ika outnHparllst. oo lalaren noppades emellertid, att Sverge aldrig skulle invecklas i ett krig, som stängde dess kommunikationer med. utlänningen; Systemet, att man borde dyrt betala en vara derföre, att perningarna stannade inom landet, ogillade talaren, och bad Gud bevara -öss: för en så beskaffad vinst, som gjorde oss utfattiga. Man hade anmärkt, att trofgerna voro köpta med Svenskt blod; Talaren trodde likväl, att man äfven borde göra något afseende på det, som skulle köpas med Svensk svett. Pan trodde ej att uniformens grannlåt var af så stor vigt, utan hufvudsaken vore, att den vore varm, ledig och ändamålsenlig. Han medgaf, att spanmålsproduktionen stigit; men sällsamt var, att ju mer vi producerade, desto fattigare blefvo vi, så att vi numera ej kunde fylla behofven utan genom skuldsättning. Ett bidragande medel till dess undvikande trodde Talaren vara, om den kasserade materielen såldes, om detta skedde med de odugliga gevären o. s. v. HB. Ex. Hr Grefve Brahe upplyste, att detta sistnämda var fallet, emedan de, vär de befunnos obrukbara, söndertogo: och såldes, stockarne särskilt och gevären särskilt, hvarjemte Er Grefven hemstälide till Hr Cederschöld, om han icke i detta fall låtit sig för långt hänföras af sin patriotiskt ekonomiska känsla. Grelve Gyldenstolpe, Anton: Talaren hade med väldig hand anslagit ett ackord, som genljudade i mångens bröst, emedan förnek kande af alla anslag nu för tiden vore den Jakobs stege, på hvilken man uppklef til popularitetens himmel. Det vore väl att svara, men innan man det kunde, borde behofven fyllas. År 1809 hade Ständerna till armden anslagit ena million, hvilket då för tiden var så mycket som två eller tre millioner nu. Det förhållande, att ingen reglering skett, vore intet skäl att neka anslag; ty med samma skäl kon de man vågra dylika åt undervisningsverken, som icke bel!er ännu vero reglerade. Ef:er denaa princip skulle likväl staten hii stationär, och Talaren förmodade, att Hr Cederschöld ej ville räknas bland dem, som komme att stanna i detta predikament. Det vore för sent, alt anskalta de hegärda recervbatterit erna, när behofvet deraf tofannit sig, emedan de just vore bestämda ull aktiv tjenstgöring under ett krig. Att krutet blefve dyrare, än det borde vara, hade Grefven redan vid förra Riksdagen anmärkt. Vid armeen kunde visserligen besparingar ske, men ej på det sätt Hr Cederschöld örskade. Svenska armeens uniformer voro, med undantag af några kavalleri-regementers, ganska enkla. — De gam Ja metall-kanonerna på art ullerig rden kunde, i fall de försåldes, på sin höjd gifva en inkomst af 200,000 Rdr. Emot denna åtgärd ville Talaren likväl opponera sig som Biddersman och Svensk, och bestyrkte sin åsigt med skaldens ord om den tid, då Europas segrare i Nordens hyddor bodde. samt huru Oscar växer opp, att föra Fingals svärd. Ett sådant företag skulle medföra olycksbringande följder. Bättre vore att sälja dessa sköldemärken, som prydde husets väggar; de talade åtminstone endast om deras egna anor, hvaremot trofdgerna talade om Sverges anor. — Åtskilliga bravorop hördes vid slutet af talet. Grefve Anton Mörner anmärkte, att salpetertillverkningen tillskyndade Krovobergs län en århginkomst af 13 till 19,000 R:dr. Om salpetern i stället köptes ut rifrån, t. ex, från Finland, skulle penningarne gå . riket. Friherre L Boije önskade i anseende till det fördelaktiga intryck, som Grefvarne Brahes och Sparres anföranden gjort, att de måtte befordras till trycket, såsom en helsosam ledning för omdömet på en tid, då besparingshågen gått vill den ytterlighet, som mera skadade än gagnade. Häremat anmärkte H, E. Hr Grefve Brahe, att, då hans yttraude endast var afgifvet för att tjena till upplysning för Statsutskottet , vore någon särskilt tryckning öfverflödig. Grefse Horn ville, att om de båda yttranderna trycktes, Friherre Boijes motion derom äfven måtte tryckas. Hr von Meijne ansåg Hr Grefve Brahes ädla afsigt endast ha varit alt åstadkomma en upplysning, der upplysning erfordrades, och som denna tillvöcklist vanns, när anförandet kom till Utskottet, trodde talarer. att någon tryckning ej behöfdes, helst aniörandernes innehåll troligen ändå biliefve kändt ocrom den periodiska pressen. Gretfse Posse: Då Er Cedersehölds anmärkningar ej voro h yckta, var det icke beller nödigt, alt tryc4 w 3