Aftonbladet – 15 mars 1834, sida 3

Den 3 dennes inträffade en fjerdingsväg norr ut ifrån hufvudstaden eldsvåda, å en lagenhet kallad Ekhagen under egendomea Ellenhill, hvarvid tvenne barn, tillhörige derstädes boende Statdrängen Konstantin Emanuel Sundberg och hans hustru Maja Lisa Jansdotter blifvit innebrände, Enligt de upplysningar Kronobetjeningen härom afgifvit på landskansliet, har statdrängen Sundberg berättat, det han och hustru efter slutad middagsmåltid begifvit sig på samma gång ur huset, han för att gå till gården i arbete och hon för att gå till skogen och skaffa bränsle; att de lemnat begge barnen hemma: tvenne gossar, den ena nära åtta är, den andra nära ett och ett halft år gammal. När de utgingo, fanns i spisen blott så mycket glöd, som kunnat rymmasi en hand, qvar efter middagsbrasan. Hustrun hade vid bortgåendet satt ett stort hävglås för yttre dörren. På spismuren hade legat torrvedsstickor och vid spisen något litet ved; sängen, hvari legat tvenne halmkärfvar, stod högst två alnar från spisen. Ungefär en halftimma efter Sundbergs arkomst till Ellenhill, erhöll han underrättelse att elden var lös i Ekhagen, då Sundberg genast begifvit sig dit, och funnit elden slå ut genom dörrar och fönster, så att han icke kunnat intränga i huset. Han sprang då genast till skogen nära intill, der han visste att Rättaren var och högg, samt träffade der honom och sin hustru, hvilken sednare genast begaf sig hem alldeles tröstlös. En Mamsell Caroliva Wingstedt på Ellenhill var den första som blef varse eldsvådan, vid återkomsten från staden. Hon begaf sig så fort som möjligt till stället, men fann vid ditkomsten hänglåset for dörrea och rök slå ut genom tak och väggar. Hon utstötte då ett biäde ur dörren och fick derigenom se inre väggen i full brand, derefter hon begaf sig tull fönstret på andra sidan, hvarur hon slog en ruta. Nu blef hon varse eld öfveralit 1 kammaren, alldeles som en eidgad ugn. Någon räddning af byggnaden lärer då redan icke varit möjlig. Rattaren Per Olander och statdraängen Carl Gustaf Rhodin vid Elieolhil!, äfvensom ötrige dervarande tjenare, hafva sig intet bekant om upphofvet tili branden, utan uppgifva Oiander och Rodin, att de begge endast gräit och sökt efter qvarlefvorna efter de innebrände barnens kroppar, men icke funnit mer än något af hufvudet och några smärre ben, hvilka de tro vara efter den största gossen.