Aftonbladet – 15 mars 1834, sida 3

TIDNINGARNA fORUT OCH EFTERAT. Den periodiska pressens roll både före och efter afgörandet af 72 . har ej varit dea minst anmärkningsvärda 1 det stora skådespel denna Y föranledt. Den uppiyllde förut sin egentliga bestämmelse, alt bringa takta I dagen, och utt sönderrifva den slöja, bakom hvilken doida driffjädrar sattes i rörelse. Efieråt visar den både missräkningen och harmen öfver, att ej kunna i mjugg svälja sm förtret. Svenska Minerva, ministereus förnämsta organ, räkade, som Läsaren förut känner, redan samma afton, i första bäpnaden öfver utgången, att något förlöpa g, då hon i sin uppriktighet på egen hand yltrace, att Regeringen vore slagen, och det så, att, ehvad illusioner den gjorde sig öfver sin ställning, den omöjligen på ett par månader åter kunde öppna kampanjen. Det dröjde, som man väl kunde lörutse, icke länge, förrän denna naiva bekännelse gjorde stort allarm i lägret. Ickenog dermed, att gumman lärer blifvit vederbörligen uppsnusad; alla de ministeriella bjelptropparna ryckte fram, för att försäkra att saken betydde ingenting. Jurnalen sökte under ett bedröfligt leende valjera bort den förargliga bekännelsen i Minerva, med det åståendet, att Regeringen alldeles icke blifvit slagen, enär Regeringen aldrig begärt, utan Ständerna sjelfva erbjudit den ifrågavarande maktutvidgningen. Man glömde härvid alldeles bort, t. ex. artikeln i Aftonbladet för den 20 Februari, undertecknad: Äsyna vittne, som, obesvarad och ovederlagd, ovedersägligen bevisar, att Konungens Rådgifvare främst hade sin hand med i spelet vid den nya redaktionens uppgörande, hvaraf således följer, att det egentligen var desse Rådgifvare, som åstadkommit erbjudandet; samme rådgifvare, som för samma förslags proponerande i civillags väg, ledo en ny märkbar dekonfityr på Riddarhuset d. 11 Mars eftermiddagen, hvaraf vi icke känna i hvad mån de funnit sig slagne. Av Sådana bemödanden att hålla god mini elakt spel bör emellertid ingen klandra, och de som hafva fördel af sakens utgång d. v. s. den stora allmänheten, är säkert dermed belåten för denna gången. Men livad man med mindre likgiltighet kan åse; är den taktik, som i går framlyste uti en artikel, som-.. den stackars redaktionen at Dagbladet åter! Varit tvungen att på befallning intaga, och hvilken inne--håller den infama insinuationen emot Borgarez och 7 Bonde-Stånden, som afslogo Sjuttiotvåan, att-om sådant fortfar, skall vår förmögenhet, och i syn3 nerhet den arbetarde klassens dagsförtjenst , komma att bero af deras godtycke eller ställning, hvilka upphäft sig till ledare af våra finanser. Detta försök, att nu hetsa sinnesstämningen hos arbetsklassen, för hvilken Dagbladet är nästatiden uteslutande läsningen, emot Borgareoch Bondesig