Aftonbladet – 10 mars 1834, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Ridderskapets och Adelns plenum i Lördags förmiddag började med rågra anmärkningar af Herr Cederschöld vid Kongl. Maj:ts proposition till Ständerna om Statsverkets tillstånd och behof. Han fann deri icke den anda af sparsamhet som han önskat, hvarken i embetsverken, i militärstaten, eller i något annat. Tvertom föreslogs ånyo detta skuldsättningssystem, som Ständerna vid förra Riksdagen sökt undvika, och det syntes till och med, som om detta vore ändamål och sjelfva de begärda anslagen endast medel, att komma till det önskade resultatet. Talaren föreslog åtskilliga besparingar som kunde göras, t. ex. om icke krutet magasinerades i denna form, utan salpeter uppköptes hvar det kunde fås, för bästa pris, och krut tillverkades i mån af behofvet, om kläde till soldaternas mundering icke öfverskars, emedan denna operation ökar priset med 4 sk. på alnen, och förminskar klädets styrka med 2:del. Talaren föreslog, att inga nya anslag målle beviljas, innan åtminstone någon vilja till sparsamhet visat sig hos Regeringen. Friherre L. Boije ansåg icke Statsskulds-systemet så farligt, och att man belastade framtiden med en gäld, som den måste betata, trodde Friherren icke vara så oriktigt, ifall framtiden njöt frukten af de anstalter, som för de upplånta summorna stiftats. Friherre Äzkerhjelm och Grefve Posse yttrade sig jemväl i ämnet, egentligen i anledning af hvad Hr Cederschöld sagt om de ökade utgifterna vid Tullstaten. Den anställda kolerabevakningen hade verkat ganska förmånligt genom en kad Tulluppbörd, och det hade icke varit skäl, att sedan afskaffa denna bevakning, hvarigenom troligen uppbörden åter skulle sjunkit. Den ökade kostnaden hade för öfrigt endast utgjort Go,oco Ri:dr, men den ökade inkomsten 5oc,60CcGrefve O. Cronhjelm trilkännagaf, det Riddarhus-Fiskalen underrättat honom, att vid biljetternas utdelning för åhörare-läktaren föreföllo sådana oordningar af trängsel och oväsende, att det vore ganska svårt att fortsätta denna utdelning på samma sätt som hittills, utan föreslog Grefven, att en antecknings-lista skulle framläggas morgonen före hvarje plenum, och att, då 50 namn derpå voro