Aftonbladet – 18 mars 1834, sida 3

Uel Oiitiltlind HIVCLS YVCiRbDilsSbadld dt MI LULUL SRUulle fredat mig för den förföljelse, ifrån Lidningspubliciteten, hvaröfver jag, under mitt olfentliga lit, så ofta haft att beklaga mig; men då jag finner, alt insa ulvägar lära gilvas ul vinnande af (red med dylika fiender, så nödgas jag, ehuru ogerna, äfven anlita oifentligheten i försvarsväg, lunda al aktning för en Fr delat od som I min tanka alltför ofta på ett olillböritet sätt vanvårdar sitt kall; men al pligtkänsia cinot en allmänhet, bvars aktning jag både efterstväfvar och värderar. Om hvar och en, som har den olyckan att bli ett mäl för Pidningspubiicitetens osannfördiga uppgiiler. icke droge 1 betänkande, att tilraltavisa dikten, så skulle firr Tidningsskrifvare snart tvingas tll mera samvetsgranhet vid ryktens öfverförande till allmänheten, och kanske äfven till mera sparsamhet med deras tillve: kning. Det är ifrån dessa svupunkter jag ansett mig, med anledning al en artikel utt min iHerres blad för den 15 dennes, rörande min persona, böra tillkännagifva min förundran att en befallning till Kongl. Maj:ts bord, för nig mera än för andra, skulle antyda ett förestående inträde bland Styrelsens personal; alt det är en fullkomlig osanning, att jag som Aftonbladet berättar: eyrellanåt någon gång , varit bifalld till hammarspisning hos JugaHans Maj:t Konungeny att det Ikaledes är en osanning, att jag uti Riddarhu sets förstuga afvaktat H. Exellens Hr OCrefve Brahes utkomst ifrån Riddarhuset ; då jag deremot, vid utgången ifrån läktaren, träffade Hans Exellens, jemte andra mina bekanta uti trappan, hvarefter jag med flere tortsatte gången åt norr, utan att ännu begripa, att man med anspråk å redlighet eller någon högre politisk slutförmåga kunnat hämta sådane slutsatser, som Aftonbladet velat draga ifrån så likgiltiga tilldragelser. Om Aftonbladets Redaktion, som den uti senare perioden af artikeln yttrar, hade trott det föregifna ryktet aldeles ogr undadt; så synes det hafva varit I högsta måtto onödigt, att till allmänheten öfverföra det, då man just icke kan inse, hvarken det nyttiga eller det ädla, uti spridandet af ogrundade rykten; men det är en alltför mycket utnött utväg, att genom förklaringen, att anse r)ktet ogrundadt , söka frigöra sig från uppfinningen, och hvem som laser min Herres tidningsartikel lärer äfven utan tvifvel finna, att det föregilna ryktet här blott utgjort det tema, hvaraf Redaktionen synes varit i behof, för utgjutelsen af sina anmärkningar emot min person. Om Aftonbladets Redaktion haft för afsigt, att i samma mening, som elt äldre tidningsblad, framställa mina förhållancen till Hans Excellens Hr Grefve Brahe, såsom ett lycksökeri, då de tämmeligen illvilligt sammanflätas med förespeglingar om ett inträde bland styrelsens personal, så tvekar jag ej ett ögonblick, att kalla det gement; och jag anser mig äga fullkomlig rättighet tll denna slutsats, då Aftonbladets Redaktion tillåtit sig inför hela Svenska allmänhelen anlyda, att. jag skulle inträda uti Siyrelsen, genom Hans Exellens Ir Grefve Brahes dörr,? den jag beträdt, u!drig såsom suplikant, immen deremot med en ökad personlig aktning för hvarje gång jag lemnat den. Hvad min Herrves förhoppningar å mina an ulienhos Hans Majt Konungen vidkominer, så tager jag mig friheten försäkra, det jag visserligen icke skall försumma något tillfälle att förnya fromställningen af min öfvertygelse om behofvet, och nödvändigheten af en snar och ändamalsenlig förändring utt våra representativa former, i I fall Hans Kongl. Maj:t nådigst skulle lemma mig tillfalle till elt sådant yttrande; men om jag gjort mig förtjent af den förebråelse, Aftonbladets Redaktion genom sitt hånande sidobugg tilldelat mig, för bristande grannlagenhet. vid ett föregånget allmöngörande af någon Hans Maj:ts tankeyttring, så skall man säker rligen uti min person aldrig finna den, som uppsåtligt andra gängen felar, på ett sätt, hvarföre tillvättavi isning en gång blifvit emottagen. Jag önskar för det allmännas skull, och för pu