utveeklur den färdighet han redan i hög grad besitter. Näst konsertgifvaren var Hr Pacius den son gjorde sig förtjent af. och äfven sann det största bifallet. På repetilionen lade varit i fråga, antingen han skulle spela en kowsert af Spohr, eller variationer af Mayseder, hvaxföre begge pjeserne biefvo repeterade. Aftoner kom, och begge spelades. Att strax efter hvaran.san Jåta höra sig i så olika genrer som Spohrs och. Mayseders, är vågadt, och mången kunde till oelr med finna det aestetiskt att låta Mayseder komma strax efter Spohr. Hr Pacius visste dock att igenom ett rent, uttrycksfullt föredrag aflägsna en sådan förebråelse. Det Spohrska qvalmet förjagades af den Maysederska sefiren, och alla voro nöjda. Hvad sängnumrorne beträffar så behöfver knappt nämnas mer, än att Mille Widerberg och Hr Sällström sjönge hvar sitt solo, för attaifven veta hvad de sjöngo. Ariam med basetthorm vw Titas för den förra, och BRomeansen af Furstenau för den senare bli snart på konserter lika sjelfskrifar, som berät telser om Kungliga namnsedagars firande 1 Postoch Inrikes-Tidningen. Oms Milie Widerberg ville göra lika så mycket för konsten, som konsten gjort för henne, så skulle hon måhända ej altid behöfva anlita Fiti mildhet, och ibland den massa Romanser, som qväfdes i våra salonger, kunde väl Hr Sällström utvälja någon som mera passade för hans röst, och äfven hade mera musikaliskt värde, än den han på konserten sjöng. Både M:lle Widerberg och Hr Sällström ha hvar för sig:nog vackra röster, för alt ej behöfva understödjas, hvarken af Basetthorn eller flöjt. Tvenne ouverturer, en af B. Romberg och en (till Egmont) af Beethowen, började hvar sin afdelning. I den senare igenkännes-.den man, som ville stifta en universalmonarki I musikens verld. Att uträkna hvad han med sina ofta nog: machiavellistiska kompositioner åsyftade, dertill förslår ej musikens algebra. Beethowen föraktade poputeriteten, vann den också icke — den ära han skördade var Napoleonsk — han beundras mera än älskas, och se der orsaken, hvarför den odödlige mannen äger en sådan mangd lifegna.l — n.