Aftonbladet – 13 mars 1834, sida 3

TP ANOS Eee DOSA SR Se PA SAST EALEIDOSKOR DJIURTÄMJAREN MARTIN. Äran tillhör intet: visst stånd; hon kan eröfras af hvar och en, som utför något stort, som öfverträffar sina likar på den bana han valt. Martin bar krönt sig sjelf till de vilda djurens heherrskare; han har tvunogit dem att erkänna hans öfvervälde, och han har häri uppnått en höjd, som ingen ännu före bonom hunnit. På detta sätt kan han sägas vara en af sin tids märkvärdigaste män, och några drag af hans biografi äro fullt ut så intressanta, som mången stor mans, hvilken lyckan befordrat till utmärkelse bland sina samtida. Martin är född i Marseille och för närvarande 39 år gammal. I sin barndom åtföljde ban sin far, hvilken var anställd vid Halienska armegens kommissariat. Redan här gaf han flera bevis på skicklighet och oförskräckthet, som likväl icke väckte hans mors bevondran, utan tvertom förmådde henne, att anse honom som en ostyrig pojke. Hans far skickade honom nu till en af sina bröder 1 Livorno. Här engagerade han sig hos en lindansare och konstberidare vid namn Blondin, och hans föräldrar, som trodde, att hans starka och häftiga karakter behöfde genomgå nödens helsosamma skola, läto honom qvarstanna vid detta vådliga yrke. Han gjorde här de hastigaste framsteg. Språnget genom tunnan var för honom ett lappri; likaså att tumla omkring på en galopperande häst utan sadel. Hans herre framställde honom som ett mönster för sina öfriga elever. Sedan han här tillbragt ome år började han försöka sig 1 hästars dressering, och iyckades deri öfver förmodan. Ingen af dem, bvilkas inöfning han företog, kunde motstå honom. och der styrkan ej var användbar, förde åtminstone lister honom till målet, Då Martin samlat en icke obetydlig summa, frukten af hans besparingar, köpte han sjelf hästar och uppsatte ett eget sällskap. Hans företag hade liks väl ingen framgång, och han måste snart återvända till sin plats hos Hr Blondin. I Belgien lärde han känna Hr von Aken, ägare af ett stort menageri, och gifte sig med hans syster. Nu öfvergat han ridbanan, och använde sin förmögenhet, som utgjorde 30,000 fr., till uppköp af vilda djur. Dessa fruktansvärda naturbarn, hvilkas sällskap hvar och en undviker i deras hembygd, stå likval i Europa i högt pris, och det är icke ovanligt, att ett vackert lejon betalas ända till med 12,000 fr. Fr Martin fann emellertid, att de vackraste djuren, eburu de dyraste, icke derföre alltid äro de, som gifva den största inkomsten, och blef sålunda betänkt på, att föröka sin vinst genom deras dresse